Följ med till 1800-talets Stockholm genom livfulla dagboksanteckningar!
Erik af Edholm, född 1817, var en svensk officer, hovmarskalk och teaterdirektör. Under hela sitt liv skrev han dagbok. De första anteckningarna görs redan 1825 och från 1840-talet blir de regelbundna och mycket utförliga. Sonen, som också hette Erik, gav ut och kommenterade dagböckerna på 1940-talet. Tack vare det har vi en guldgruva att gräva i för att förstå livet i huvudstaden på 1800-talet, åtminstone hur det var att leva i en välbärgad familj. Dagboksskrivaren Eriks far, som också hette Erik, var kungens livmedikus, privata läkare.
I dagböckerna skriver Erik af Edholm både om sitt eget liv och tidens viktiga händelser. Han är en social person med ett stort umgänge. Han går gärna på fest och är ofta bjuden till Slottet Edholms beskrivningar är både humoristiska och ibland lite beska. Så här skriver han om tyske Kejsar Wilhelm och statssekreteraren Bismarck:
Kungen talar präktigt på tyska och unga Wilhelm svarar käckt och ogeneradt. Han är liten men naggande och har ej det sympatiska väsen som hans far och farfar. Ännu mindre behagar mig Grefve Herbert Bismarck, en klumpig och lurfvig figur à la Gustaf Sparre i imperialupplaga, som traskade orolig bockande omkring i salongen på em. vid couren för corps diplomatique.
23 september 1885 inträffar en stor tragedi i Stockholm. Den kända sångerskan Kristina Nilsson ger en gratiskonsert från sin balkong på Grand hotell och i den enorma trängseln dödas ett tjugotal människor och många skadas. Erik af Edholm kommenterar händelsen och riktar skarp kritik mot polisen:
Tidningarne inkomma med ytterligare detailler från katastrofen. Endast Svenska Dagbladet har ett ord att säga om de aldeles oförsvarliga anordningarne eller rättare sagdt uraktlåtna af polisen, när den dock visste på förhand, att en ofantlig menniskomassa skulle samlas, då den s.k. Divan lofvat folket, att hon skulle sjunga för dem från balkongen efter ’sista concerten’. Hon hade för öfrigt gjort det efter de föregående också. En mängd konstaplar, ett par hundra, voro visserligen tillstädes för att hennes vagn skulle komma obehindradt från Musikaliska Akademien till hotellet, men att det skulle behöfvas en stark postering i de smala passen vid ’Palmeska huset’ för att hindra, att platsen framför skulle öfverfyllas, det hade ingen af Hrr Polismästare, som suto på concerten, tänkt på.
Svunna dagar. Mot seklets slut är den tredje delen av de tryckta dagboksanteckningarna. Den första delen är Upplevelser under Karl XIV Johans och Oskar I:s tid och den andra är På Carl XV:s tid. I den tredje delen finns ett utförligt personregister till alla tre delarna. Varje kapitel innehåller minst en illustration. 319 sidor.
Innehåll
Förord
Kungl. Teatrarna i haussestämning, kröningsfest, 1872-73
Konung Oskar och teatrarna spelåret 1873-74
Societets- och teaterliv 1874-75
Kungl. Norgeresa, Trebelligästspel, Ibsen 1875-76
Teaterstudier på kontinenten våren 1876
Ett glänsande teaterår, Kristina Nilsson m. fl. 1876-77
Uppsala universitet 400 år, teatern börjar skuldsättas 1877-78
Svårigheterna ökas 1878-79
”Sessan” på besök, Ristorigästspel 1879-80
”Sic transit…” spelåret 1880-81
Kungl. Högtidsfester 1881-82
Sommarresor, unionsbråk m. m. 1883-84
Några kortare skildringar från åren 1885-87
”Otium cum dignitate non sine labore” 1888-89
Glimtar från nittiotalets början 1890-92
Epilog 1893-97
Personregister
Förteckning över illustrationer
![Olyckshändelsen vid Södra Blasieholmshamnen den 23 september 1885 : polismästarens [Semmy Rubenson] förklaring till Kungl. Svea Hofrätt](/skblobs/8f/8fadb649-19a8-484e-a645-df5711f0b1fc.jpg?preset=pl-220)
