Smittkoppor 1700-1980
Smittkoppor utrotades 1980. Innan dess var det en dödlig sjukdom som orsakades av ett virus. Det var den första sjukdomen som man kunde vaccinera sig emot.
Smittkoppor var den vanligaste virussjukdomen i Europa under 1700-talet. I Sverige dog cirka 300 000 människor i smittkoppor mellan år 1750 och år 1900. Det var oftast barn som drabbades eftersom de inte hade ett lika starkt immunförsvar som vuxna.
Den som smittades med smittkoppor fick först feber, ont i huvudet och värk i lederna. Efter ett par dagar fick personen utslag i ansiktet som sedan spreds sig över hela kroppen. Även i handflator och fotsulor dök utslag upp som utvecklades till blåsor vilka torkade efter ett par veckor. Dödsorsaken var ofta lunginflammation eller hjärninflammation. Den som överlevde smittan fick oftast fula ärr, så kallade koppärr.
Ympning och vaccin
Innan det fanns medicinska vaccin mot smittkoppor kunde man göra en så kallad variolisation eller ympning där man i en rispa på armen på en frisk person injicerade var från en sjuk person. Man hoppades då att man kunde gå igenom en lättare version av sjukdomen och sen få immunitet. Bland annat Gustav III och hans syskon blev varioliserade 1769. 28 år tidigare hade drottning Ulrika Eleonora dött av ”kopporna”. Den första riktiga vaccinationen mot smittkoppor i Sverige genomfördes 1801 då man rispade in kokopps-virus i huden på en frisk person. År 1816 blev vaccinering av barn obligatorisk. Den som lät bli att vaccinera sitt barn hotades med böter.
Utbrott trots vaccin
Trots vaccinationen skedde ett större smittkoppsutbrott i Stockholm 1874 då totalt 1191 personer dog. Det sista utbrottet av smittkoppor inträffade 1963, då 27 personer smittades och 4 avled. 1976 upphörde den allmänna vaccinationen i Sverige och 1980 tillkännagav WHO att viruset var utrotat.
