Följ med till 1800-talets Stockholm genom livfulla dagboksanteckningar!
Erik af Edholm, född 1817, var en svensk officer, hovmarskalk och teaterdirektör. Under hela sitt liv skrev han dagbok. De första anteckningarna görs redan 1825 och från 1840-talet blir de regelbundna och mycket utförliga. Sonen, som också hette Erik, gav ut och kommenterade dagböckerna på 1940-talet. Tack vare det har vi en guldgruva att gräva i för att förstå livet i huvudstaden på 1800-talet, åtminstone hur det var att leva i en välbärgad familj. Dagboksskrivaren Eriks far, som också hette Erik, var kungens livmedikus, privata läkare.
I dagböckerna skriver Erik af Edholm både om sitt eget liv och tidens viktiga händelser. Han är mycket social och umgås i de högsta kretsarna. Så här beskriver han ett besök på Operan i januari 1866, då han var direktör för De kungliga teatrarna:
Kl. 7 insnörd i guldrocken på Hallströms romantiska operett Hertig Magnus och sjöjungfrun, som får en succès d´estime af ett fullt hus (första gången). Sitter i stora logen med prins Oscar och Byström, sedan jag gifvit min åt Herrar Hedberg & Hallström. Det hela rätt vackert, men lider af enformighet. Efter Th. Far jag på Slottsbalen, som är grann men mörk. Första kammarens fruar bjudna. Rökning efteråt hos Kungen till sent på morgonen.
Som officer tjänstgör Edholm under invigningen av Karl XII:s staty på Karl XII:s torg. Han blir inblandad i de kravaller som uppstår i samband med invigningen. Många människor var arga över att en uppbyggd hedersläktare skymde sikten för ”vanligt folk”.
Då jag sedan passerar Torget i uniform, har pojksvärmen intagit trapporna till Carl XIII statuen och gallskrika mot mig, men jag behöfver inte mer än låtsas dra värjan, förrän hela skocken som en flock sparfvar ger sig af och slår sig ner på en annan plats. Jag frågar med någon hetta artilleriofficeren hvad han har för ordres. ’Att stå stilla och bli aflöst’, svarar han. Möter Herr Fredrikson, som berättar att Auguste Blanche dött af slag inne på apoteket Ugglan efter en frukost på Phoenix för anlända studentsångare. Så blef Sveriges störste demagog dräpt af Kung Carls maner. Studenternas fackeltåg ganska vackert med elektriskt ljus på ’gubben’, som skiner af guldblank brons.
Svunna dagar. På Carl XV:s tid är den andra delen av de tryckta dagboksanteckningarna. Den första delen är Upplevelser under Karl XIV Johans och Oskar I:s tid och den tredje är Mot seklets slut. I den sista delen finns ett utförligt personregister till alla tre delarna. Varje kapitel innehåller minst en illustration. 370 sidor.
Innehåll
Förord
Ståndsriksdag och vakt hos Karl XV vintern 1859-60
Kröning i Stockholm och storläger i Skåne 1860
Med D.D.M.M i Norge och på Ulriksdal 1860
Upplevelser vintern-sommaren 1861
Vilhelm I:s kröning i Königsberg 1861
Stockholm-Göteborg 1862
Stockholm-Kristiania 1863
I dansk-tyska krigets skugga 1864
Hov- och militärtjänst 1865
Utrikes resor 1865
Från sista ståndsriksdagen 1865-66
Teaterdirektörskap och utställningssommar 1866
Kongliga Theatrarne spelåret 1866-67
En sommarresa till Paris 1867
Familjehändelser och teaterbråk spelåret 1867-68
Prinsessan Louises förlovning samt spelåret 1868-69
Wienerresa, furstebröllop och höstsäsongen 1869
Dubbeltjänst vid hov och teater 1870
Från Karl XV:s sista år 1871-72
Personregister
Förteckning över illustrationer
