På järnåldersgarvfältet, bland stensättningarna, i en härd (en enklare eldstad), hittades detta bryne. Gravfältet finns cirka 150 m norr om Akalla gård. På 1970-talet var gravfältet större. Idag står höghus där de här gravarna en gång låg. Vid den arkeologiska undersökningen undersöktes 6 stensättningar, varav en var en skelettgrav och en härd.
Ett bryne är en mindre slipsten som än idaganvänds för att vässa knivar, saxar och nålar.
och under Härden var nästan oval, 1,5 x 2 meter stor och 40 cm djup. Runt eldningsytan låg större stenar som en ring. Under ytan hade det lagts 10-40 cm stora stenar tätt i 3-5 skikt. Ovanpå den skörbrända stenen hittades en keramikskärva, ett bränt ben och detta bryne. Under stenpackninge fanns ett 5 cm tjockt sotlager utan fynd.
På gravfältet fanns två brandgravar som var runda stensättningar. De hade byggts upp runt ett mittblock och hade en delvis bevarad kantkedja. Övriga brandgravar var oregelbundna, nästan runda till formen. Stensättningarna var mellan 2 och 12 meter i diameter.
Brandgravar från brons- och järnåldern kan innehålla resterna från den döda människans likbål. Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runt och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall finns också en stenpackning innanför kantkedjan. I keramikkärlet kan också resterna av brända djur som ben från hund, katt, häst eller fågel finnas. Rester från personens dräkt är också vanliga som spännen eller pärlor samt personliga tillhörigheter som kammar, knivar och nycklar.
Runda stensättningar är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes under lång tid, från bronsålder fram till vikingatid. En variant av runda stensättningar som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2500–2000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög i mitten av småstenar. Det förekommer också stenläggningar i lite mer komplicerade mönster som ekrar. Dessa kallas för hjulkors. På gravarna kan det finnas resta stenar eller gravklot, runda stenar som ofta har ornamentik eller skålgropar. Gravkloten förekommer oftast på gravar från folkvandringstid för ca 1650–1450 år sedan.
Foto: Leif Strååt, SSM.
