Den 7 augusti blir pigan Christina Catharina Jansson slagen av sin husbonde, den 24-årige källarmästaren Bernhard Oscar Engdahl. I sin stämningsansökan menar hon att Engdahl tillsammans med polisen Carl Wilhelm Bäckström misshandlat henne och att hon därför ska få tillstånd att sluta sin tjänst hos Engdahl samt få kompensation för sveda och utebliven lön. Enligt Engdahl rör det sig bara om vanlig husaga. Här kan ni läsa handlingarna i målet. Till att börja med pigan Janssons stämningsansökan: 

Till härvarande Högädle Kämnärsrätt!

Som undertecknad blifvit hos källarmästaren B. O. Engdahl och dennes hustru under sistlidne maji månad för halft år stadd met två Riksdaler riksgälds samt accoderad lön efter femtiofem Rikdaler samma mynt för år räknadt och hvilken Tjenst jag såsom kokerska från ofvansagde maji månad inehaft till Tisdagen den 7de dennes då Hr Engdahl jemte Polis-Gevaljern Bäckström, inropade mig i makarne Engdahls Sängkammare och då jag inkom tillstängdes dörren, sedermera öfverföllo dessa Herrar mig med hugg och slag, Engdahl tilldelade mig minst 10 à 12 slag med knyttnefvarne i hufvudet som förorsakat mig svår värk och ömhet samt yrsel efven sparkade han mig på benen att blånad deraf följde, Bäckström under tiden motade mig att jag ej slapp ut samt tilldelade mig slag på munnen – med sin tjenstbricka så blodvite deraf uppkom.

Denne Complott hade de i samråd uppgjort för jag förut begärdt att få flytta vilket vegrades mig, hvarför jag igenom polisens försorg anhöll att blifva skild ur tjensten hvilket de icke befattade sig med, jag har sedermera varit qvar i denna min tjenst till d. 10 dennes då såväl Engdahl som hans hustru ytterligare trakterat mig med stryk, samt beskyldt mig för kjuf och oqvädat mig med orden Luder, as och Skojarkona i anledning häraf nödgas jag såväl af makarne Engdahl som Gevaljern Bäckström anhålla om Laga kallelse och stämning uti Brottmålsveg, med yrkande å de förre efter 60 Cap: 1 och 2 § missgerningsbalken för den beskyllning de å mig gjort samtt för oqveden efter 6 § samma balk och cap. jemte 35 Cap. 2 § sagde balk för åkommor jag igenom deras förvällande fått vidkännas. Efven yrkas å Bäckström efter 61 Cap. 1 § nysnämde Balk, hälst som denne är en sådan person som bör och skall afråda våldsamheter, i dess ställe deltager i brottet och således är dubbelt hugg värd, detta kan med skjäl kallad för en god polis; slutligen får jag anhålla att jag blifva skild ur makarne Engdahls tjenst samt att blifva tillärkänd Lön och kost till fardag jemte Rättegångskostnad fri och öppen talan samt vittnens hörande förbehålles ödmjukligen. Stockh. d. 11 aug. 1849.
Christina Cath: Jansson

ad. Källarm. Engdahl bor i huset No 5 på Storg. Ladugårdslandet.
Geval. Bäckström träffas i Polisen - 

Jansson bifogar även ett läkarintyg från Johan Brisman (samme läkare som vittnade om Sophie Sagers skador i ett uppmärksammat mål året dessförrinnan). Renskrivet: 

Uppå vederbörlig anmodan, har undertecknad besigtigat tienstepigan Christina C. Janson, hvarvid befanns, vid öfra läppen när mundviken åt höger till, en genom yttre våldsverkan henne tillfogad Knöl med blånad. På venstra sidan af hufvudet tvenne större bulnader något ofvan för tinningen, samt på venstra benet en större blånad, belä[get] ett halft qvarter ofvan om fotknölen nära den skarpa delen af benpipan; att dessa åkommor varit åtföljda af våld och sveda är obestrideligt: hvilket alt härmedelst attesteras på Embets Ed; och med denna min edeliga förpligtelse så sant Gud mig hielpe till lif och siäl. Stockholm d. 11. Aug. 1849.

Joh. Brisman
Med. Doctor. Chir. Magister. 

När rättegången börjar, visar det sig att Jansson och Engdahl redan varit uppkallade på förhör hos polisen den 8 august. Därifrån bifogas följande rapport.

