Fornlämningen inventerades: 1951
Utgrävningsår: 1974
Typ av anläggning: Brandgrav
Datering: Förhistorisk tid
Antal fynd:13
Ur: Gravfält 134, Spånga. Arkeologisk rapport SSM 1974.
Anläggningen syntes före undersökning som en oregelbunden, nästan helt övertorvad svag förhöjning, cirka 8 x 12 meter stor och 0,2 - 0,3 meter hög. Kantkedjan i väster och mittblocket var helt synliga.
Stensättning, delvis rundad och oregelbunden, cirka 12 meter stor och 0,3 - 0,5 meter hög, uppbyggd av sandblandad mylla och 0,3 - 1,5 meter stora stenar samt 0,05 - 0,1 meter stora skärvstenar, tätt lagda i 1-3 skikt. Begränsningen utgjordes av en kantkedja, endast befintlig i anläggningens västra del, bestående av 0,5-1,2 meter stora stenar, samtliga lagda med en flat sida utåt. Anläggningens centrum markerades av ett cirka 2 x 2 meter stort mittblock. Botten utgjordes av sand och grus.
Under stenpackningen i så gott som hela anläggningen framkom ett cirka 8 x 10 meter stort och upp till 0,3 meter djupt brandlager med skärvsten, innehållande en bronsspiral, keramik, flinta, obrända djurtänder, enstaka brända ben, lerklining och kol.
