Text

Pigan Maria Ericsson stämmer arbetsgivare efter att ha fått dåliga arbetsbetyg – rättsfall 1842

Vintern 1842 får pigan Maria Ericsson beskedet att hennes arbetsgivare, skomakarparet Långberg, vill att hon ska sluta arbeta hos dem. När Ericsson får ett dåligt arbetsbetyg bestämmer hon sig för att stämma Långbergs.

Här nedan kan du följa tvisten mellan Maria Ericsson och makarna Långberg och läsa de renskrivna handlingarna i tidsföljd. 

Den 25 januari skriver hustru Catharina Elisabeth Långberg ett arbetsbetyg, eller en så kallad orlovssedel till Maria Ericsson. Orlovssedeln var ett bevis på att du avslutat din tidigare tjänst på riktigt sätt, men innehöll även arbetsgivarens omdömen om hur du skött jobbet. I Ericssons orlovssedel står:

Pigan Brita Maria Ericsson som tjänt hos mig sedan den 28 October blifwer instundande flytning min tjenst ledig och under nemde tid upfört sig sturskt och opålitlig, som henne her med till bevis lemnas. Stockholm den 25 Januari 1842. yterligare bevis lemnad vid afflytningen

C. E. Långberg

Maria Ericsson accepterar inte omdömena om henne i orlovssedeln och bestämmer sig för att gå till domstol. Den 12 februari lämnar hon in en stämningsansökan, där hon skriver:

Till Stockholms Högädle Kämners Rätt! 

Som jag oaktadt all möjlig flit och omtänksamhet att fullgöra mina åligganden hvilket kan bevisas af de personer hos hvilka jag förr tjent har jag likväl af Skomakare hustrun E. Långberg erhållit en riktigt till alla delar falsk orlofssedel medelst yttrycket i den samma hvarföre och pågrund deraf jag anhåller om Laga kallelse och stämning å nämnde hustru Långberg under yrkande att hon må åläggas genast gifva mig en med sanningen förenad Orlofssedel samt stånda Laga Ansvar för en sådan utgifven mot sanningen stridande Orlofssedel. 

Stockholm den 12 februari 1842
Brita Maria Ericsson
Tjenste Piga

Kämnärsrätten godtar Maria Ericssons stämingsansökan och kallar Catharina Elisabeth Långberg till rättegång den 19 februari. I domstolsprotokollet för den dagen står: 

1842 den 19 februari

Närvarande:

Rättens Ordf. Hr Lagm. Harlingson
Prim Kämneren Hr Häradsh. Schönmeyr
Vice Notarien Rinman

S. D. Till denna dag hade Pigan Brita Maria Ericsson utwerkat stämning å Skomakare Johan Petter Långbergs hustru Cath. Elisab. Långberg, född Strömbeck på grund af en till Rätten ingifven, ansökning af följande lydelse: Tit ”Som jag oaktadt etc.”

Wid uprop af målet infann sig  endast Käranden, hvaremot Swaranden, ehuru, enligt hwad wederbörande Stadstjenare intygade, behörigen stämd, icke lät sig afhöra.

Efter det ofwanintagne stämningsansökning blifwit upläst, inlemnade Käranden den deruti omnämnde orlofssedel, som var af följande innehåll = Litt A; efter upläsandet hwaraf och sedan Käranden förmält, det hon af Swaranden densamma bekommit Måndagen den 7 i innevarande månad, Rätten, uppå derom af Käranden gjord anhållan, uppsköt målets återföretagande till Lördagen den 26 i denna månad kl. 11 f. m., då Käranden förståndigades att återkomma, och till hwilken tid Swaranden skulle kallas att, wid wite af 3 Rd 16 [svårtydd valuta], sig infinna. Afträdde.

Hustru Långberg kom alltså inte till rätten för att försvara sig. Den 25 februari, dagen innan nästa rättegångstillfälle, skickar skomakarmästare Johan Petter Långberg istället in en ansökan om genstämning, d.v.s han stämmer i sin tur Maria Ericsson:

Till tredje Afdelningen af Stockholms Stads Wällofl Kämnärsrätt!

