Marinmåleri
I marinmåleri står havet, kusten och fartygen i centrum. Marinmålningar skildrar ofta dramatiska skeppsbrott eller sjöslag och människans litenhet inför naturens krafter. Men även lugna vatten och kustlandskap är vanliga motiv. Liksom livet ombord och arbete i hamn. Marinmåleri kallas även sjöstycke.
Marinmåleriets utveckling
Marinmåleriet växte fram som en egen konstgenre under 1600-talet i Nederländerna. De var den ledande nationen inom handel och sjöfart vid den här tiden. Även i konstvärlden spelade Nederländerna en viktig roll. Jan van Goyen (1596-1656), Willem van de Velde (1611-1693) och Aelbert Cuyp (1620-1690) är några av de mest berömda marinmålarna från Nederländerna.
De tidiga verken var ofta detaljrika porträtt av fartyg och historiska sjöslag. Sjöfarten var viktig för nationens framgång och skeppen kan därför ses som en symbol för makt.
Marinmåleriet blev populärt i England på 1700-talet i samband med att landet utvecklades till en stark sjöfartsnation. Även Tyskland, Frankrike och Ryssland har påverkat den maritima konsten.
Influenser och motiv
I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet inspirerades många marinmålare av romantiken. Konstnärerna ville visa starka känslor och naturens kraft. Det blev mindre viktigt att avbilda fartygen exakt. I stället fick havet uttrycka olika känslor och stämningar.
Under 1800-talet blev människor som arbetade till sjöss, som sjömän och fiskare, mer vanliga motiv.
Exempel på svenska klassiska marinmålare är Marcus Larson (1825-1864), Jacob Hägg (1839-1931) och Herman af Sillén (1857-1908).
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet påverkades många marinmålare av impressionisterna. Impressionism är en konststil där målarna använde snabba, synliga penseldrag för att fånga ögonblickets naturliga ljus, färger och stämningar istället för att måla exakta detaljer. I stället för att måla örlogsfartyg, det vill säga krigsskepp, blev motiven fritidsbåtar, ångbåtar, landskap och hamnarbetare. Ljusets skiftningar, reflektioner på havets yta var viktiga inslag i konsten.
Marinmåleri har också varit en del av flottans verksamhet. Teckning ingick i sjöofficerares utbildning före fotografiets tid. De behövde kunna teckna kuster från havet som sedan användes som hjälpmedel för att kunna navigera. Många inom flottan tecknade och målade därför vid sidan om sitt yrkesliv. Tack vare marinmåleriet kan vi följa hur sjöfart, skeppsbygge och handel har utvecklats över tid.
Skeppsporträtt
Skeppsporträtt, eller kaptenstavlor som de också kallas, är detaljerade avbildningar av fartyg. Traditionen med skeppsporträtt började redan under 1500-talet med det så kallade votivmåleriet. Votiv betyder löfte. Ett votivskepp är en målning eller en modell av ett skepp som skänktes till kyrkan i förebyggande syfte för att undvika skeppsbrott eller olyckor ombord, som ett löfte om god färd.
Under 1700- och 1800-talen var det vanligt att fartygets kapten beställde ett porträtt på sitt fartyg. Skeppsporträtten skulle vara en exakt avbildning av fartyget. De som målade skeppsporträtten var ofta sjömän som drygade ut kassan genom att måla. Målarna gick runt i hamnarna och erbjöd sina tjänster till fartyg som kommit dit. Ofta är de målningarna naivistiska eller barnsliga till stilen. När fotokonsten blev mer utvecklad under 1900-talet blev det mindre vanligt med den här typen av avbildningar.
Stockholmskonstnärer som målade marinmåleri
Många konstnärer som inte specialiserat sig på just marinmåleri, har ändå inspirerats av havet och dess skiftningar i färg och ljus. Några konstnärer som skildrat maritima miljöer i Stockholm är bland andra Per Wilhelm Cedergren och Ferdinand Boberg.
Per Wilhelm Cedergren
En av de konstnärer som specialiserade sig på att måla och teckna fartyg och maritima miljöer var stockholmaren Per Wilhelm Cedergren (1823-1896).
Cedergren föddes 1823 i ett fattigt hem och dog i sjuttioårsåldern som välbeställd konstnär och skeppsbyggare. Som barn bodde han på Skeppsholmen där fadern var block- och svarvarmästare vid Flottans varv. När han var nio år skrevs han in som skeppsgosse. Skeppsgossar var pojkar som utbildades för att arbeta inom flottan. Livet var hårt och disciplinen var sträng.
_Cedergren.jpg?preset=pb-432)
I tjugoårsåldern träffade han folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren (1813-1899) som såg hans talang för teckning. Han hjälpte Cedergren med utbildning och kontakter.
Cedergrens marinmålningar blev mer och mer populära. Han tecknade och målade i olja, akvarell och pastell. Bilderna var gärna dokumentära avbildningar av skepp och båtar, framför allt i Stockholmsmiljö. Cedergren har även målat minnen från sitt liv som skeppsgosse.
Ferdinand Boberg
Ferdinand Boberg (1860-1946) räknas som en av Sveriges främsta arkitekter. Han har bland annat ritat Centralposthuset, Rosenbad, gasklockorna i Hjorthagen, Thielska galleriet och Waldemarsudde.
Boberg ägnade delar av 1920-talet åt att tillsammans med hustrun och konstnären Anna Boberg (1864–1935) resa runt i Sverige och dokumentera äldre byggnader och miljöer som ansågs hotade av industrialismen. Flera av hans målningar från Stockholm visar varv, båtar och hamnar.
