Kanna av tysk stengods från medeltiden.
Stengods är gjort av en lertyp med hög kvartshalt vilket gör att leran tål väldigt höga temperaturer. På grund av att stengods kan brännas i högre temperaturer än annan lera blir den mer hållbar och vattentät.
Kannan har troligen använts för jästa och alkoholhaltiga drycker.
Enligt stadslagen skulle det i en stad finnas minst två värdshus eller tavernare. Dessa skulle i första hand erbjuda husrum åt resande och de passade på att servera öl, mjöd och vin. Många hushåll tillverkade sitt eget öl men tyskt öl var känt för att vara av särskilt bra kvalitet och blev en stor importvara från olika Hansastäder.
I Stockholm fanns privata vinhandlare samt en vinkällare där två särskilda vinmän, tillsatta av stadens råd, arbetade. Deras uppgift var att kontrollera vintes kvalitet. Vin var ansågs fint och var dyrt. Det importerades från Tyskland, Frankrike, Spanien och Portugal.
Spyabalken var till för att reglera drickandet under gillesdrickning, vilka var gillenas högtidsfester. Det kostade att vara på fyllan och man kunde få olika höga böter beroende på var man ramlade omkull eller spydde. Utskänkning var vanligen förbjuden efter klockan nio. Detta tyckte många i staden var allt för tidigt vilket troligen var anledningen till att lönnkrogen kom till.
Kannan upptäcktes av arkeologer vid utgrävningen i Lilla Nygatanav fyllnadsmassorna från Tritoniatornets uppförande år 1419.
Kannan är ca 25 cm hög, bukmått ca 15 cm och har tidigare varit utställd på Medeltidsmuseet.
För den som vill veta lite mer om utgrävningen, titta efter posten SR 888 i Stadsarkeologiskt register.