Som Pigan Maria Ericsson tagit sig friheten, stämma min hustru under klander af erhållen orlofssedel, utan att hon i sednare fallet wändt sig till mig, såsom hennes rätte husbonde, och alltså widtagit en åtgärd, som är både ofirmlig och olaglig, så får jag ödmjukast anhålla om genstämning och kallelse å bemälta Maria Ericsson till morgondagen, i påstående att hon måtte böta för obefogad rättegång samt ersätta de härmed förknippade kostnader.

Öppen talan i målet förbehålles. Stockholm 25te Februari 1842.

J.P. Långberg
Skom. Mästare

Den 26 februari är det så dags för rättegång. Till Kämnärsrätten kommer den här gången Maria Ericsson och ett ombud för skomakarparet Långberg. Så här står det i protokollet:

1842 den 26 Februari:

Närvarande: som förut.

S. D. Företogs åter uppskjutna målet emellan Pigan Ericsson och Skomakare hustrun Långberg, nu mera käranden och swaranden å ömse sidor, sedan Skomakaren Joh. Petter Långberg så wäl å egna som å bemälda sin hustrus wägnar, å Ericsson utwerkat genstämning, i anledning af ett till Rätten ingifvet Memorial, så lydande = Tit. ”Som Pigan Maria Ericsson etc”.

Wid uprop af målet, derwid sig infunno Pigan Ericsson personligen samt Skomakaren Långberg och hans hustru genom befullmägtigadt Ombud, förre [svårtytt] Sigillator Ombudsmannen Emanuel Andreas Fernström, upläsdes förestående Memorial, hvarefter och sedan Pigan Ericsson, på derom framfstäld fråga, uplyst att hon ännu wore qvar uti Långbergs tjenst, samt Fernström förmält att hustru Långberg icke sjelf skrifwit den ifrågawarande orlofssedeln, utan låtit en hos henne warande hushållerska densamma skrifwa, Rätten utsatte widare handläggningen af målet till Lördagen d. 5 nästkommande Martii kl. XI f.m., till hwilken tid en ny orlofssedel skulle, enligt Fernström nu gjorde erbjudande Pigan Ericsson lemnas, på det att målet måtte kunna i förlikningswäg afgöras. Afträdde.

Dagen efter rättegången, den 27 februari, kliver skomakarmästare Långberg in på stadens polisvaktkontor. Han vill att polisen hjälper honom att avskeda Maria Ericsson. Dagen därpå, den 28 februari, kallas skomakare Långberg, Maria Ericsson till överläggningar hos Överståthållarämbetet. Dit är även Charlotta Klemens, som också jobbar hos Långbergs, kallad som vittne. Mötet resulterar i följande skrivelse:

Utdrag ur Protocollet, hållet hos Öfvertståthållare Embetet för Polisärenden i Stockholm den 28 februari 1842.

S. D. War till Öfverståthållare Embetet ingifven så lydande rapport:

’Förliden gårdag inkom å stadens Polisvakt Contor Skomakaremästaren Johan Petter Långberg, boende i huset No 15 Baggensgatan, med anhållan om kallelse å dess Piga Maria Eriksson, för det hon, enligt Långbergs påstående, alltid är näsvis och stursk samt i öfrigt visar trillskhet och opålitlighet uti sina tjenståligganden. Af denna anledning är Eriksson vid En Rf 32 Banco vite kallad, att sig idag kl 11 f. m. uti kongl. Poliskammaren infinna, då Långberg är tillstädes och som vittne uppkommer Mamsell Charlotta Klemens boende i nämnde hus. M. Löfgren. Joh. Öberg.’

Wid uprop af målet tillstädeskommo parterne af hvilka Långberg, efter rapportens upläsande, förmälte det han ej å Eriksson yrkade något answar, utan endast önskade att hon måtte varda från hans tjenst skiljd. Och som Eriksson förklarade sig villig härtill, lät Öfverståthållare Embetet wid denna öfverenskommelse bero. Afträdde. Ut Supra.

På befallning
G. Cederschiöld

Just denna dag har skomakarmästare Långberg författat en orlovssedel till Klemens, med mycket fina omdömen. Enligt egen uppgift har Långberg och Klemens kommit överens om att Klemens ska sluta sin tjänst hos Långbergs. I samband med mötet hos Överståthållarämbetet har Långberg också skrivit en ny orlovssedel till Maria Ericsson. I den står:

Pigan Maria Ericksson har tjent hos undertecknad sedan den 27d October 1841, tills nedanstående datum, under den tiden uppfört sig ärligt men sturskt och nesvist, varit opålitlig i sina sysslor. Som hermed till bevis lämnas och är med denna dag ifrån mig skild. Stockholms den 28 februari 1842
J. P. Långberg
Skom. Mästare

Eftersom Pigan Maria Ericsson inte heller kan acceptera den här orlovssedeln samlas parterna åter i rätten den 5 och den 12 oktober. Nu kommer även skomakare Långberg till rättegången. Så här står det i protokollet:

1842 den 5 Martii

Närwarande som förut.