Utdrag af Protocollet hållet hos Öfverståthållare Embetet för Polis ärender i Stockholm följande dagar år 1849.

Den 8 augusti

S.D. Till Öfverståthållare Embetet hade blifvit ingifven följande rapporter:

a) ”Till undertecknade har källarmästaren Bernhard Oscar Engdahl anmält att dess lagstadda piga Christina Catharina Jansson flere gånger varit emot matmodren otidig, och förlidna gårdag olofligen bortgått, och äfven tilgripit några skilling löspengar. Af denna anledning är Jansson på Engdahls begäran kallad att sig i dag klockan 11 förmiddagen uti Kungl. Poliskammaren infinna, då Engdahl är närvarande. Stockholm som ofvan.
C. W. Bäckström, C. V. Ahlström

b) På Kungl. Öfverståthållare Embetets befallning har undertecknad till i dag klockan 11 förmiddagen kallat källarmästaren Bernhard Oscar Engdahl för att höras öfver de klagomål dess piga Christina Jansson nästlidne gårdag inför bemälte Embete anförde. Stockholm som ofvan. P. E. Törngren.”

Som vid upprop i målet ingendera af parterna tillstädes kommo så uppsköts detsamma tills i morgon.

Den 9 augusti

Då så väl källarmästaren Engdahl som Pigan Jansson sig inställde.
Efter uppläsandet af ofvanintagne rapporter som af vederbörande åberopades, förklarade pigan Jansson, det hon lemnat tjensten emedan hon utan anledning blifvit af Husbonden misshandlad och slagen.
Källarmästaren Engdahl sade sig icke vilja förneka att han för Jansson[s] uppförande emot hans hustru tilldelat Jansson husaga, men ansåg sig dertill hafva haft fulla skäl och yrkade att Jansson genast måtte blifva i tjensten inställd.

Öfverståthållare Embetet ålade härefter Pigan Jansson att genast inställa sig i Engdahls tjenst samt hänvisade henne att om hon dertill ansåg sig ega fog vid vederbördig domstol tilltala Husbonden för det han henne slagit. Afträdde. År och dag, som ofvan.
På befallning
Carl Dahlgren 

Till bevismaterialet läggs även en polisrapport från den 11 augusti, undetecknad av bland annat den anklagade Bäckström. I rapporten berättas att Jansson olovligen lämnat sin tjänst, något som alltså var kriminellt vid den här tiden. Renskriven: 

Rapport af den 11 Augt 1849.

Till undertecknade har Källarmästaren Engdahl boende i huset N 5 Storgatan anmält att dess Piga Christina Cathrine Jansson förleden gårdags fm olofligen utur tjensten Bortgått men ej ännu återkommit, skulle hon påträffas önskar Engdahl att hon blifver hemförd.

Stockholm som ofvan.
C. W. Bäckström P. E. Törngren 

Den 23 augusti möts parterne i Södra Förstadens kämnersrätt (i Södra stadshuset). Här kan du läsa hela rättegångsprotokollet – och i slutet kämnärsrättens utslag  i målet. Renskrivet: 

1849 den 23 augusti

Tredje afdelningen

Närvarande:
Rättens Ordförande, Herr Rådmannen Schönmeyr
Primarie Kämneren Jacobson
Notarien Rennich

S.D. Till denna dag hade Pigan Christina Catharina Jansson erhållit stämning å Källarmästaren Bernhard Oscar Engdahl och hans hustru Maria Lovisa Ingelström samt Polis Gewaldigern Carl Wilhelm Bäckström, på grund af en derom den 13 innevarande månad till Rätten ingifven ansökning af följande lydelse

Tit. Som undertecknad blifvit hos Källarmästaren etc

Vid uprop infunno sig käranden genom befullmäktigadt ombud, förre sergeanten Carl Fabian Talén, samt källarmästaren Engdahl och PolisGewaldigern Bäckström personligen; hvarefter stämningsansökan uplästes och kärande ombudet dermed tillade, att Pigan Jansson efter den henne den 10 innevarande månad öfvergångna ytterligare misshandling hvarken vore skyldig eller villig att i tjenst, derur Jansson då sig begifvit, vidare inträda, utan yrkade att af makarne Engdahl bekomma i kostpenningar 24 Skilling Banco om dagen och i hyresmedel 24 Skilling Banco i veckan, räknat från nämnde dag till laga flyttningstiden den 24 nästkommande October; och ingaf Talén slutligen, till ådagaläggande af den våldsamhet; hvarmed Jansson ofvannämnde den 7 och 10 aug blifvit behandlad, ett så lydande läkarebetyg:

