Blåvita spårvagnar med människor som promenerar. I bakgrunden husfasader
Nattrafik på linje 7 vid Stureplan. Foto: Håkan Trapp 1960, Spårvägsmuseet

Spårvagnar

Från hästkraft till ångkraft och elkraft - spårvagnar har spelat en central roll i Stockholms kollektivtrafik, både i innerstaden och i förorten. I samband med högertrafikomläggningen 1967 lades de flesta spårvagnslinjer ner.

De första spårvagnarna drevs av hästar. I Stockholm började den första hästspårvagnen rulla 1877. I början av den här journalfilmen från 1897 syns en hästspårvagn som åker över Djurgårdsbron.

Hästarna som drog bussar och spårvagnar på de skumpiga gatorna i Stockholm hade från början bara ett nummer. Men när löjtnant Ernst Hjortzberg blev spårvägschef vid Norra bolaget 1899 blev det ändring på den saken. Nu fick hästarna också ett namn.

Hästarna döptes bland annat efter antikens och nordens gudasagor, världshistorien och litteraturen. Det blev namn som Zeus, Jupiter, Akilles, Herakles, Attila, Ramses och Figaro, men också spritsorter som Arrak och Punsch.

Det fanns två spårvagnsbolag i Stockholm

Före 1917 var Stockholm delat i två delar när det kom till spårvägstrafik. Stockholms Nya Spårvägs AB skötte trafiken på Norrmalm och Östermalm där det bodde fler människor och befolkningen var rikare. Stockholms Södra Spårvägs AB körde spårvagnarna på Södermalm som var mer glesbefolkat och fattigt. De olika spårvägsbolagen slogs ihop 1917 och 1922 knöts de olika spårvägslinjerna ihop med varandra vid Slussen.

Ångspårvagnen orkade mer än hästarna

1887 började Södra spårvägsbolaget köra ångdrivna spårvagnar mellan Slussen och Hornsgatan. Att dra en hel spårvagn över de backiga gatorna på Södermalm var ett tungt jobb för hästarna. Med ångmaskinens hjälp orkade fler vagnar uppför de branta backarna. När ångspårvagnen infördes var det många som befarade att de skulle skrämma hästarna, men det verkar inte ha blivit så.

Elspårvagnen slår ut hästar och ånga

1901 rullade den första elektriska spårvagnen på Stockholms gator. Den nya elmotorn hade många fördelar. Inom några år hade den ersatt både hästspårvagnen och ångspårvagnen. Elektrifierad spårväg var billig att driva och det blev nu möjligt att bygga ut spårvagnstrafiken långt utanför innerstaden. Spårvagnen hade störst betydelse för Stockholms kollektivtrafik under 1900-talets första hälft, innan tunnelbanan byggdes och innan människor hade råd att köpa egen bil vilket blev allt vanligare under 1900-talet.

Spårvagnskonduktör - ett farligt yrke

Spårvagnskonduktörens jobb var att kontrollera så att alla passagerare hade giltig biljett. Det gick också att köpa biljett på spårvagnen av konduktören. Bråk och våld på Stockholms spårvägars linjer var sällsynt men de historiska källorna från 1910-talet berättar ändå att det inträffade då och då. Bland annat förekom stenkastning på fordon och personal.

Kvinnliga förare och konduktörer tar plats

Den 8 mars 1942 gjorde till sist konduktrisen entré i kollektivtrafiken. Det var beredskapstider och en grupp kvinnor hade utbildats som reserver om de manliga konduktörerna skulle bli inkallade till armén. De kvinnliga konduktriserna rekryterades ofta från den manliga personalens familjer.

Kvinnorna väckte stor uppmärksamhet och omdömet var gott. Spårvägsbolaget ville locka till sig "pigga hemmafruar" med extra inkomst till hushållet, fri uniform och arbetstider som var anpassade till den gifta kvinnans dagliga "husmoderssysslor" i en kampanj 1962.

Den 25 mars 1958 debuterade Margit Claesson som första kvinnliga bussförare inom Stockholms Spårvägar. Under hösten 1958 startade en kurs för tunnelförare, där fyra kvinnor för första gången deltog och den 4 december blev Kerstin Jarlén Stockholms Spårvägars första kvinnliga tunneltågförare.

Många spårvagnshållplatser försvann 1967

I samband med högertrafikomläggningen, 1967, lades de flesta spårvagnslinjer ner. I Stockholmskällan kan du se över 100 spårvagnshållplatser som i de allra flesta fall inte finns kvar.

Stockholm har vuxit längre och längre ut, allt eftersom spårvägen och tunnelbanan byggdes ut. Stockholms Spårvagnar tog också över lokaltrafik från privata aktörer så att all kollektivtrafik rymdes inom ett gemensamt nät. Stockholms spårvägar drog också spårvägslinjer till utkanterna av staden där privata aktörer tidigare inte velat köra då befolkningen inte varit så tät att det skulle löna sig. På så sätt har staden haft möjlighet att växa i samspel med kollektivtrafik och boende.

Utvalt källmaterial om spårvagnar

Uppdaterad