S. D. Då nu åter till handläggning upropades uppskjutne målet emellan Pigan Ericsson, å ena sidan, samt Skomakaren Långberg och hans hustru, å den andra, ömsom Kärande och Swarande, infunno sig icke allenast Pigan Ericsson och Skomakaren Långberg personligen, utan och Långbergs förut begagnade Ombud, förre Charto Sigillato Ombudsmannen Fernström.

Sedan de förut i målet hållne Protocoll blifwit  till justering upläsde och derwid utan anmärkning lemnade, ingaf Pigan Ericsson till Rätten en orlofssedel af följande ordalydelse = Litt B; efter upläsande hwaraf Ericsson, som förklarade sig icke eller vara nöjd med densamma, yrkade det Långberg måtte åläggas bewisa, att Ericsson, på sätt orlofssedeln innehåller, under sin tjenstetid upfört sig ”sturskt och näswist samt warit opålitlig i sina sysslor”, och att han så wäl måtte hållas till laga ansvar för det han meddelat en origtig orlofssedel, som ock tillförbinda att lemna henne ett med sanna förhållandet öfverensstämmande betyg; tilläggande Ericsson att hon under sin tjenstetid af Långberg och hans hustru mångfaldiga gånger blifwit instängd i ett rum och af derstädes misshandlad medelst hugg och slag, men att hon derföre å dem dock icke yrkade något ansvar, utan afstod från all bewisning i berörde hänseende.

Då Långberg deremot nu yrkade icke allenast att bevisningsskyldigheten för ådagaläggande så wäl af Ericssons upförande i tjensten som origtigheten af den orlofssedel innehåll Långberg till henne utfärdat, måtte anses såsom ett åliggande å hennes och icke å Långbergs sida, utan äfven att Ericsson måtte förklaras skyldig att i bewis leda det Långberg och hans hustru slagit henne, fingo wederbörande till förmaket afträda under det Rätten öfwerlade – och resolverade, att Rätten ansåg det icke kunna åläggas Ericsson att åstadkomma någon sådan bevisning som den Långberg af henne fordrat innan och förrän Långberg styrkt det den orlofssedel han utskrifwit wore med sanningen öfverensstämmande, hvaremot Rätten för sig icke kunna fästa något afseende å Långbergs yrkande, att Ericsson måtte bevisa det Långberg och hans hustru slagit henne, enär Ericsson förklarat sig icke vilja sådant i bevis leda;

Och upskjöt Rätten målets återförutagande till Lördagen den 12 i denna månad kl. 11 f. m., då Parterne skulle återkomma och då Långberg borde wara beredd att den honom sålunda ålagde bewisning förebringa hwilket Beslut för wederbörande, åter inkallade, afsades; hwarefter Svarandens Ombud förklarade sig med Beslutet missnöjd, hwilket skulle uti Protocollet antecknas. Afträdde.

1842 den 12 Mars

Närvarande: Som förut.

S. D. Wid uprop uti upskjutne målet emellan Pigan Ericsson, å ena sidan, samt Skomakaren Långberg och hans hustru, å den andra, ömsom Kärande och Swarande, tillstädeskommo Pigan Ericsson och Skomakaren Långberg personligen, inlemnande Långberg till Rätten ett Utdrag af Protocoll hållet hos Öfverståthållar Embetet för Polisärenden den 22 sistl. februari som upläsdes och, hwaraf hufwudsakligast inhämtades, att sedan Långberg yrkat att Ericsson måtte warda från hans tjenst skiljd och Ericsson förklarat sig der till willig, Öfv. Ståth. Embetet låtit wid en sådan öfverenskommelse bero.