”Uppå vederbörlig anmodan, har undertecknad etc

Källarmästaren Engdahl genmälde härå, att Pigan Jansson, som på de af henne upgifne vilkor blifvit stadd i Engdahls tjenst, under tjenstetiden visat sig både försumlig och ohöflig, samt den 7 innevarande månad på morgonen, husbondefolket ovetande, bortgått på flera timmar och lemnat köket öppet; i anledning hvaraf Engdahl tillkallat PolisGevaldigern Bäckström och i dennes närvaro förehållit Jansson hennes oskickliga beteende samt, då hon dervid med sturskhet bemött Engdahl, tilldelat henne 3 eller 4 örfilar med flata handen; hvarjemte Engdahl begärt Janssons inkallande till Kungl. Poliskammaren, för att få henne behörigen förmanad till ett ordentligare upfyllande af sina pligter. Sedan Jansson, i anledning häraf, den 9 varit i förhör hos Kongl. Poliskammaren och dervid erhållit förståndigande åter inträdt i Engdahls tjenst, hade hon strax emot Engdahls hustru upfört sig sturskt, under yttrande att hustru Engdahl borde ”veta hut” samt att Janson ”vore lika god som matmodren”, hvilket föranledt denna att med en örfil tillrättavisa Jansson. Vid detta tillfälle och då Jansson derförut från husbondefolket dels tillgripit några skillingar, dels ock, under en hustru Engdahls sjukdom låtit åtskilliga servietter och annat linne förkomma, hade makarne Engdahl förehållit Jansson detta och i afseende å det förkomna godset yttrat, ”att Jansson antingen sjelf stulit det eller genom försummelse vållat förlusten”, äfvensom det väl vore möjligt, att makarne Engdahl i förtrytelsen emot Jansson fällt några oqväden; men för öfrigt hade makarne Englund [sic!] hvarken i ord eller gerning Jansson förfördelat samt aldeles icke tillskyndat henne någon af de åkommor ingifna läkarebetyget omförmälde. Emellertid hade Jansson den 10 i denna månad åter och olofligen lemnat tjensten samt, oaktadt derom af Engdahl hon Kongl. Poliskammaren gjord anmälan, sedermera icke återkommit, utan till och med förhemligat sin vistelseort. – Det var således för Engdahl aldeles oväntat att af Jansson blifva dragen inför rätta, då icke hon utan Engdahl hade skäl till anspråk på godtgörelse; i hvilket hänseende Engdahl, under bestridande af käromålet, yrkade, att Jansson, hvilken Engdahl nu mera icke ville i tjensten återtaga, måtte åläggas till honom utgifva 16 skilling banco för hvar dag från den 10 innevarande månad till den 24 nästkommande October, med hvilket belopp Engdahl vore nödsakad ersätta det arbetsbiträde han i Janssons ställe behöfde. Ingifvande Engdahl slutligen utdrag af Öfverståthållare Embetets för Polisärendener Protocoll för den 8 och 9 i denna månad, hvaraf inhemtades, att sedan Jansson och Engdahl klagat, den förra öfver liden misshandling och den sednare deröfver, att Jansson lemnat sin tjenst, Öfverståthållare Embetet genom beslut sistnämnde dag ålagt Jansson att i Engdahls tjenst genast sig inställa och hänvisat henne att vid domstol efter befogenhet utföra ifråga om den öfverklagade misshandlingen.

PolisGewaldigern Bäckström förnekade sig hafva på något sätt misshandlat Jansson, med det tillägg, att han, som jemte Polisuppsyningsmannen Oscar Victor Ahlström haft att kalla Jansson till Kongl. Poliskammaren, aldrig tillförene sett något tjenstehjon med så mycken fräckhet bemöta sitt husbondefolk, som Jansson. Den 11 innevarande månad hade Engdahl åter för Bäckström anmält, att Jansson ånyo lemnat sin tjenst, hvarom ock Bäckström samt Polisuppsyningsmannen P. E. Törngren till Kongl. Poliskammaren ingifvit en så lydande rapport.

