Spårvagnar
Från hästkraft till ångkraft och elkraft - spårvagnar har spelat en central roll i Stockholms kollektivtrafik, både i innerstaden och i förorten. I samband med högertrafikomläggningen 1967 lades de flesta spårvagnslinjer ner.
De första spårvagnarna drevs av hästar. I Stockholm började den första hästspårvagnen rulla 1877. I början av den här journalfilmen från 1897 syns en hästspårvagn som åker över Djurgårdsbron.
Hästarna som drog bussar och spårvagnar på de skumpiga gatorna i Stockholm hade från början bara ett nummer. Men när löjtnant Ernst Hjortzberg blev spårvägschef vid Norra bolaget 1899 blev det ändring på den saken. Nu fick hästarna också ett namn.
Hästarna döptes bland annat efter antikens och nordens gudasagor, världshistorien och litteraturen. Det blev namn som Zeus, Jupiter, Akilles, Herakles, Attila, Ramses och Figaro, men också spritsorter som Arrak och Punsch.
Det fanns två spårvagnsbolag i Stockholm
Före 1917 var Stockholm delat i två delar när det kom till spårvägstrafik. Stockholms Nya Spårvägs AB skötte trafiken på Norrmalm och Östermalm där det bodde fler människor och befolkningen var rikare. Stockholms Södra Spårvägs AB körde spårvagnarna på Södermalm som var mer glesbefolkat och fattigt. De olika spårvägsbolagen slogs ihop 1917 och 1922 knöts de olika spårvägslinjerna ihop med varandra vid Slussen.
Ångspårvagnen orkade mer än hästarna
1887 började Södra spårvägsbolaget köra ångdrivna spårvagnar mellan Slussen och Hornsgatan. Att dra en hel spårvagn över de backiga gatorna på Södermalm var ett tungt jobb för hästarna. Med ångmaskinens hjälp orkade fler vagnar uppför de branta backarna. När ångspårvagnen infördes var det många som befarade att de skulle skrämma hästarna, men det verkar inte ha blivit så.