Då Skomakaren Långberg nu anhöll att Polis Upsyningsmannen Johan Petter Öberg och skokanterskan [osäker tydning] Catharina Charlotta Klemens, hwilka woro wid Rätten tillstädes måtte warda såsom wittnen i saken hörde, bestred Ericsson Klemens hörande, emedan hon enligt Ericssons förmenande skulle wara i Långbergs tjenst, men som Klemens med en af Långberg den 28 sistl. Febr. utfärdad orlofssedel hwilken hon nu för Rätten företedde styrkt, det hon samma dag  [svårtytt] blifwit från sin tjenst hos Långberg skiljd, förklarade Rätten sig icke kunna fästa något afseende å jäfsanmärkningen, utan fingo så wäl  Öberg som Klemens, i öfrigt ojäfwade och ojäfwige befunne, aflägga wittneseden, hwarefter de, warnade för mened, hwar för sig, hördes och berättade:

1o: Öberg: att då han söndagen den 27 nästl. Febr., tillika med Polis Uppsyningsmannen Löfgren, på anmodan infunnit sig i Långbergs hemvist, för att till Kongl. Polis Kammaren upkalla Ericsson, hwilken Långberg önskat få skiljd ur sin tjenst, hade Ericsson warit i en upbragt sinnesförfattning samt upfört sig bullersamt, och förklarat sig icke wilja gå in på den af Långberg erbjudna förlikning, hwarigenom hon skulle erhålla ett i alla afseenden godt afskedsbetyg i händelse hon genast wille flytta.

2o: Klemens: att Ericsson under sin tjenstetid hos Långberg alltid wisat sturskhet, och att hon, då hon af hustru Långberg erhållit förebråelser för det hon dröjt länge borta, då hon warit skickad i ärenden, swarat ”ni kan gå sjelfwa”; hwarförutom hon ofta så wäl åt Långberg och hans hustru som åt deras barn haft oanständiga yttranden, såsom ”dra åt helfwete”, ”kyss mig bak” och dylikt. Förklarande Clemens, på derom framstäld fråga, att ehuru hennes tjenstebefattning hos Långberg uphört, wore dock tillswidare hos honom boende.

Wittnesmålen uprepades och widkändes.

Sedan Parterne härefter förklarade sig icke hafwa något widare att nu i målet andraga, beslöt Rätten att så wida hinder icke [svårtytt] Fredagen den 18 i denna månad kl. ett på dagen afkunna Utslag, ehuru Parterne sig då infunno eller ej. Afträdde.

Tre dagar efter sammankomsten i Kämnärsrätten skriver Maria Ericsson en ny inlaga där hon bland annat ifrågasätter om vittnet Klemens är ojävigt:

Till Stockholms Wälaktade Kämners Rätt!

Som skomakaremästaren Långberg på allt sätt söker kränka min heder och uppförande genom osannfärdiga beskylningar, och för att missleda wälbemälde Rätt om det sanningsenliga uti saken, äfven nödgat ett medel, som, då det blir uppdagadt, ej lärer mycke verka till hans fördel, nemligen det, att han vid sista Rättegångstillfället ådagalagde, att han ur sin tjenst afskedat Mamsell Charlotta, för att af henne betjena sig ett vittnesmål, hvilket [sedan] hon derigenom blifvit ojäfvig förklarad, troligen af Långberg öfvertalad, att instämma uti hans, mot mig gjorda osanna påståenden; likväl vågar jag hoppas, sedan af nedan åberopade vittnen blifvit  afhörde, det tydligen skall visa sig, att Långberg, både före, under och sedan sista Rättegångstillfället, ehuru till Charlotta gifvet Afskedsbetyg, ända till sistlidne måndag, den 13de dennes hafvit henne uti sitt arbete och logi, samt, att jag ej på ringaste vis förgått mig mot herr Långberg, utan tvärtom, efter all möjlig förmåga och beredvillighet sökt såväl hos honom, som hos de, hvilka jag under flerårig tjenstetid betjenat, att alltid anse för en stor heder att som en redbar tjenare fullgöra mina plikter.

Och hvarifrån detta Långbergs  fattade osanna föregifvande sig härleder kan jag ej förstå, då  alla de, hvilka jag tillförne tjenat, alltid funnit sig belåtne samt visat mig sin gunst och erkänsla. 

För att å min sida, i saken, ådagalägga det sannfärdiga, får jag ödmjukast anhålla om laga kallelse och stämning å nedanstående vittnen nemligen;

1o) Pigan Gustafva Bergvall hos Långberg
2o) Pigan Johanna Englund i samma hus
3o) Pigan Carin Wickman i samma hus [svårtydd förkortning] och
4o) Arbetskarlen Anders Tillberg dito

Öppen talan och Rättegångskostnaderna äro förbehållne. 

