Spanska sjukan 1918-1920
Under åren 1918-1920 drabbades världen av spanska sjukan. Ett influensavirus som slog till i Stockholm under hösten 1918 och som främst drabbade personer mellan 20 och 40 år.
Spanska sjukan var ett influensavirus som utvecklades till en pandemi som drabbade världen i omgångar från 1918 till 1920. Trots sitt namn så härstammade inte spanska sjukan från Spanien, men det var där som smittan först fick stor uppmärksamhet i pressen.
Spanjacken intog Stockholm
I Stockholm slog den första vågen till under slutet av julimånad och var som värst under hösten 1918 då den härjade särskilt mycket i stadens folkskolor.Det som skiljde spanska sjukan från andra virussjukdomar var att en stor andel av de smittade var unga och friska personer mellan 20 och 40 år. I likhet med till exempel Covid-19 kunde samma person och smittas av spanska sjukan flera gånger. Dödsorsaken var oftast följdsjukdomar som lunginflammation och difteri.
Som skydd mot spanska sjukan kunde man köpa ett slags enklare gasmasker. Maskerna var gjorda av papper och tillverkades av förtaget Stille-Werner som saluförde 10 masker för 10 öre från sina filialer i Stockholm. Fru Hedvig Lundholm på Upplandsgatan 68 sålde medicinen Tussin som ett medel av för att bli av med de besvär som spanska sjukan kunde ge. Eukalyptusolja ansågs också lätta besvären något.
Smittan kom och gick
Under vintern 1918 sjönk smittan i Stockholm men i mars 1919 ökade den återigen. Serafimerlasarettet, Epidemisjukhuset och ett flertal provisoriska vårdinrättningar på bland annat Södermalm fylldes på fort. För att öka antalet vårdplatser valde Stockholms stadsfullmäktige att tillsätta en kommitté på tre personer som snabbt kunde fatta beslut i frågan om fler vårdplatser.
Efter tre större vågor av smitta under 1918 och 1919, återkom den därefter i små spridda utbrott. Under våren 1920 började smittan att avta i Stockholm för att försvinna helt under hösten samma år. Ungefär 2 % av de som blev diagnostiserade med spanska sjukan i Sverige dog.
