Tygskrivaränkan Catarina Bernstens supplik angående hennes källarnyckel
Tygskrivaränkan Catarina Bernstens supplik angående hennes källarnyckel
Tygskrivaränkan Catarina Bernstens supplik angående hennes källarnyckel
Text

Tygskrivaränkan Catarina Bernsten vill ha tillbaka sin källarnyckel

Sommaren 1758 hamnar tygskrivaränkan Catarina Bernsten, 43 år, i trubbel. En fredagskväll kommer en hop för henne okända människor in i hennes enkla boning, tar för sig av dryckesvaror och beslagtar även nyckeln till matkällaren innan de går.

I den här suppliken ber Catarina Bernsten stadens Handelskollegium om hjälp att få tillbaka nyckeln. Av texten att döma blev den beslagtagen på grund av att Bernsten misstänks för olovlig dryckesförsäljning.

Suppliken transkriberad:

"Ingifwen och upl i Stockho. Stads. Hand.Coll. then 11 Julii 1758

Högädla herr Borgmästare så ock Ädle och widt Lagfarne herrar Rådmän

Sedan mig fattige Änka i förleden fredagsafton icke allena then sällsamma olägenhet hände at en hop okjändt fålck kommo uti mit lilla hybble och med trug och hot gingo uti min kiällare och smakade på det ringa dricka som jag där hafwa månde, utan ock then oförrätt wederfors, at samma personer wid bortgående togo kiällare nyckelen med sig och förseglade dörren så at jag ålderstigna qwinna med mina barn alt sedan nödgats dricka klara wattnet, hwarigenom min hälsa ej lidit ringa mehn; Så har jag nu uppå gunstig kallelse och efter jag sielf för min siuklighet ej förmår upkomma, mig i all ödmiukhet skrifteligen yttra bordt:

Att alt sedan jag för ohngefahr et år sedan wid Låfl. Accis rätten här i staden blef angifwen hafwa försåldt hembrycht dricka, och då warande herr Stads fiscalen Eicherman emot mig efter några orichtiga wittnens utsago, giort påstående til 10 [osäker valuta] Silfmts plicht, men jag med hela saken til en nåd rättwis ändring erhållande icke allena wänt mig til höglofl. Kong. Commerce Collegium, utan ock hos högbem:te kong. Collegium i underdån: ödmiukhet anhållit at som en fattig och näringslös änka, nådgunstigt få tilstånd hålla litet swagdricka til afsalu wid antagne spisgiäster, hwaröfwer dåck til thenna stund intet utslag fallet, ehuru jag likwäl nogsamt har blifwit underrättad, at högl Kong. Collegium behjertat mit usla tilstånd och i anseende til förebragte skiäl lämnat min underdån: ödmiuka ansökning til hans kong May:ts nådige gådtfinnande; Så har jag ej haft något betydande dricka til salu, utan endast ämnat de fattige få husfolck som hos mig bor, då och då något stop när the i sin nåd mig anlitat, hwilket aldrig ärna kunna tagas under namn af Krögande det jag ock aldrig idkat, utan snarare gunsträttwisast lära anses som et barmhärtighets wärck, så mycket mehr som jag sällan af them fådt någon wedergällning. I anseende hwartil jag ödmiukast nu anhåller at ädla handels kollegium gunstigast täcktes förskona mig oskyldige för alt tiltal och lika gunsträttwisast befaller wederbörande at återlämna mig min kiällare nyckel på det at jag och the mina måge få förtära til wår nödtorft det, som jag i min fattigdom så dyrt inkiöpt pcj eljest skulle ligga och bårtskiämmas.

Afwachtar höggunstig bönhörelse och framhärdar med största wördnad herr Borgmästarens och ädla handels Collegii

ödmiukaste tjenarinna
Catarina Bernsten
Tygskrifware änka"

Catarina Brunberg Bernsten dör 55 år gammal i lungsot 12 år senare, den 9 juli 1770, enligt dödboken i Hedvig Eleonora.

Vad var Handelskollegiet? Uppsala Univerisitets projekt Gender and Work beskriver myndigheten så här: Stockholms stads handelskollegium var den del av stadens magistrat som, enligt 1636 års stadga, ”med köpenskapen och handelen hava att beställa”. Kollegiet övervakade att de stadgor som reglerade stadens olika näringar efterlevdes. Det utfärdade lokala förordningar och tillstånd för enskilda att bedriva en viss näring, i regel under vissa villkor (rätten att bedriva handel kunde t.ex. vara begränsad till en viss vara på en viss plats). För att kunna försörja sig lagligt skrev kvinnor och män till Handelskollegium och bad om sådana tillstånd. De kunde också skriva och klaga om de upplevde sig ha blivit orättfärdigt behandlade av någon av stadens ämbetsmän. De bevarade breven – supplikerna – ger goda och unika inblickar i vad dessa kvinnor och män gjorde för sin försörjning, men också hur de argumenterade och agerade för att påverka de förhållanden de levde under.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Bokbindarhustru menar att en av stadens bodar borde tilkommit hennes make

Bokbindarhustru menar att en av stadens bodar borde tilkommit hennes make

Bön om roddbåtar för att klara ålderdomen

Bön om roddbåtar för att klara ålderdomen

Hökaren Petter Storie ansöker om att hyra Stadens bod

Hökaren Petter Storie ansöker om att hyra Stadens bod

Kockänka hoppas få pengahjälp av Handelskollegiet

Kockänka hoppas få pengahjälp av Handelskollegiet

Krögareämbetet vill ha sin nya gravkassa stadfäst av Handelskollegiet

Krögareämbetet vill ha sin nya gravkassa stadfäst av Handelskollegiet

Notarie åberopar offentlighetsprincipen när han begär ut handlingar

Notarie åberopar offentlighetsprincipen när han begär ut handlingar

Skarprättare Öhlstein ber Handelskollegiet om lån för att hålla sina djur vid liv

Skarprättare Öhlstein ber Handelskollegiet om lån för att hålla sina djur vid liv

Tolken Daniel Anastasius klagar på tolken Hans Österryks oschyssta konkurrens 1667

Tolken Daniel Anastasius klagar på tolken Hans Österryks oschyssta konkurrens 1667

Vågkarlarna vid Ryssvågen missnöjda med att de blivit för många

Vågkarlarna vid Ryssvågen missnöjda med att de blivit för många

Änka ber om att få hyra en av Stadens försäljningsbodar

Änka ber om att få hyra en av Stadens försäljningsbodar

Änkan Berndtz vill ha del av sin sons arbetskraft

Änkan Berndtz vill ha del av sin sons arbetskraft