På Ryssgården, alldeles utanför ingången till dagens tunnelbanestation Slussen, sålde ryska handelsmän sina varor under perioden 1641-1820. År 1667 är det bråk mellan de två tolkar som fått Magistratens tillstånd att sköta tolkandet mellan ryska och svenska handelsmän.

Daniel Anastasius, en av de två tolkarna, skriver den här suppliken till borgmästaren i hopp om att få hjälp att lösa problemet. Enligt Anastasius skäller den andra tolken, Hans Österryk, ut de ryssar som försöker nyttja Anastasius tjänster. Österryken, som Anastasius kallar honom, använder även en del andra fula knep för att komma över "tolkepenningarne". På grund av detta har Anastasius nu svårt att försörja sig.

Anastasius supplik renskriven:

Edle och Velb:rne Herr Borgmästare gunstige Herre och mächtige Befordrare.

Velb:ne H. Borgmästaren tächtes sigh gunsteligen påminna, huruledes den Högl. Magistraten Jagh dee tvenne nästförflutne åhren ödmiukligen hafver supplicerat, och der iämpte H. Borgmästaren, beklagandes migh högeligen öfver min Medtienares Hans Österryks emoot migh föröfvade obillige och högst præiudicerlige procedurer, i det han sigh understått hafver att afdraga och försnilla migh den halfva deelen, som, i kraft af den Högl. Magistratens gunstige giorde förordning, migh tillkommer af Tolckarepenningarne; men såssom Jagh ähn till dato ingen önskeligh resolution hafver kunnat erlanga, hafver han altså och iembvell i detta 3die åhret sigh understådt det samma att giöra, förmätandes sigh der af, att sådant honom i dee förflutne åhren så lyckats hafver; Hvar af han tager tillfälle, att förbiuda Rysserne till att gifva den halfpart som migh bör hafva, ehuruvell dee och sielfva vela godvilligt den samma tillstå och erläggia, det han, såsom nu nyligen skedt ähr, contramanderar, säyandes dem, gif migh, ty Jagh ähr icke allenast äldre ähn han, uthan lät honom klaga på migh. Der till medh, enär Jagh tillbiuder migh något emellan Köparen och Säliaren att tahla, näpster han migh af och hootar migh medh hugg, säyandes att Jagh hafver tillugit migh den fullmacht och Instruction som den Högl. Magistraten höggunstigst migh meddelt hafver, att och sielfve Rysserne sigh der öfver förundra; Söker altså att bruka samma manier medh migh som han tillförende medh Lars Langh föröfvat hafver, att dee på Ryssegården slogos och refvos så att bloden ran af dem, såssom nogsampt kunnigt ähr, och det alt för Tolckpenningarne skuldh. Lars Langh som hafver Kongl. Cammar Collegy fullmacht och tienar H:K:M:t hafver mehrendeels i 2 åhr hållit sigh ifrån Ryssegården, men kommer nu åther och inställer sigh och deelar Tolckepenningar medh Österryken der lykvell min Instruction förmåhr, att ingen af Kongl. May:ts betiente hafver något att skaffa på Ryssegården, Önskade för den skull veta om Tolckarne skole vara 2 eller 3. Hvarföre och emädan Velb: H. Borgmästaren sigh nogsampt påminner, att Högl. Magistraten migh till den ända gunstigst hafver behagat att meddela underhåldh och edt anseenligit salarium der medh Jagh i några åhr hafver uppehållit migh i Rysslandh och lärdt det Ryska språket, så att jagh nu dess Gudhi skee lofv, tiena kann den Högl. Magistraten, som jagh och ähr een infödd Svensk, och altså i kraft af Högl. Magistratens migh höggunstigst gifne fullmacht, närmare ähr blifva vedh Högl. Magistratens tienst maintinerat ähn Österryken som ähr een utlänningh, den der icke veet hvadan han ähr kommin, eller att han hafver ägit Oächta Barn medh Bödelens Nils Carlssons Syster Ella Larsdotter, hvar af han allaredo nogsampt ähr defamerat, och doch lykwell understår sigh Högl. Magistratens högvyse giorde förordning att förachta och migh der emoot oförrätta och inträngia. Ähr Jagh altså hermedh högstnödigt förorsakad vorden, Velb: H. Borgmästaren ähn yterligare ödmiukligst att ansökia, medh ödmiuk begäran, Velb: H. Borgmästaren tächtes för Guds skull och å sitt höga Ämbetes vägnar migh fattige förtryckte Persohn adsistera, för ähn Jagh alldeles blifver ruinerat som, tyverr, nu i desse framfarne åhren mehrendeels skedt ähr, i synnerheet att emellan Oss Tolckarne måtte een fullkomligh Ordning giöras, hvar efter vy och sedan oss regulera kunna, och för hvariehanda intrångh erledigade, i still- och eenigheet vår plicht till Högl. Magistratens tienst behörigen fullgiöra, I det öfrige Österryken påläggias att refundera migh den skada som han i desse åhren migh tillfogat hafver, och hvadh han migh otillbörligen afhändt. Förbydar her öfver i all ödmiukheet Vel: H. Borgmästarens höggunstige resolution och förblifver
Velb: H. Borgmästarens
Ödmiuke beredvilligste tienare

Daniel Anastasius

P:S: Orsakerne hvarföre dee nu Lars och Österryken begynna sins emellan att deela Tolckepenningarne, ähr denne att handelen måtte alt gå så tyst och hemligen till, att Jagh intet må få veta huru det tillgår och hviskas alt medh Köparen och Säliaren, och alltså hållas för migh fördolt, lyka som voro Jagh een villfrämbling och intet tiente den Högl. Magistraten. Ähr sådant een uprigtigh handell, förfrågar Jagh ödmiukeligen. Der och någon Rysse vill bruka migh till Tålkandet, öfverfaller Österryken dem och skäller dem för ett och annat hvaröfver Ryssarne i sanningh sigh storligen förundra blifvandes der öfver dubieux att betroo sigh om något Tolckande, i det der see honom hafva edt sådant medhåldh att fortrasa.

Någon har antecknat "Daniel Anastasius besvärar sigh öfver Ryssetolcken HansÖsterryk, d. 16 Augusti 1667." på baksidan.