En sjuårig pojkes resedagbok från 1824
En pojkes resedagbok från 1824
Text

På resa till Skåne med häst och kalesch

Under 1800-talet började allt fler att skriva dagbok. En av dem var Eric Wilhelm Edholm som föddes 1817. När han var sju år fick han följa med sin pappa på en resa till Skåne och Danmark. Erics pappa var läkare hos Kung Karl XIV Johan, och sommaren 1824 fick Eric följa med pappa, Kungen, Drottningen och hela hovet på en resa som han aldrig skulle glömma. 

Beskrifning om En In och Utrikes Resa år 1824 af Eric Wilhelm Edholm.

Tillegnas wördsamast

Min söta Mamma

Om Julafton 1825

Inledning:

Om wintern år 1824 war jag mycket sjuk af hetsig feber, possjuka och sluteligen af frossan. Min fader ansåg det blifva nyttigt för mig att få följa med honom på en resa, som han skulle göra till Skåne med Kongliga Hofvet. Då var jag på 7de året, Syster Minna var på det 8de, och Ernst på det 3dje. Mamma var 33 år och Pappa 48.

1. Cap. [Kapitel 1]

Den 8de Juni börjades resan. Mamma och Syskonen följde oss till wagnen. Ack om de kunnat följa hela resan. Wi hade 3 hästar för en Calesch [en resvagn med sufflett som kunde fällas upp vid dåligt väder] och Betjenten Söderström som körde. Straxt ner om Hornskroken gick vagnen sönder midt framför en smidja. Wi gingo till Liljeholmen och wäntade 2 timmar på wagnen. Hela Switen och sluteligen Kungen och Drottningen foro oss förbi. I deras vagn åkte Grefvinnan Tascher och Grefve Brahe. I sviten, som utgjordes af 30 vagnar voro Excellencen Grefve Cederström och hans son Baron Rolf; Grefvarne Mauritz och Eric Lefvenhaupt, Öfverstarne Hjerta, Gyllenhaal och Claeson; Grefve Carl Gyldenstolpe, Capiten Amminoff och Backman samt KrigsRådet Ullrich. Damerna voro Grefvinnorna Gyldenstolpe, Hammilton, Fröken Haxtausen och Josephine Tascher, utom Kammarfruar m.fl.

2. Cap. [Kapitel 2]

När nu vagnen blifvit lagad, begåfvo vi oss åstad. Altting war nytt och roligt för mig att se. Wid Wårby källa drucko vi vatten som kom ur sjelfva berget. Så kommo vi till Fittja som pappa sade vara den Grannaste Gästgifvaregård i hela Sverige. Här var första ombytet. Söderström skrek No 10 och på stunden kommo 3 nya hästar för vagnen. Vi betalte inga skjutspängar utan blott 8 Skill. Bao. [Skilling Banko] i drickspengar och så foro vi i fullt galopp. Wid Fogelsta hällsade vi på Tante Ekström, som war mycket god emot mig, när jag låg sjuk.

Södertelje var den 1sta stad jag sett utom Stockholm, som han ej var mycket lik. Här var en Canal grafven i bara sanden och inga Fartyg. Nästan alla grindar woro prydda med löfkorgar med blommor och inscriptioner samt mycket folk i rörelse att se på Kungen och Drottningen. Tiggare felades icke.

(2) I Nyköping var en grann Äreport. Illumination och kanon-skott, som skrämde hästarna. Landshöfdingens hus war lika långt som torget.

(3) Den 9de foro vid till Linköping. En bonde blef vid ett ombyte så illa slagen af en häst, att benet gick af. Pappa förbandt honom och skickade honom till Nyköpings lazarett der han sedan blef alldeles bra. I början af den långa skogen Kolmorden, slutades Södermanland, och Östergyllen begyntes. Pappa talte om röfvare – historier från gamla tider, när vi foro förbi sten och rishögar vid vägen.

(4) Så kommo vi till Norrköping igenom en ganska vacker Äreport vid Tullen. På torget stodo höga Popplar och där hästarna skenade med Biskopp Wallenberg. En del af staden var afbränd. I Linköping, 4de staden på resan, emottogos wi med ducktiga Canon-skott. Wi lågo hos Excellencen Cederhjelm, besågo på morgonen Domkyrkan och Slottet samt hällsade på Biskoppen, som hade blod-iglar, efter Stötarne han fick i Norköping när hästarne skenade.

Tredje dagen slutade vi Östergöthland, kommo in i Småland och sent om quällen till 5te staden som var dålig och hette Eksjö. Här låg jag på soffan i en stor ljus sal och bäst jag somnat föll jag i golvet så att den nyfikna Jungfrun komm uppspringandes att höra hva det war som dundrande. Om mårgonen resten vi i god tid och då wi kommo ett stycke på wägen, fick jag recidive af frossen, som jag hade i Stockholm, före afresan. Jag mådde hela den dagen mycket illa, så att jag ej orkade se mig om i den delen af Småland som jag då genomreste till Wexiö, som var 6tte staden och der Pappa och jag bodde mycket wäl. Jag måste ta in Kräkpulver om natten, och var bra dagen derpå. Jag fick leksaker af min wärdinna Fru Leander, och hade åter en rolig resdag till 7nde staden. Cristianstad i Skåne. Dagen derpå fick jag åter frossan. Jag fylde då 7 år ock fick första gången stöflor. Jag orkade ej gå med dem ut att se på fästningen som jag så mycket gladde mig åt, utan låg med stark feber i wagnen ock viste knappt hvart jag var. Mot quällen blef jag åter bra, började äta och dricka win, och kom munter till Herrevads kloster. Där war jag från den 13 Junii till den 7 Julii då vi foro till Hellsingborg.

På [militär] lägret var 16000 man och många vackra tält. Här hörde jag en präst predika, för 1sta gången. Jag gick ofta ut och plåckade blommor, samt roade mig med att gräfva fästningar och grottor i sanden. Jag skref och läste dessemellan och började bli rigtigt frisk. Jag gick ofta till lägret att hällsa på Farbror Tamsström (?) och andra af Pappas bekanta, och såg der en Arab med turban på hufvudet. Han hade kommit med en Struts ock två hästar till Kronprinsen. En gång var jag äfven på en Marknad i Åby med farbror Ulrich, som hade gickt i fötterna, så att han med möda kunde komma öfver förstugan in till oss, dit jag bjöd honom på calas. Af Kungen fick jag en kråsnål med juveler och hans bröstbild. Han kyste på pannan och frågade huru jag mådde. Drottningen skickade mig dagligen något godt att äta, och mycket mer än jag orkade.

I Hellsingborg – 8de staden såg jag det vackraste på hela resan - hafvet – fullt med skepp och segel. Jag fick äfven fara över sundet till Hellsingör, 9de staden till Fredricksborg 10de och Köpenhamn 11te staden. Ministern Hochfald hade bedt Pappa taga mig med sig, och med honom gjorde wi denna roliga resa. Wi besågo Freriksberg, Dyrhafven med flere ställen och foro tillbaka i stark storm på Ångskeppet Caledonia till Hellsingör, och därifrån andra dagen, på 18 minuter, med lots-båt till Hellsingborg igen. Nu började jag taga ljumna saltsjöbad och hade roligt att simma i karet. Jag gick ofta till bryggan eller upp till Kärnan att se på hafvet och slätterna, där pappa sade mig att ett fältslag hållits.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Dagbok  1771-1825 / av Christina Juliana Wargentin

Dagbok 1771-1825 / av Christina Juliana Wargentin

Karl XIV Johan i kalesch på Djurgården

Karl XIV Johan i kalesch på Djurgården