I skriften ”Osedligheten i Stockholm” från 1865, skriver Stockholmskännaren John Unman (1843-1913) om den utbredda prostitutionen i Stockholm. Vad berodde det på att prostitutionen ökade och vad kunde man göra åt det, är några frågor som Unman försökte besvara.
Samhället var osunt eller till och med sjukt, bland annat på grund av den osedlighet som prostitutionen innebar, menade John Unman. ”Många äro tyvärr de tecken, som på ett omisskänneligt sätt antyda, att samhället för närvarande befinner sig i ett sjukt tillstånd.”
Det fanns många olika orsaker till att samhället var ”sjukt”, skrev Unman, men han lyfter särskilt fram osedligheten, i det här fallet prostitutionen, i Stockholm. Det var av största vikt, menade John Unman, att sedlighet var rådande i samhället. Han såg dystert på framtiden om prostitutionen fick utveckla sig fritt.
”Lemnas deremot lasten och osedligheten fritt spelrum att utveckla sig, dröja de sorgliga följderna ej länge att uppenbara sig uti ett både till kropps- och själskrafter försvagadt slägte; ja måhända slutligen uti samhällets upplösning. Likt ett frätande kräftsår gripa följderna af osedligheten omkring sig och drabba i främsta rummet det slägte, hvarpå framtidens ära och lycka äro byggda.”
De prostituerade kvinnorna kom framförallt från arbetarklassen eller den ”tjenande klassen”, som Unman skriver. Och orsakerna till att prostitutionen ökade bland dessa kvinnor var bland annat att de hade en alltför låg ställning i samhället och mycket dåliga arbetsvillkor, menade Unman. Han var också kritisk till polisens sätt att arbeta mot prostitutionen.
"Hvad kunna väl orsakerna vara till detta sorgliga förhållande? På denna fråga våga vi tryggt svara: de äro ’den tjenande klassens dåliga ställning i Sverige och det sätt hvarpå polismyndigheten uppträder och verkar i denna samhällssak'."
I polisens arbete ingick att de prostituerade kvinnorna var tvungna att regelbundet undersöka sig på den så kallade besiktningsbyrån, för att kontrollera om de bar på smittsamma könssjukdomar. Problemet med detta var, enligt Unman, att det inte bara var de prostituerade som kallades dit utan även kvinnor som inte var prostituerade. Detta, menade Unman, skulle ha bidragit till att öka prostitutionen genom att de icke prostituerade kom i kontakt med redan prostituerade och på så sätt blev indragna i prostitutionen.
”Naturligt är, att en sådan qvinna, i stället för att vädja till lagen, söker, att börja med dölja sin förnedring, men efter en eller ett par månaders förlopp, har hon dock redan hunnit blifva så förstörd genom sammanvaron uppe på besigtningsbyrån med under åratal förhärdade qvinnors sällskap, och till den grad förlorat all blygsel, att hon tycker, att, när hon får bära namnet, kan hon göra gagnet.”
Ett annat problem, skrev John Unman, var att prostitutionen numera var utspridd i hela staden och att barn därigenom kom i kontakt med prostituerade, och såg det som naturligt. Därmed kunde de själva lättare hamna i prostitution, menade Unman.
”Det för intryck så mottagliga barnasinnet blir härigenom, innan det lärt sig skilja mellan rätt och orätt, så vandt vid dylika vidrigheter att de liksom ingå i deras föreställning om hvad som är rätt, eller åtminstone att uti dem ligger inget opassande."
Ytterligare en orsak till prostitutionen var, enligt Unman, att fattiga ogifta kvinnor som blev gravida, lämnades åt sitt öde av samhället. Det var väldigt skamligt att vara ogift mor och svårt att få anställning så många ogifta mödrar hade inget annat sätt att försörja sig på.
”Huru mäktigt bidrager icke också den usla belägenhet hvaruti de fattiga, ogifta qvinnor råka, hvilka blifvit ’välsignade’ med barn, till osedlighetens utbredande? […] men att derföre lemna de stackars barnaföderskorna alldeles åt sitt öde, är en i sanning oförsvarlig glömska från samhällsmyndighetens sida.”
