Romsk historia i Stockholm
Romernas historia i Stockholm börjar 1512. Då antecknade Stockholms råd att 30 familjer kommit till staden. Under lång tid har lagar och fördomar gjort det svårt för romer att leva och utbilda sig i Sverige.
Romer har status som nationell minoritetsgrupp i Sverige. Den nationella minoriteten romer delas in i olika grupper: svenska romer (kelderash), finska romer, utomnordiska romer, nyanlända romer och resande. De fem grupperna har delvis olika historia och talar olika variationer av minoritetsspråket romani chib. Resande och finska romer har funnits i Sverige åtminstone sedan 1500-talet.
De första romerna kommer till Stockholm
I Stockholms stads tänkeböcker finns protokoll och anteckningar från stadens rådhusrätt. Den 29 september 1512 står det i tänkeboken att en grupp "taathra" kommit till Stockholm, ett trettiotal familjer. Noteringen brukar räknas som den första uppgiften om romer i Sverige.
"Taathra" är en äldre stavning av ordet "tattare". I de historiska källorna används ofta ordet "tattare" om romer och resande. Från 1600-talet förekommer även ordet "zigenare". Båda orden är nedsättande idag, och istället använder vi ordet "romer". "Rom" kommer från ordet för människa på romani. Det började användas mer flitigt från slutet av 1990-talet.
Människor som inte själva var romer använde länge orden "zigenare" och "tattare" som synonymer. Men i början av 1900-talet användes "tattare" framförallt för gruppen resande och "zigenare" för nytillkomna romska grupper.
Romer mötte rasism och fördomar
Genom historien har romer varit utsatta för förföljelser, utvisningar och begränsningar av många olika slag. Ett tidigt exempel är denna ordningsstadga från 1642. Där finns bestämmelser om hur myndigheter ska handskas med "Zigeuner eller Tattare."
Rasism mot romer och fördomar eller negativa föreställningar om romer som grupp kallas "antiziganism". Ordningsstadgan från 1642 är ett exempel på antiziganism och det går att hitta fler exempel i de historiska källor som finns gällande romers historia i Sverige och Stockholm. I en kunglig förordning från 1748 står det att de "så kallade Tartarers och Zigeuners" som stryker omkring på landsbygden och saknar "lofling näring" ska utvisas eller straffas med ris- och spöstraff.
1914 införde Sverige ett inreseförbud för romer, som gällde till och med 1954. Förbudet hindrade romer att söka skydd i Sverige undan nazisternas massmord.
Romer levde ett liv med många begränsningar i Sverige
Trots olika försök till fördrivning har romska grupper bott och verkat i Sverige sedan 1500-talet. Många har arbetat med hantverk och handel som varit viktiga för majoritetsbefolkningen. Exempel på näringar där romer och resande har varit verksamma är hästhandel, smide, gårdsförsäljning och kultur.
Ett vanligt yrke för resande under 1700-talet och det tidiga 1800-talet var som glas- eller porslinsförare. Det var en sorts handlare som köpte glas och porslin direkt från bruken för att sedan åka runt i Sverige och sälja på gårdar i marknader. På det sättet blev man berättigad till ett inrikespass, något som myndigheterna krävde för att man skulle få röra sig runt i landet lagligt.
Lagstiftning har dock ofta snarare försvårat möjligheten att försörja sig och att delta i samhället. Förbud mot att bosätta sig permanent tvingade många romer att leva ett kringresande liv i läger runtom i Sverige. När folkskolan kom 1842 var det inte många resande som gick i skolan på grund av att de saknade fast adress. I takt med att möjligheterna till fast adress ökade mot slutet av 1800-talet, gick också de flesta i folkskolan. För nytillkomna grupper, som de kelderash-romska familjerna som kom till Sverige och Stockholm i slutet av 1800-talet, dröjde det dock länge innan de kunde gå i skola och ha möjlighet till en fast adress. Det förändrades under 1960-talet genom politisk kamp.
Romsk kamp för medborgerliga rättigheter
En viktig tidig företrädare för romernas kamp var Johan Miloš Dimitri Taikon, född år 1879 i Bollnäs och död i Stockholm 1950. Taikons familj hade kommit till Sverige från Ryssland via Finland under slutet av 1800-talet. På 1930-talet var Taikon med och lyfte frågan om romers rätt till skolgång. 1943 genomfördes ett första försök med statligt bekostad lägerskola för romer. Undervisningen ägde rum i det romska lägret i Sköndal i södra Stockholm.
Författaren Katarina Taikon var en annan viktig företrädare för den svensk-romska gruppen. Hon föddes i Örebro men växte upp i Stockholms-området, bland annat i Tantolunden där hennes familj under en tid bodde på Tantogatan 26. I vuxen ålder utbildade hon sig och blev debattör och författare. Hon skrev bland annat självbiografin Zigenerska och barnböckerna om Katitzi, baserade på hennes eget liv.
Romsk kultur – och romer i kulturen
Inom litteratur, forskning och konst finns många beskrivningar av romer genom historien – allt ifrån Victor Rydbergs roman Singoalla från 1857 till Arne Sucksdorffs film Uppbrott från 1948. Men det har framförallt varit icke-romer som legat bakom framställningen, som ofta innehållit fördomar och rasism. En del av dessa äldre källor finns att ta del av här på Stockholmskällan, bland annat Arthur Thesleffs skrift “Zigenare” som utkom 1904.
Romer själva har sällan haft möjlighet att uttrycka sig om sin situation, men de senaste decennierna har det börjat förändras. Idag finns fler exempel på romska författare och konstnärer, som skriver om romskt liv utifrån sina egna perspektiv. I Stockholm finns också föreningar som Romska Kulturcentret som informerar om romers historia och kultur. Här på Stockholmskällan hittar du bland annat spelet “Livet som rom” från 2008.
