Potatiskravallerna 1917
Våren 1917 fanns det inte tillräckligt med mat för människorna i Sverige. Första världskriget pågick ute i Europa och det var svårt att importera livsmedel. I april 1917 var all potatis slut på hela Södermalm.
Den 5 maj 1917 spreds ett rykte på Södermalm: Specerihandlare Fredrik Karlsson på Södermannagatan 33 hade potatis på lager. Handlare Karlsson hade sparat den för att kunna sälja till sina bästa stamkunder. Lite hade han lagt undan åt sig själv också.
Snabbt bildades en lång kö utanför affären. Eftersom potatishandlare Karlsson inte kände igen de köande som stamkunder sade han att han inte hade någon potatis. Några kvinnor krävde att få inspektera Karlssons lager för att se om han hade gömt undan något, men de hittade inget.
Så småningom kom också en polispatrull till affären. Bakom stängda dörrar, där folkmassan inte kunde höra, erkände potatishandlaren att han visst hade lite potatis på lager. Polisen förklarade att han var tvungen att sälja potatisen till de som köade utanför butiken.
Potatisen på Södermannagatan sålde slut på en gång, men de köande ville inte ge sig av därifrån. De var övertygade om att potatishandlaren hade gömt undan ännu mer någonstans. Vid femtiden på eftermiddagen hade över tvåtusen människor samlats på platsen, mest kvinnor och barn men också yngre män. stämningen var hätsk och hotfull.
Bråk mellan de köande och polisen
Våldsamheterna bröt ut när några tyckte att polisen var allt för hårdhänt mot demonstranterna. och när ridande polis kom dit för att återställa ordningen började folk att kasta sten.
Fru Lovisa Jonsson föll till marken i tumultet, kanske knuffad av en polis. Hennes dotter tyckte att det var så, och slog en tidning i huvudet på en konstapel. Båda kvinnorna blev arresterade och togs med till polisstationen.
En av de köande kvinnorna hette Clary Ählström. Hon hade "en särdeles vass tunga" skrev polisen senare i polisrapporten över händelserna. Clary Ählström blev också gripen. När polisen försökte föra bort henne ropade hon till de andra demonstranterna att de skulle hjälpa henne loss. Polisen menade att hon uppmanade folk att inte lyda polisens order.
Böter för de som bråkade
När kravallerna var över hade nitton personer häktats. Händelsen har gått till historien under namnet Potatiskravallerna. I rättegången friades de flesta kvinnorna, men flera av männen som hade kastat sten blev dömda till böter. Lovisa Jonssons dotter - hon som hade slagit en konstapel i huvudet med en tidning - fick också betala böter.
Flera av demonstranterna anklagade polisen för att ha varit våldsamma när de försökte få de köande att gå hem från Södermannagatan. Inga poliser blev åtalade eller dömda i domstol.
Stockholmarna svalt under första världskriget
I maj 1917 var första världskriget inne på sitt tredje år. Konflikten gjorde det svårt att importera mat och mycket av vår egen produktion exporterades till Tyskland. Året innan hade skördarna slagit fel också.
Våren 1917 blev situationen kritisk. Baslivsmedel som kött, mjöl och potatis var ransonerade. I april sänkte myndigheterna ransonen på mjöl till 200 gram per person och dag. På Södermalm hade potatisen tagit slut i slutet av april.
Potatiskravallerna på Södermalm den 5 maj 1917 var bara ett i raden av hungerupplopp i Sverige den här våren. Statsminister Hammarskjöld fick öknamnet ”Hungerskjöld”.
Kanske lindrade sommarvärmen och nypotatisen det värsta lidandet. Lugnet återgick, Stockholms parker odlades upp med potatis och kål. Ett och ett halvt år senare var kriget äntligen slut.
