En vanlig uppfattning i slutet av 1800-talet var att onani, d.v.s. att tillfredställa sig själv sexuellt, var såväl ett brott mot den kristna religionen som skadligt för hälsan. Det kallades vanligen "självbefläckelse", ett namn som speglar den negativa synen på företeelsen. Många män som ägnade sig åt onani plågades därför av stor oro och ibland ångestkänslor.
Här skriver en Aug. Ahlström till den kände läkaren Anton Nystöm. Han tror att det är hans "sjelfbefläckelse" som gjort honom blek och mager och vill ha hjälp:
Stockholm den 26, Januari 1892.
H. Herr Docktor Anton Nyström!
Förlitande mig på Doktorns stora meniskovänlighet, som jag iakttagit i mångt och mycket öfverstiger andra Läkares.
Med anledning af detta, tager jag mig friheten, ehuru alldeles obekant, att berätta huru som jag vid fjorton års ålder af en skolkamrat, blef förledd till sjelfbefläckelse, och utan att hafva den minsta vetskap om följderna fortsatte jag att utöfva denna last nästan dagligen tills jag var 20 år, Mitt arbete skötte jag till min principals belåtenhet och ingen af mina anhöriga har gjort mig förebråelser förrän på senare tider. Och mitt ansigte har också mycket förändrats på de två sista åren ehuruväl jag ej utöfvat lasten så ofta som förut, men det har ändå blifvit periodvis temligen ofta, vanans makt har blifvit för stark fast jag nog insett att inte följderna uteblifva. Jag är nemligen blek mager Ögonen ligga djupt inne i hufvudet och mina kroppskrafter äro inte stora. Jag känner ofta smärtor i kroppen än här än der i lederna i ryggmärgen (o.s.v.). Jag har valt detta sätt att skriftligen berätta min ställning emedan det går mycket bättre än muntligt omtala den, för det andra är min tid mycket upptagen. Jag är nemligen Sockerbagare och får då alltid lof att begära af min principal att få gå.
Hvadan jag tänkte vördsamt anhålla om jag kunde få besöka Herr Docktorn en Söndag middag så vore jag mycket tacksam. Jag hoppas att det finns någon medicin inom Läkarkonsten som kan vara lämplig vid ett sådant tillfälle och jag tror mig ega så mycket karaktär och sjelfbehärskning qvar så jag kan om jag anstränger mig af alla krafter alldeles upphöra med lasten. Herr Docktorn kan bli otålig på min långrandiga berättelse och jag ber så mycket om öfverseende. Jag får då till sist be Herr Docktorn vara af den godheten och bevara min skrifvelse om det låter sig göra hvad jag bedt om.
Med största högaktning
Aug. Ahlström.
Adr. Hornsgatan No 17 en tr upp