”Rapport af den 11 aug. 1849. Till undertecknad etc - ; men oaktadt efterspaningar hade det icke lyckats Bäckström att om Janssons vistelseort vinna uplysning. – Yrkande Bäckström slutligen ansvar å Jansson får emot honom anställd obefogad rättegång. –

För Janssons personliga hörande upsköts målet till Thorsdagen den 6 nästkommande September kl. XI f.m. då parterne torde personligen sig infinna och hvarom sergeanten Talén skulle meddela Jansson underrättelse; som afsades. –

1849 den 6 september

Närvarande, som ofvan.

S.D. Efter uprop af det från den 23 nästlidne aug till denna dag upskjutna mål, emellan Pigan Christina Catharina Jansson, å ena, samt Källarmästaren Bernhard Oscar Engdahl och hans hustru Maria Lovisa Ingelström äfvensom PolisGevaldigern Carl Wilhelm Bäckström, å andra sidan, infunno sig Jansson, Engdahl och Bäckström personligen.

Protocollet för förstnämnde dag uplästes till justering och godkändes; hvarefter Pigan Jansson förmälde, att hon den 7 nästlidne aug kl. ½ 9 f.m. begifvit sig till Kongl. Poliskammaren att anföra klagan öfver den misshandling hon af husbondefolket fått röna, och att Jansson måst vänta på företräde hos Kongl. Poliskammaren så länge att hon omöjligen hunnit hemkomma förr än kl ½ 12 samma förmiddag; att köket emellertid icke under tiden lemnats obevakat, enär någon annan hos Engdahl anställd person derstädes sig uppehållit; att, sedan Jansson och Endahl den 9 aug varit till förhör hos Kongl. Poliskammaren inställde och Jansson derefter åter inträdt i Engdahls tjenst, så väl Engdahl som hans hustru ytterligare öfverhopat Jansson med oqväden och hotelser af stryk samt jemväl yttrat den föresatts att under återstående tjenstetiden pina Jansson, af hvilket allt Jansson, ehuru hotelserna icke blifvit bragte till verkställighet, likväl blifvit så upskrämd att hon icke längre vågat qvarstadna i tjensten, utan hemligen aflägsnat sig; och ville Jansson ickei Engdahls tjenst vidare återgå. De påståenden, Janssons ombud vid förra rättegångstillfället framställt, vidblef Jansson till alla delar.

Engdahl åter, erinrade att Jansson den 7 augusti redan kl ½ 8 på morgonen hemligen aflägsnat sig och lemnat köket olåst och obevakat, och att Jansson, efter förhöret hos Kongl. Poliskammaren och oaktadt dervid erhållne föreställningar om noggrant upfyllande af sina pligter, visat det uppenbaraste trotts och upsåtligen lagat dålig mat samt vid gästernas servering visat oerhörd vårdslöshet; samt att både Engdahl och hans hustru lämpligen föreställt Jansson detta hennes elaka upförande men ingalunda slagit eller på annat sätt misshandlat henne och följaktligen icke eller gifvit Jansson ringaste anledning att från tjensten sig afhålla.

Jansson deremot vidblef sina upgifter och anhöll att någon annan dag få med vittnen styrka sitt käromål; hvadan Rätten upsköt målet till Thorsdagen den 20de i denna månad kl XI f.m., då parterne borde åter sig infinna, Jansson beredd att förebringa den bevisning hon aktar nödig; som afsades. –

1849 den 20 september

Närvarande, som ofvan.

S. D. Till handläggning företogs det den 6 innevarande månad sedanst förehafde mål, emellan Pigan Christina Catharina Jansson, å ena, samt Källarmästaren Engdahl och hans hustru, äfvensom PolisGevaldigern Bäckström, å andra sidan; ock infunno sig vid uprop, Jansson, Engdahl och Bäckström, den förstnämnde åtföljd af f. Sergeanten Talén, såsom biträde i rättegången.

