Politikern Hugo Tamm (1840-1907) vänder sig i skriften ”Gatans osedlighet - ett inlägg i den sexuella frågan”, mot att man i uppfostran inte pratade öppet om sexualitet. Istället för att hemlighålla allt inom området borde man lära ut vikten av renhet och sedlighet, menade Hugo Tamm.
”Länge ansågs uppfostran böra gå ut på att kasta ett tystnadens täcke öfver de sexuella förhållandena, och höjden av uppfostrarevishet att genom förtegenhet bevara hos ungdomen, hvad som man kallat oskuld till medveten kamp för renhet och sedlighet samt såmedelst rusta denna ungdom mot de frestelser, som måste möta den - och det har man inbillat sig vara möjligt midt i en värld, där allt levande är underkastadt parningsdiriftens af Gud nedlagda lag, och där människan själf är underkastad denna lag.”
Hugo Tamm tyckte att man öppet och tydligt skulle prata om sexualitet som något naturligt och dessutom heligt. Sexualiteten var, menade han”[…]en drift till människosläktets upprätthållande, af Gud i människan nedlagt, och därför en helig sådan.” Som det var nu hade ungdomarna ingen positiv ledning alls inom sexualitetens område. Den enda information som fanns kom från ”osedliga böcker” och ”lättsinniga kamrater”, skrev Hugo Tamm.
Men det som var av största vikt, menade Tamm, var att i den ”sexuella akten” skulle kärleken vara grunden och sex skulle bara ske inom äktenskapet. All annan sexualitet var förkastlig och då speciellt prostitutionen som var den värsta formen av sexualitet, och som Tamm beskriver som ”[…] de lössläppta sinnliga lidelsernas orena dunstuppfyllda dypöl”.
Vidare skriver han så här om prostitutionen:
Hvem har ej sett t.o.m. unga, minderåriga gossar ännu med blygselns rädsla smyga sig fram till kända otukthus? Hvem har ej hört i nattens timmar dessa vidriga, hesa skratt, blandade med svordomar betecknande lössläppta mänskliga lidelsers orgier?”
Utanför äktenskapet var sexualiteten alltså fördärvlig och den sexuella lusten måste behärskas av människan och inte tvärtom, skrev Hugo Tamm. Att driften skulle vara så stark att den måste tillfredsställas gällde bara för djuren, människan måste stå över detta, menade han.
Men det var inte bara kvinnorna som var skyldiga till prostitutionen, utan lika mycket de män som gick till prostituerade, skrev Hugo Tamm. Han tog de prostituerade kvinnornas parti, och vände sig mot att det oftast bara var kvinnorna som pekades ut som förfallna och skyldiga. De prostituerade kvinnorna var i själva verket offer som behövde skyddas, menade Tamm.
”Mot kvinnan vänder sig opinionen med fasa, öfver henne hänger lagens straffande hand, under det männen, som göra alldeles detsamma, ursäktas, knappt klandras för sin vilda jakt. Det vore verkligen bättre, om i alla de artiklar, som i djurskyddsvänligt syfte skrifvits mot jakten på djur, istället tagits upp striden mot kvinnojakten, där kroppen först dödas under långsam tortyr och själen sedan utan räddning för tid och evighet nedtryckes i hopplös förtvivlan.”
Hugo Tamm (1840-1907) var med och startade Allmänna Valmansförbundet, sedermera Moderaterna.
