I skriften ”Om osedligheten bland gossar och flickor” refererar författaren Leopold Alm från ett möte med bland annat lärare, läkare och ”gymnaster”. Mötet handlade om det som sågs som en utbredd och problematisk osedlighet bland både flickor och pojkar.
Mötet hölls efter att bland andra lärare i skolorna hade slagit larm om att eleverna var slöa, likgiltiga och utan energi. Roten till detta ansågs vara den utspridda osedligheten bland ungdomarna, i detta fall onani, eller självbefläckelse som det kallades på den här tiden.
”Lasten”, som onani genomgående kallas i skriften, kunde leda till sjukdom och till och med till döden, ansåg man på mötet.
Det var ”[…]en smygande last som härjar lifskraften hos vår ungdom, bleker rosorna på dess kinder, lemnar den åt ett lif af samvetsqval och kroppsliga sjukdomar eller lägger den i en förtidig graf.”
En fråga som diskuterades på mötet var om ”lasten” förekom lika mycket hos pojkar och flickor. Här var meningarna lite delade. En talare menade att självbefläckelse förekom mycket mer bland flickor, medan en annan ansåg att det förekom lika mycket hos båda könen men att skadorna var betydligt större bland flickorna.
”Förekommer lasten oftare hos gossar eller flickor? Under det en talare ansåg, att utbredningen bland barn av båda könen vore lika stor, ehuru följderna hos flickororna voro vida svårare, påstod en annan, att lasten förekommer vida oftare bland flickor.”
En annan fråga på mötet var vilka orsakerna var till ”lasten”. Här ansågs det att onani bland annat kunde bero på dåligt sällskap samt att barnen kom i kontakt med skrifter och språk med sexuellt innehåll. Andra orsaker ansågs vara dålig kost, dålig sömn, och att barnet låg för länge i sängen utan att sova.”Man må derföre noga tillse, att barnet stiger upp, så fort det vaknat, och aldrig tillåtes att ligga qvar i bedden eller på nytt insomna.”
Konsekvenserna för de som ägnade sig åt ”lasten” ansågs bli mycket allvarliga och de kunde också skilja sig åt mellan pojkar och flickor.
”Hos flickor äro de vanligen ryggmergsretning (spinal – irritation), moderpassion (hysteri), könsgalenskap (nymphomani) m.m. hos gossar psyckisk och physisk förslappning, sednare hypochondri, ja till och med fånighet. Det är ett allmänt kändt factum, att ingenstädes förekommer denna last så allmänt som inom dårhusen, […] Förståndsförmögenheterna angripas mycket efter lastens utöfvande. De riktigt undergäfvas, så att utöfvaren blir dum i mer eller mindre grad, så att han har svårt för att fatta. Denna last har för öfrigt det ohyggliga med sig, att den, som det heter, absorberar eller slukar upp utöfvarens hela jag, så att alla ädlare och upphöjda tankar trängas tillbaka. Han blir ett djur.”
Det ansågs därför vara av största vikt att man fick barnen att sluta med ”lasten”. Några tips var att barnen fick bra mat, gymnastik, frisk luft och att de inte fick ligga kvar i sängen när de var vakna. Men det bästa botemedlet ansågs vara religionen. ”Endast den, som i tron på sin Frälsare fått ett nytt, rent hjerta, hvarur den gamla orenheten är aflägsnad, endast den är fullt säker mot lasten.”
