Handel och försvar i Stockholm
Stockholm har kallats för "Mälarens lås". Staden är byggd på öarna där Mälaren och Östersjön möts. Den här platsen har passat bra både för handel och försvar.
Landhöjningen gjorde det allt svårare att segla mellan Östersjön och Mälaren mot vikingatidens slut. Vattnet på båda sidor av Stadsholmen, den lilla ön där Gamla stan ligger, blev allt mer strömt. Strömmen gjorde det svårt för skepp att segla uppströms in i Mälaren. Därför passade platsen bra för handelsskepp att stanna vid och lasta av sina handelsvaror på.
Någon gång alldeles i början av 1250-talet kom Birger Jarl och den tyska Hansestaden Lübeck överrens om att handeln mellan Hansan och Sverige skulle utgå från Stockholm. De tyska köpmännen fick olika förmåner i staden mot att de följde svensk lag.
Den viktigaste handelsvaran som kom med de tyska köpmännen var saltet som främst utvanns ur Lüneburgs saltgruvor i Tyskland. Saltet användes till att konservera kött och fisk eftersom kylskåp inte fanns under medeltiden. Andra konserveringsmetoder kunde vara att torka, röka eller gräva ner köttet och fisken.
Med de utländska skeppen kom också lyxvaror till Sverige, till exempel vackra tyger från Holland och Turkiet, kryddor från Asien och Afrika, vin från Frankrike och Tyskland och dyrbara Italienska och persiska glasbägare. Från Stockholm exporterades svenskt järn, koppar, smör, ister, hudar, pälsar, torkad fisk och tran. Lübeck var under hela medeltiden den viktigaste mottagaren av dessa varor.
