Carl Michael Bellman
Inbjudningskort från föreningen Bellmans minne, 1902. Stockholms stadsarkiv

Carl Michael Bellman diktade om livet i Stockholm

Carl Michael Bellman brukar räknas in bland våra nationalskalder. Han föddes 1740 på Södermalm och levde hela sitt liv i Stockholm. I sina visor beskriver han ofta scenerier och platser ur 1700-talets Stockholm.

Carl Michael Bellman föddes 1740 och växte upp på Björngårdsbrunnsgatan på Södermalm. På 1870-talet döptes gatan om till Bellmansgatan. Han hade fjorton syskon men sju av dem dog som barn. Som sexåring började han som privatelev i Maria skola.

En berömd diktare...

Carl Michael Bellman kunde egentligen försörja sig som konstnär. Hans dikter var populära och han tjänade pengar på att skriva och sjunga. Ofta skrev han texter till olika melodier som redan var populära under 1700-talet. Flera av hans dikter sjunger vi ännu idag, till exempel "Fjäriln vingad syns på Haga", "Solen glimmar blank och trind" och "Så lunka vi så småningom".  

I Bellmans sånger är det några personer som ofta återkommer. Ulla Winblad är en av huvudpersonerna. Bellman framställer ofta Ulla Winblad som prostituerad. Ibland gör han henne till en erotisk förebild, andra gånger är han mera fördömande. I verkliga livet hette förebilden Maria Kristina Kjellström. Hon bytte senare efternamn till Lindstål när hon gifte sig.

Ulla Winblads hemresa från Hessingen över Mälaren en sommarmorgon 1769

Den här sången kallas ofta "Solen glimmar blank och trind" och är en av Bellmans mest populära visor. Genom sina texter berättar Bellman mycket om sin egen tid - om hur stockholmarna pratade, hur staden såg ut och luktade och om modet i slutet av 1700-talet. Till exempel rimmar Bellman "tjurn" (tjuren) på "lurn" (luren). Det säger oss något om 1700-talets stockholmska uttal.

I texten nämner Bellman också yrken som fanns i Stockholm vid den tiden, som "Jeppe" (vakten i kyrktornen som spanade efter bränder i staden)  och "Granadör" (soldat i infanteriet). Vi får också veta att det luktade illa från salpetersjudieriet i närheten av Mariebergs porslinsfabrik, där de seglar på väg in mot staden.

...med usel ekonomi

Carl Michael Bellman hade alltså stor konstnärlig talang. Däremot var han sämre på ekonomi. Bellman gjorde helt enkelt av med mer pengar än han tjänade. När han var i tjugoårsåldern måste flydde han undan sina fordringsägare till Norge och försattes året därpå i personlig konkurs.

Bellman försörjde sig inte bara på sina dikter och epistlar. Han hade flera andra jobb vid sidan av. En period arbetade han på Riksbanken. Han var också anställd vid Manufakturkontoret och Generaltulldirektionens kansli.

Gustav III beskyddar Bellman

Bellman skrev en hyllningsdikt till kung Gustav III, efter kungens statskupp 1772. Dikten blev mycket populär. Kungen blev efter det Bellmans beskyddare, eller mecenat. Han fick lön, ett årligt underhåll, på 100 speciedaler, en tjänst som sekreterare i det nyinrättade Nummerlotteriet och han utnämndes till hovsekreterare. Under Gustav III:s tid som kung var det mycket som gick bra för Bellman.

Bellman dör fattig

Efter mordet på Gustav III 1792 blev Carl Michael Bellmans ekonomiska svårigheter värre igen. Våren 1794 satt han i bysättningshäktet i högvaktsflygeln på Slottet. Bellman hade lånat pengar av krigsfiskalen Enoch Nobelius, men kunde inte betala tillbaka. Därför började en ny process för att sätta Bellman i konkurs igen.

Carl Michael Bellman dog den 11 februari 1795. Konkursen blev klar året efter.

Uppdaterad