Tjugoårige Adolf Borgstrand när en dröm om att bli "tidningsman". I något sammanhang har han tidigare träffat och fått en pratstund med den kände folkbildaren, politiske aktivisten och läkaren Anton Nyström. I syfte att få hjälp in på tidningsbanan skriver Adolf Borgstrand det här brevet till Nyström:
Mariestad den 19. 9. 92.
Herr Doktor Anton Nyström!
Stockholm
Herr Doktorn minnes nog den der olycklige ynglingen, som för ungefär ett halft år sedan var djärf nog att vända sig till Herr Doktorn med begäran om råd. Till min stora glädje i bekymren fick jag också ett vänligt svar – något som jag alltid skall vara Herr Doktorn hjärtligt tacksam för. Några dagar derefter begaf jag mig från Upsala. Sedan dess har jag vistats i hemmet.
Ett sorgligare år än det sista har jag i mitt tjuguåriga lif, ej upplefvat. Jag knotar ej, ty jag vet ju, att slika pröfvoår äro stärkande och så godt som nödvändiga för personlighetens utveckling i god riktning. Och helt säkert kommer jag att på gamla da’r betrakta denna jäsningsperiod, hvarunder min ande ofta kämpat ganska heta strider, som särdeles inflytelserik på min tillväxt till en god människa. Som Herr Doktor rådde mig, kastade jag alla tankar på läkarebanan öfver bord och sökte lära mig inse, att industri eller handel också kan lemna ett vidsträckt verksamhetsfält för en frisk vilja. Försök att i Göteborg få plats på kontor ha misslyckats till följd af de ovanligt ”dåliga tiderna”. Men – så godt att säga det först som sist – jag vill bli tidningsman. Jag har ärligt och förståndigt sökt undertrycka de der tankarna, men det går inte. Hvad för ett yrke jag än tänkt mig som mitt, så har jag bredvid eller efter detsamma tänkt mig skriftställeri. Jag vet, att jag förefaller inbilsk, som tror att jag skulle kunna åstadkomma något i den vägen – men jag tror det dock. Hvarför skrifver jag allt det der till Herr Doktorn? Jo, derför att jag känner, att jag – liksom hvar och en sanningssökande ande – har en vän i Herr Doktorn. Jag har inge relationer genom hvilka jag kan komma framåt. Ej heller har jag det mod och den kraft, som fordras för att gå omkring och erbjuda min tjänst med sannolika utsigter att öfverallt få afslag. Vet Herr Doktorn någon tidningsredaktion, i hvilken jag skulle kunna få göra mina lärospån som publicist? Jag inser, huru bekymmersam också den banan är, och att det så godt som fordras akademiska examina för att komma fram der. Men jag har mina planer.
Naturligtvis kan jag ej begära, att Herr Doktor skall rekommendera mig till någon som helst anställning utan att personligen känna mig; jag är således beredd att resa till Stockholm och uppvakta Herr Doktorn, om Herr Doktorn ser någon möjlighet för mig att få plats der eller annorstädes. – Herr Doktorn verkar ju för de små här i verlden; jag vill göra detsamma, så godt jag förmår. Inled mig på banan, så skall det sedan bli min sak att hålla mig qvar och gå fram på densamma! En kraft till, om och ringa, kan ju dock göra något. Förlåt mig!
Högaktningsfullt
Adolf Borgstrand.
Adr. Mariestad.
Inga säkra uppgifter om Adolf Borgstrands vidare äventyr har funnits, men möjligen kan det vara han som arbetade en period på Vestergötlands nyheter och sannolikt är detta den Adolf Borgstrand som skrev boken En oäkting. Anton Nyström hade sin bostad på Wahrendorffsgatan 10 i dåvarande fastigheten Näckström 10 när han fick brevet.