Stockholm den 15 mars 1842.
Maria Ericsson
Piga

Det skulle bli ytterligare fyra rättegångstillfällen innan Kämnärsrätten slutligen avkunnade sitt utslag i målet. Hur gick det för Ericsson och Långberg? Svaret på frågan finns i de återstående domstolsprotokollen, här renskrivna:

1842 den 18 Mars

Närwarande som förut.

S. D. Då nu åter påropades upskjutne målet emellan Pigan Ericsson, å ena sidan, samt Skomakaren Lånmgberg och hans hustru å den andra, ömsom Kärande och Swarande, infunno sig Pigan Ericsson och Skomakaren Långberg; inlemnande Ericsson en skrift av följande lydelse = Tit ” Som Skomakar Mästaren” etc; Efter upläsandet hwaraf och sedan Långberg anhållit att icke något afseende å samma skrift måtte fästas, utan att målet måtte blifva till afgörande företaget, Rätten, som icke fann Ericsson hafwa försuttit rättigheten till widare bewisnings förebringande, upskjöt målets återföretagande till Tisdagen den 22 i denna månad kl. 11 f. m., då Parterne borde återkomma och till hwilken tid kallelse skulle utfärdas å de uti ofwanintagne skrift såsom wittnen åberopade personer, med undantag af Pigan Gustafwa Bergwall, från hwars hörande Ericsson afstått, sedan Långberg jäfwat henne på den grund att hon wore i Långbergs tjenst. Afträdde.

1842 den 22 Mars 

Närvarande: Ordf. Hr. Lagm. Harlingson
Notarien Rundqvist
v. Notarien Rinman

S. D. Wid återföretagande af upskjutne målet emellan Pigan Ericsson, å ena sidan, samt Skomakaren Långberg och hans hustru, å den andra, ömsom Kärande och Swarande, tillstädeskommo jämte Pigan Ericsson och Mannen Långberg, Extra Slotts Kneckten Anders Tillberg samt Handlanden Kahns tjenstepiga Johanna Englund och Catharina Wickman, hwilka 3ne sistnämnde såsom wittnen åberopade personer, nu fingo, då jäf emot dem hwarken anfördes eller utrönas kunde, aflägga wittneseden, om hwars answarsfulla betydelse de erinrades, hwarefter de, hwar för sig, hördes, nemligen:

1o: Tillberg, som förmälde sig hwarken äga någon kännedom om huru Ericsson upfört sig under sin tjenstetid hos Långberg, eller huru Ericsson af Långberg och hans hustru blifwit behandlad.

Med anledning af Tillbergs sålunda gjorde förklaring, anförde Ericsson nu, att hon förmodadt, det Tillberg borde hafwa sett huru Långberg spikat igen dörren till köket och derinne slagit Ericsson, samt att han skulle kunna uplysa att Långberg och hans hustru wore ”illa kände”; hwilket uttryck af Ericsson, på Långbergs derom serskildt gjorde begäran skulle uti Protocollet antecknas.

2o: Englund, som berättade, att hon, söndags morgonen den 27 sistl. Febr., eller dagen innan Ericsson skiljdes ur Långbergs tjenst, då ett hänglås warit utanför Långbergs köksdörr, genom köksfentret, som är beläget ut åt förstugan, och hwilket fenster warit tillspikadt, sett Långberg och Ericsson inne i köket ordwexla med hwarandra, men att wittnet dock icke förmärkt om Långberg slagit Ericsson.

3o: Wickman, som anförde, att hon den dagen då Ericsson och Långberg först förewarit här wid Rätten, från Långbergs förstuga hört honom inne i köket till Ericsson i hotande ton yttra, såsom orden fallit, ”att hon skulle få 4 dagar i weckan”, hwarpå Ericsson under tårar swarat, ”jag wet ej hur jag skall kunna göra herrskapet till lags”; samt att Wickman som äfwen warit närvarande wid det af Englund omwittnaden tillfället, då dörren och fenstret till köket warit stängde på sätt Englund berättat, då wäl hört Långberg gräla på Ericsson men ej sett honom slå henne; tilläggande Wickman, att hon, som förut tjenat tillsammans med Ericsson hos Sockerbruksidkaren Björling, då funnit henne alltid hafwa upfört sig wäl i tjensten.