Till vittnen åberopades, af Jansson: Handlanden Lorentz Roth, Pigorna Catharina Nyberg och Lovisa Nowitz samt PolisUpsyningsmannen Johan Fredric Carlsson, och af Bäckström, PolisUpsyningsmannen Oscar Victor Ahlström, hvilka, då jäf icke förekom, fingo aflägga vittneseden, varnades för missbruk deraf samt hördes och berättade:

Roth: att han, som bor 1 trappa upp i det hus, der Engdahl har sin bostad, väl någon gång hört Engdahl gifva förebråelser för någon försummelse, men aldrig erfarit, det Jansson blifvit af sitt husbondefolk eller PolisGevaldigern Bäckström förfördelad;

Nyberg: att hon, som tjenar hos vittnet Roth, tyckt sig förnimma, att ett godt förhållande varit rådande emellan Pigan Jansson och hennes husbondefolk ända till omkring 8 dagar för nästlidne midsommar; och att pigan Jansson så väl före som efter nämnde tid med raskhet och ordentlighet fullgjort sina åligganden; men att vid sagde tid misshällighet dem emellan upstått och att Jansson derefter, oaktadt hon så vidt vittnet förmärkt, fortfarande med raskhet och ordentlighet fullgjort sina åligganden, fått af husbondefolket röna hård behandling. Vittnet hade väl icke sett Engdahl eller hans hustru slå Jansson, men deremot samtidigt med sin matmoder en gång, tiden kunde vittnet icke bestämma, hört Engdahl och hustrun oqväda Jansson och vid samma tillfälle, då Engdahl och hans hustru samt och Jansson ensamme innevarit i den sednares rum, hört minst 8 smällar derifrån, såsom af utdelade örfilar, samt strax derefter sett Jansson gråtögd utkomma ur rummet, hvaraf vittnet vore förvissad, att de utdelade slagen träffat Jansson, såsom denna ock sedermera för vittnet uppgifvit; tilläggande vittnet, att af de sex pigor, som sedan October nästlidne år efterträdt hvarandra i Engdahls tjenst, ingen varit så duglig, som Jansson;

Novitz: att vittnet, som jemväl har sin bostad i det af makarne Engdahl bebodde hus, väl någon gång förnummit oenighet emellan Jansson och makarne Engdahl, men hvarken sett eller annorledes erfarit att dessa sednare misshandlat Jansson, likasom vittnet icke eller bemärkt, huru Jansson förrättat sina göromål. Den dag PolisGevaldigern Bäckström varit kallad till makarne Engdahl, hade vittnet i förstugan träffat Jansson, som med tårade ögon utkommit och för vittnet upgifvit, att Bäckström med sin tjenstebricka slagit henne på läppen;

Carlsson: att han icke kunde meddela annan uplysning i målet, än att Jansson för honom, som vore boende i samma hus, som makarne Engdahl, beklagat sig öfver lidna misshandlingar och rådfrågat vittnet, huruledes hon skulle blifva sin tjenst quitt; och

Ahlström: att han varit Polis Gevaldigern Bäckström följaktig, då denne kallat så väl Jansson som Engdahl till Kongl. Poliskammaren, och att hvarken Engdahl eller Bäckström dervid slagit Jansson, eller denna vid samma tillfälle på något sätt emot husbondefolket sig förbrutit. På eftermiddagen samma dag hade vittnet åter varit hos Engdahl, hvarvid Jansson först endast i vittnets närvaro men sedermera äfven för Bäckström erkänt, att hon från husbondefolket tillgripit 3 skilling banco, men Engdahls påstående att det tillgripna upgått till högre belopp hade Jansson derjemte bestridt. Vid detta tillfälle hade Jansson derjemte visat sig stursk emot Engdahl och vägrat uträtta de henne anbefaldta göromål, hvarföre Engdahl ock tilldelat henne en örfil. –

Vittnesberättelserna upprepades och erkändes. Jansson påstod, att hon vid det af Pigan Nyberg omvittnade tillfälle blifvit af Engdahl slagen flera örfilar, hvaremot Engdahl föregaf att han, enligt sin vana vid häftiga sinnesrörelser, slagit handen emot ett bord och att de af Nyberg bemärkta ljud deraf upkommit.

Vidare anmälte Jansson, att hon under rättegången infunnit sig hos Engdahl, för att hemta sina saker, men att Engdahl vägrat utlemna detsamma; i anledning hvaraf Engdahl nu förklarade sig medgifva, att sakerna fingo när som hälst afhemtas; med hvilket förklarande Jansson i denna del åtnöjdes.

