Människor i folkdräkt står på en brygga. På vattnet en båt med flera människor i och i bakgrunden stadsbebyggelse.
En kullbåt. Konstnär: Fritz von Dardel, 1849, Stadsmuseet i Stockholm.

Båtar

Stockholms första kollektivtrafik gick på vatten. Båten var enklaste sättet att ta sig mellan stadens öar, när det inte fanns lika många broar som idag.

Roddarmadammer och vevslupar var bussar på vattnet

Roddbåtar var länge ett av stadens viktigaste transportmedel. Stockholmarna kunde betala för att bli rodd från ett ställe till ett annat. Vattenvägen kunde vara både snabbare och smidigare än att ta sig fram på land. Roddtrafiken sköttes ofta av kvinnor. Rodderskorna kallades roddarmadammer och var ofta änkor och egna företagare. Att ro ett sällskap i roddbåt i blåst och regn var ett tungt och slitsamt yrke.

Utvalt källmaterial om roddarmadamer

Vevslupen drevs med skovelhjul

På 1840-talet fick roddarmadammerna konkurrens av vevsluparna. Det var båtar som drevs av ett skovelhjul som vevades för hand. Vevslupen gick snabbare och lättare än roddbåten och sköttes av säsongsarbetande dalkullor. Samtidigt blev gatorna på land bättre och mer framkomliga och broar byggdes.

Färjor med inspiration från New York

Ångdrivna båtar som kallades ångslupar kom till Stockholm vid mitten av 1800-talet. De konkurrerade i sin tur ut vevslupen. Ångsluparna är föregångare till dagens färjor. Den första ångslupen gick från Logårdstrappan på Skeppsbron till Allmänna gränd vid dagens Gröna Lund på Djurgården.

De allra första färjorna – de som blev förebild för de klassiska djurgårdsfärjorna – byggdes redan 1893-1894, med inspiration från färjorna på Hudsonfloden mellan New Jersey och New York. Den nya Saltsjöbanan gick bara till Stadsgården. Tre ångfärjor transporterade saltsjöbadsbor mellan Karl XII:s torg och Stadsgården.

Dagens ångdrivna skärgårdsbåtar är också en fortsättning på 1800-talets ångslupar. Från Nybrokajen och Strömkajen går det fortfarande att ta ångbåten ut till Stockholms skärgård.

Djurgårdsfärjan startade 1897

De första färjorna med namnet Djurgården började köra sommaren 1897. De byggdes av Stockholms Ångslups AB för att möta den förväntade rusningen till den stora Konst- och Industriutställningen på Djurgården den sommaren.

Den lyckade satsningen på ångfärjor gav mersmak. 1901 levererades Djurgården 5, den största av alla färjorna, så rymlig att man på söndagarna även använde färjan på linjen till Fjäderholmarna. Fartyget heter idag Flyt och finns vid Norr Mälarstrand.

På 1970-talet avlöstes den gamla färjetypen av en större modell med styrhytten placerad mitt på salongstaket. Därifrån har befälhavaren god utsikt över den klassiska farleden. På de gamla färjorna stod man från början i små, låga styrhytter bakom fördäcken och där såg skepparen ofta bara passagerarnas hattar framför sig.

De nya färjorna rymmer 300 passagerare och idag reser närmare 3 miljoner passagerare med Djurgårdsfärjorna varje år.

Utvalt källmaterial om Djurgårdsfärjan

Utvalt källmaterial om Stockholms sjöfart

Uppdaterad