Wittnesmålen uprepades och widkändes.

Skomakaren Långberg förklarade härefter, att det af Englund och Wickman omnämnde hänglås alltid befunnits utanför köksdörren, med undantag af några dagar då köket undergått reparation, samt att köksfenstret blifwit tillspikadt för att utestänga drag. Och som Parterne nu icke hade något widare att andraga; beslöt Rätten, sedan Ericsson förbehållit sig att nästa dag till Rätten ingifva de till henne utfärdade orlofssedlar af personer, hos hwilka hon tillförne tjenat, att Lördagen den 26 i denna månad kl. 12 på dagen afkunna Utslag i målet, så wida hinder icke möts. Afträdde, Affördes.

1842 den 26 mars

Närvarande: som förut.

S. D. Då nu åter upropades målet emellan Pigan Ericsson å ena sidan, samt Skomakaren Långberg och hans hustru , å den andra, ömsom Kärande och Swarande, tillstädeskom endast Mannen Långberg; och upskjöt Rätten med anledning deraf, målets ytterligare handläggning till Lördagen den 2 nästk. April kl. 1 på dagen, dertill Pigan Ericsson skulle kallas, och då Rätten wille afkunna Utslag i målet, ehwad Parterne sig infunno eller ej, derom Ericsson skulle underrättas.

Sedan förestående Beslut blifwit afsagdt, anhöll Skomakaren Långberg, att Rätten uti det blifwande Utslaget jemwäl måtte utlåta sig om hwad answar kunde Ericsson drabba för hennes wid förhöret d. 22 i denna månad fälld, och uti Protocollet för samma dag intagna, yttrande, ”att Långberg och hans hustru voro illa kände”. Afträdde. 

1842 d. 2 April

Närvarande: Prim. Kämn. Hr. Hhd. Schönmeyr
Notarien Rundqvist
v. Notarien Rinman 

S. D. Då wid uprop efter kl 1 på dagen uti upskjutne målet emellan Pigan Ericsson, å ena sidan, samt Skomakaren Långberg och hans hustru, å den andra, ömsom Kärande och Swarande, Mannen Långberg sig infann, samt af wederbörande Stadstjenare anmäldes, att Pigan Ericsson förut på dagen tillstädeswarit i Rättens förmak, men att hon i anseende till påkommen sjuklighet aflägsnat sig; fann Rätten icke något hinder, att, enligt sitt d. 26 sistl. Mars fattade Beslut, nu afkunna fölajnde, förut öfwerlagde

Utslag

Hwad först angåt Pigan Brita Maria Ericssons wäckte påstående om answar så wäl å Skomakaren Johan Petter Långbergs hustru, Catharina Elisabeth Långberg, född Strömbeck, för det Hustru Långberg under den 25 januari detta år åt Ericsson utgifwit annan orlofssedel än den Ericsson förtjent, som ock å Mannen Långberg, för det han den 28 derpåföljde Febr, henne meddeladt en lika beskaffande orlofssedel, - då ehuruwäl till stöd för Makarna Långbergs uti berörde af dem utfärdade orlofssedlar gjorde upgifter, det Pigan Ericsson under sin tjenste upfört sig ”sturskt och näswist” samt varit ”opålitlig i sina sysslor”, Skokanterska Maria Charlotta Klemens, efter aflagd wittnesed, intygat, att Ericsson warit upstudsig och begagnat oanständiga utlåtelser, - likwäl och som berörde Ericsson till last komne omständigheter icke synas hafwa warit af den beskaffenhet att detsamma bordt uti orlofssedeln anmärkas, enär Långberg, enligt hvad ett annat wittne, Polis Upsyningsmannen Öberg, intygat d. 27 sistl. Febr, lofwat att till Ericsson utfärda ett i alla afseenden godt afskedsbetyg, endast Ericsson wille gå Långbergs önskan till mötes deruti att hon då genast wille lemna sin hos honom innehafwande tjenst, samt Långberg dessutom icke i ringaste mån styrkt det Ericsson uti sina sysslor warit opålitlig, hvilken tillwitelse Ericsson dessutom gjort fullkomligen osannolik, så wäl genom företedde orlofssedlar från de personer hos hvilka hon tillförne tjenat som genom afhörde wittnen, hwaraf styrkt är det hon städse uti sina tjenster sig wäl förhållit, - anser Rätten det Makarne Långberg icke wisat sig hafwa ägt fullt skäl, att uti de utfärdade orlofssedlarne tillwita Ericsson, ”att hon upfört sig sturskt och näswist samt warit opålitlig i sina sysslor”, hwadan, och jemte det Långberg ålägges, att genast meddela Ericsson en orlofssedel, hwaruti ofwanberörde omständigheter icke warda till last förde, samt i öfrigt så inrättad som 21 § i Kongl. Mts Nådiga Legostadga af d. 23 Nov. 1833 föreskrifver, Rätten, med afseende å den bevisning likwäl i målet blifwit förebragt, förklara Makarna Långberg icke kunna till answar fällas; - Men som Ericsson inför Rätten den 22 Sistl. Mars yttrat, ”att Långberg och hans hustru skulle wara illa kände”, finner Rätten Ericsson icke kunna undgå, att för berörde emot wederparter fällde förklenliga tillmäle, jemlikt 14. C 4. P. Re. B., böta 5 daler, med 1 B. 32 [svårtytt]; hvaremot Rätten anser sig icke kunna fästa något afseende å Långbergs uti genstämningen gjorde påstående, att Ericsson måtte bötfällas för obefogad Rättegång;

