Varför ser Stockholm ut som det gör? Vad har drivit stadsutvecklingen? Och vad karaktäriserar Stockholms arkitektur och stadsbyggnad?
Byggnadsordningen från 2020 besvarar dessa frågor och ger utgångspunkter och vägledningar för hur Stockholm ska utvecklas i framtiden. Byggnadsordningen vänder sig till aktörer inom planering och byggande i Stockholms stad, men kan också användas som källa till kunskap och inspiration för allmänhet, näringsliv och i utbildningssammanhang.
Byggnadsordningen godkändes av kommunfullmäktige i september 2020.
I byggnadsordningen kan du läsa om följande innehåll:
Staden växer fram
- 1250-1630: Den befästa köpstaden etableras
- 1630-1720: Stormaktstiden, huvudstaden och malmarna
- 1720-1870: Den förindustriella staden
- 1870-1910: Industrialismen och rutnätsstaden
- 1910-1930: Storgårdskvarter, trädgårdsstäder och nödbostäder
- 1830-1945: Spårvägen och funktionalismen
- 1945-1960: Tunnelbana, bilism och cityförnyelse
- 1960-1975: Innerstadssanering och miljonprogram
- 1975-2000: Kvartersstadens renässans
- 2000-2010: Staden byggs på redan exploaterad mark
- 2010-2017: En tätare stad med nya noder
- 2018- Hela staden växer
Stockholms stadslandskap
- Topografi och siluett
- Vattenrum
- Gator och torg
- Parker och naturområden
- Stadens ton – årstider, ljus, kulör och ljud
Stockholms stadsbyggnadskaraktärer
- Medeltida stad
- Stenstad
- Äldre förstad
- Villastad
- Trädgårdsstad
- Småstugeområden
- Stenstadens krans
- Smalhusstad
- Grannskapsenhet
- Tunnelbanestad
- Storskalig stadsdel
- Tät stadsenklav
- Tät blandstad
- Verksamhetsområden
Stockholms byggnadsordningar genom tiderna
Under 1700-talet infördes krav på att alla städer i Sverige skulle ha en byggnadsordning. Stockholms byggnadsordning omfattade regler om utformning av kvarter, gator, byggnader och material. Syftet var till stor del att öka brandsäkerheten. År 1736 blev Stockholms byggnadsordning mer omfattande och reglerade även grannars intressen och krav på lov. I 1874 års byggnadsstadga infördes nationella byggregler med nationella byggregler och krav på stadsplanering. I Stockholms byggnadsordning 1876 framgick vilka stadsdelar som skulle planeras och hur förändring i äldre delar av staden fick göras. Den för Stockholms innerstad typiska femvåningsbebyggelsen med 18 meter breda gator reglerades. Tillsammans med en tydlig stadsplan gav det Stockholms stenstad dess karaktär, så som till exempel Vasastan och Östermalm ser ut än idag.
År 1907 infördes en lag om stadsplan och tomtindelning. Den var grunden till det kommunala planmonopolet, det vill säga att det bara är kommunen som får reglera hur stadsdelar ska planeras. I Stockholm främjades stadsplanering på förvärvad mark i stadens kransområden, till exempel i Brännkyrka och i Bromma. I byggnadsordningen 1936 togs föreskrifter om stadsplanering bort från Stockholms byggnadsordning. Kvar fanns regler för bebyggelsens gestaltning och egenskaper. Sveriges sista byggnadsstadga kom 1959. Den säkerställde mer enhetliga byggbestämmelser i landet samtidigt som de lokala byggnadsordningarna upphävdes. År 1987 infördes plan- och bygglagen (PBL). Stockholms stad hade vid den tiden ingen gällande byggnadsordning.
I samband med utvecklingen av Stockholms översiktsplanering 1999 tog staden fram en ny form av byggnadsordning, ett kunskapsunderlag med vägledningar och förhållningssätt till stadslandskapet och stadens karaktärsdrag. Från att ha varit ett styrande regelverk blev byggnadsordningen anpassad till samtidens arbetssätt med PBL som utgångspunkt.
