Stadsplanering från medeltiden till idag
Stadsplanen är själva grundbeslutet för hur staden ska byggas och växa. Olika tider har haft olika ideal: raka, breda gator och fyrkantiga kvarter, eller snirkliga vägar och bebyggelse som smälter in i naturen.
Under medeltiden växte Stockholm ur Gamla stan. Stockholmarna började bygga hus och gator på de delar av Södermalm och Norrmalm som låg allra närmast det äldsta Stockholm.
På 1600-talet fortsatte staden att växa längre ut över stora delar av malmarna. Stockholms gränser gick i utkanten av av malmarna, vid tullarna. På Södermalm ligger Skanstull och Hornstull, och på Norrmalm hittar vi Norrtull och Roslagstull. Idag kallar vi den gränsen för Stockholms innerstad.
De nya gatorna byggdes efter en stadsplan. Stadsplanen är en ritning som visar hur gatorna ska gå. På kartan över Stockholm från 1642 går det att se hur de nya kvarteren på Norrmalm liknar ett rutnät.
På Södermalm är kvarteren inte reglerade på kartan. Där är gatorna fortfarande ganska krokiga och kvarteren har många olika former. Under 1600-talet revs nästan alla de krokiga gatorna och istället byggde Stockholm nya, rakare vägar. På några stället blev de gamla gatorna kvar, till exempel Urvädersgränd, Klevgränd och Mariagränd.
1874 blev det lag på att alla i Sverige städer skulle ha en stadsplan.
På 1800-talet bygger Stockholm boulevarder
Under 1800-talet ökade befolkningen i Stockholm mycket snabbt. Stockholm byggdes ut och blev större. 1866 presenterade Albert Lindhagen sin plan för Stockholms stadsplanering, den så kallade Lindhagenplanen. Albert Lindhagens förslag var inspirerade av storstäder som Paris, med breda boulevarder och alléer med trädplanteringar.
Stockholms stadsfullmäktige godkände inte alla förslagen i Lindhagenplanen, men en del saker blev verklighet. Östermalm byggdes till exempel med breda gator som möttes vid Karlaplan.
Under 1800-talet planerades fortfarande Stockholms nya kvarter som rutnätsstaden, där raka gator korsade varandra och bildade kvadratiska eller rektangulära kvarter. Bostadshusen i staden byggdes längs kvarterens ytterkanter med innergårdar i mitten.
1874 beslutade riksdagen om en gemensam byggnadsstadga för hela landet. I den nya lagtexten stod det till exempel hur breda gatorna behövde vara i staden, och att bostadshus fick ha som mest fem våningar.
I Trädgårdsstaden följer gatorna naturen
I början av 1900-talet fick stadsplanerarna andra idéer. Trädgårdsstaden, med mer grönska och färre raka gator blir ett ideal. Stadens bebyggelse skulle istället följa naturen. Stockholms stadsarkitekt Per Olof Hallman planerade in slingrande gator och lägre hus i de nya bostadsområden som byggdes i Röda bergen och Enskede 1900-1910.
Funktionalismen delade upp vägar mellan bilar och fotgängare
Omkring 1930 slår funktionalismen igenom. Byggnadsstilen kallas ofta funkis. Fokus ligger på det som är praktiskt och funktionellt. I den funktionalistiska stadsplaneringen planerar man ofta gatorna så att biltrafik och gångtrafikanter inte behöver dela på utrymmet. Trafikseparering är ett typiskt inslag i stadsplaner från funkisen.
En viktig idé för stadsplaneringen under funktionalismen var Hus i park. Mellan flerfamiljshusen skulle det finnas parkmiljö och grönområden. Husen byggdes så att lägenheterna skulle få så mycket dagsljus som möjligt. Därför byggdes husen i sådan riktning att solen kom åt att lysa in och avståndet till andra hus skulle vara så stort att de inte skuggade varandra.
På 1950-talet revs mycket av den äldre bebyggelsen i Klarakvarteren på Norrmalm. De nya gatorna blev bredare och många mindre kvarter slogs ihop till större. Stockholms nya centrum planerades efter funktionalismens ideal.
![[Om byggande av hus på lediga tomter] Om desseinen uppå tompterne och förfalne huusz](/skblobs/4a/4a11fce6-d465-4c4d-9c4c-70462d78175e.jpg?preset=pl-220)