Blifwande wid en sådan utgång af målet Rättegångskostnaderna Parterne emellan qvittade.

Härjemte meddelades den underrättelse etc – börande dock Ericsson, i händelse hon will beswär anföra etc. Afträdde.

In Fidem
G.d. Rinman

Paragraf 21 i 1833 års Legostadag beskrev hur en orlovssedel skulle vara utformad:

21 §. Orlofssedel, som tjenstehjon af husbonde enligt 41 § undfår skall innehålla: I:o tjenstehjons namn, samt ort och ställe, der det tjent. 2:o huru länge det varit i husbondes tjenst. 3:o tjenstehjons frejd, hvarvid om dess nykterhet särskildt yttrande bör afgifvas. 4:o huru det sin tjenst bestridt. 5:o hvad slöjd eller annat arbete det dessutom kan förrätta; och 6:o intygande om dess ledighet att annan tjenst antaga.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Husaga eller misshandel? Pigan Jansson stämmer sin husbonde 1849

Husaga eller misshandel? Pigan Jansson stämmer sin husbonde 1849

Lagar om arbetslivet från 1833

Lagar om arbetslivet från 1833

Piga i rätten anklagad för våld och uppstudsighet mot sin matmoder

Piga i rätten anklagad för våld och uppstudsighet mot sin matmoder

Piga stämmer husbonde efter att ha förlorat sin dragkista

Piga stämmer husbonde efter att ha förlorat sin dragkista

Piga stämmer sin matmoder för olagligt avskedande

Piga stämmer sin matmoder för olagligt avskedande

Pigan Anna Holmberg stämmer husbonden Danell för olagligt avsked - rättsfall 1842

Pigan Anna Holmberg stämmer husbonden Danell för olagligt avsked - rättsfall 1842

Pigan Gihlström stämmer fd husbonde som vägrar ge tillbaka hennes kläder - rättsfall 1842

Pigan Gihlström stämmer fd husbonde som vägrar ge tillbaka hennes kläder - rättsfall 1842

Pigan Lundin stämmer husbonde med påstående att hon fått sparken på felaktiga grunder

Pigan Lundin stämmer husbonde med påstående att hon fått sparken på felaktiga grunder

Schangtilt ska det vara. (Scen i pigflyttningen). Bildskämt i Söndags-Nisse – Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor och Satir, nr 43, den 27 oktober 1878

Schangtilt ska det vara. (Scen i pigflyttningen). Bildskämt i Söndags-Nisse – Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor och Satir, nr 43, den 27 oktober 1878

Tjänstehjonstadgan från 1732 reglerade förhållandet mellan anställd och arbetsgivare

Tjänstehjonstadgan från 1732 reglerade förhållandet mellan anställd och arbetsgivare

Änkan Augusta Maria Blomquist, 40, varnad för lösdriveri 8 november 1886 - polisförhör

Änkan Augusta Maria Blomquist, 40, varnad för lösdriveri 8 november 1886 - polisförhör