Slutligen och då nu ifrågasatt förlikning icke kunde tillvägabringas, utan Jansson anhöll om upskof med målet för åstadkommande af vidare bevisning, blef med bifall härtill, målet utsatt till Thorsdagen 27 i denna månad kl. XI f.m., då Parterne borde återkomma, och dertill Jansson skulle medhafva eller låta instämma alla de vittnen af hvilkas hörande hon ville vidare sig begagna, med det äfventyd, att ytterligare uppskof i sådant hänseende icke medgifves; som afsades.

1849 den 27 Sept

Närvarande, som ofvan.

S.D. Jemlikt Rättens den 20 innevarande månad fattat beslut uti målet emellan Pigan Jansson, å ena, samt Källarmästaren Engdahl och hans hustru, äfvensom PolisGevaldigern Bäckström, å andra sidan, företogs detta mål åter till handläggning, dervid förre Sergeanten Thalén, å kärandens vägnar, samt Engdahl och Bäckström personligen sig infunno; men de flere till vittnen åberopade personer, å hvilka Jansson till denna dag begärt, hade icke blifvit stämningen delgifven; hvarföre, sedan protocollet för sista förhöret blifvit justeradt, målet, på Thaléns af svaranderne obestridde lemnade begäran, upsköts till Thorsdagen den 4 nästkommande October kl XI f.m., då Parterne borde återkomma och dertill käranden, vid förut stadgadt äfventyr, skulle medhafva eller hafva instämt de vittnen, hvilka hon önskade få i saken afhörde; som afsades. –

1849 den 4 October

Närvarande:
Rättens ordförande, Herr Rådmannen Schönmeyr
Notarien Bennich

v. Notarien Dahlgren

S.D. Till vidare handläggning företogs det den 27 nästlidne september sednast förehafde mål, emellan Pigan Jansson, å ena, samt Källarmästaren Engdahl och hans hustru äfvensom PolisGevaldigern Bäckström, å andra sidan, och infunno sig, vid uprop, Janssons ombud, förre Sergeanten Talén, samt Källarmästaren Engdahl och PolisGevaldigern Bäckström, hvarjemte å kärandesidan till vittne åberopade Handlaren Roths hustru Selina Roth, Pigan Christina Jansson, arbetskarlshustrun Charlotta Söderquist samt arbetskarlen Carl Jacob Lindgren tillstädeskomma. –

Då jäf emot nyssbemälde till vittnen åberopade personer icke kunde utrönas, fingo de aflägga vittneseden, varnades för missbruk deraf, samt hördes, hvar för sig, och berättade:

Hustru Roth: att hon, som under nästlidne sommar bott 1 trappa upp i samma hus, der makarne Engdahl hade sin bostad, någon dag, tiden kunde vittnet icke erinra sig, från fönstret till vittnets åt gården vettande förstufva förmärkt, huruledes, under det Källarmästaren Engdahl och Käranden ensamme innevarit i kärandens å gården belägne rum, ”gräl” derstädes förefallit samt slag, förorsakande smällande ljud, utdelats; men att vittnet icke hört de utlåtelser, som dervid blifvit fällda, eller ens om Jansson haft några yttranden, än mindre visste, om Jansson blifvit slagen. Några jämmerskri hade icke nått vittnets öra. Under nämnde upträde hade hustru Engdahl närmat sig Kärandens rum och under ”Christina har förut varit beskedlig” blandat sig i samtalet, deraf vittnet icke förnummit något vidare. Huru Käranden, som haft ordentligt och snyggt utseende, skött sina göromål, kände icke vittnet. –

Christina Jansson: att hon tjenat hos aktören Dahlquist, boende i samma egendom, som Engdahl, och väl hört dels Engdahl föreställa Käranden att vara beskedlig emot Engdahls hustru, dels Käranden omtala, att hon blifivt af sitt husbondefolk misshandlad, men att vittnet icke förmärkt vare sig att Engdahl och hans hustru eller PolisGevaldigern Bäckström misshandlat Käranden, eller att denna emot husbondefolket sig förbrutit.

Hustru Söderquist: att hon icke kunde meddela någon annan uplysning i saken, än att hon någon dag under nästlidne sommar träffat käranden i portgången till makarne Engdahls bostad, då käranden gråtit och yttrat sig icke våga gå in af fruktan för stryk; och

Lindgren: att han någon dag i makarne Engdahls förstufva mött käranden, som då haft svullnade läppar och under tårar beklagat sig öfver att hafva blifvit slagen af PolisGevaldigern Bäckström; och att Lindgren i öfrigt icke kunde meddela uplysning i målet.

