Den dag jag blir fri är en bok om Katarina Taikon. Hon är mest känd som författare till Katitzi-böckerna men också som en stark talesperson för romers rättigheter i Sverige. Under många år kämpade hon för romers rätt till bostäder och skola. Hon diskuterade med många myndighetspersoner och politiker bland annat statsminister Tage Erlander. 1966 fick äntligen romska barn rätt att gå i skola.
Den här boken handlar om den kampen och om de människor som inte fick plats i det svenska folkhemmet. Men det är också en berättelse om Katarina Taikons liv, om hennes familj och uppväxten i Stockholm. Som barn bodde hon först i ett tältläger i Sköndal och sedan i ett hus i Tantolunden. Huset kallades Kråkslottet och var långt ifrån någon idyll. Fler än 40 personer skulle samsas där och ibland blev det bråk. Så här beskrivs platsen i boken:
Huset var omgärdat av kolonilotter på baksidan och på gårdsplanen i sluttningen ner mot vattnet, som tidigare varit en trädgård, hade man gjort plats för husvagnarna. Gårdsplanen blev även verkstad för förtenningsarbeten och ett skrotupplag. På andra sidan brofästet, där de halvmånformade 60-talshusen idag står, låg Tanto Sockerbruk. Alla som berättar om huset minns råttorna. Stora, grå råttor som man fick kalla kårar av. 192 sidor.