Vittnesberättelserna uprepades och erkändes; hvarefter vittnena Jansson, Söderquist och Lindgren äskade ersättning för sin inställelse, de bägge förstnämnde med 12 skilling hvardera och Lindgren med 32 skilling, allt Bco; och ålades Käranden, enligt ombudets medgifvande, att förskottsvis utgifva till vittnena Jansson och Söderquist de af dem fordrade belopp och till Lindgren 24 skilling banco.

Så väl käranden som svaranderne öfverlämnade härefter målet i dess närvarande skick till Rättens pröfning samt förståndigades, att Utsdlag meddelas Thorsdagen den 18 innevarande månad kl. 12 på dagen, ehvad parterne då sig infinna eller icke.

1849. den 18 October

Närvarande:
Rättens Ordförande, Herr Rådmannen Schönmeyr
Primarie Kämneren Jacobson

Notarien Bennich

Uti det den 4 innevarande månad sednast handlagda mål, emellan Pigan Christina Catharina Jansson, å ena, samt Källarmästaren Bernhard Otto [sic!] Engdahl, hans hustru Maria Lovisa Ingelström och Polis Gevaldigern Carl Vilhelm Bäckström, å andra sidan, afkunnades efter öfverläggning och sedan vid uprop, kärandens ombud, förre Sergeanten Talén och Källarmästaren Engdahl sig infunnit, följande

Utslag

Som Pigan Christina Catharina Jansson icke gittat styrka, hvarken att Källarmästaren Bernhard Oscar Engdahl och hans hustru Maria Lovisa Ingelström, hos hvilka Jansson, efter erhållen städsel och emot betingad lön af 55 Riksdaler riksgälds, för år räknad, innehaft tjenst från sistlidne maj månads början till den 10 påföljde augusti, under denna tid missbrukat sin rätt att tilldela Jansson måttlig husaga, eller att Polis Gevaldigern Carl Vilhelm Bäckström den 7 i sistnämnde månad Jansson misshandlat, varde, vid ogillande af käromålet i denna del, makarne Engdahl och Polis Gevaldigern Bäckström från andvar derutinnan frikände; men enär Engdahl och hans hustru vidgått, att de, på sätt Jansson angifvit, under tjenstetiden henne oqvädat, fällas makarne Engdahl att derföre, jemlikt 60 Cap 6 § Missgärningsbalken, hvar för sig, böta 1 Daler silvermynt med 16 Skilling Banco.

Beträffande åter, å en sidan, Janssons yrkande att från den 10 sista augusti, då hon lemnat makarne Engdahls tjenst, till instundande laga flyttningstid af dem undfå kost- och hyresersättning, samt, å den andra, Engdahls påstående att af Jansson utbekomma godtgörelse för annat i hennes ställe till laga flyttningstiden anskaffadt arbetsbiträde; så, enär Jansson nyssnämnde den 10 augusti afvikit ur Engdahls tjenst, utan att hon sedermera visat sig dertill egt laga skäl finner Rätten makarne Engdahl, som förklarat sig icke vilja Jansson i tjensten återtaga, icka kunna förpliktigas den af Jansson fordrade ersättning utgifva, utan fastmera, jemlikt 52 § Kongl Legostadgan den 23 November 1833, vara berättigade att skadestånd af Jansson utbekomma; i hvilket hänseende Jansson ålägges att till Engdahl utgifva skillnaden emellan den af honom fordrade ersättning, 16 skilling om dagen, räknadt från den 10 sistlidne augusti till och med den 24 innevarande månad, eller för 75 dagar Riksdaler och hvad Engdahl skolat för samma tid i lön till Jansson utgifva 7 Riksdaler Rikgsgälds 8 [svårtydd valuta], med 17 R 17 S 4 allt Banco.

Slutligen finner Rätten Polis Gevaldigern Bäckströms påstående om ansvar å Jansson för rättegångsmissbruk icke förtjena afseende; och skola parterne hvar sine kostnader i saken sjelfva vidkännas.

Den som detta utslag icke åtnöjes etc.

Källarmästaren Engdahl, som förklarade sig nöjd med utslaget, erlade de honom och hustrun derigenom ådömde böter 32 skilling banco.

In fidem
Bennich