Akvarell som föreställer bron mellan Skeppsholmen och Blasieholmen i månsken 1844. På bron går en skara barn som svarta siluetter, i mitten en vagn med en kista. Bilden föreställer ett begravningståg för en skeppsgosse.
Text på baksidan: En synvilla sedd af mig natten mellan den 1 och 2 oktober 1844 på den dåvarande Flottbron mellan Blasieholmen och Skeppsholmen.
Konstnären är Per Wilhelm Cedergren (1823-1896) som växte upp som en fattig pojke på Skeppsholmen där hans far var block- och svarvarmästare vid örlogsvarvet.
Skeppsgosse nr 28
Per Wilhelm var själv nio år när han skrevs han in som skeppsgosse. Från 1685 till 1939 värvades barn till flottan som skeppsgossar. Det var ett sätt att utbilda unga pojkar för ett militärt liv till sjöss. Det var hård disciplin och många rymde. Per Wilhelm har målande beskrivit både i text och bild hur han som skeppsgosse frös, svalt och fick stryk.
Lärling på varvet
När Per Wilhelm var 18 år dog hans far och han skrev in sig som timmermanslärling på örlogsvarvet för att hjälpa till med familjens försörjning. Arbetet var hårt och lönen knapp. Han började nu också teckna och måla.
Livet som konstnär
Folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren (1813-1899) besökte hans hem och såg då en tavla på väggen som Per Wilhelm målat. Mandelgren som hade startat ”Söndagsritskola för hantverkare” (som senare kom att bli Konstfack) erbjöd Per Wilhelm gratis undervisning i skolan i tre månader. Nu fick han kontakt med konstnärer och en ny värld öppnade sig.
Han tecknade framför allt skepp och båtar i Stockholm i olja, pastell och akvarell, men även livet som skeppsgosse.
Kungen, Karl XV, köpte flera av hans verk och även en liten gård åt honom vid Drottningholm. Där tillbringade han sina dagar på ålderns höst. När Cedergren dog i sjuttioårsåldern, 1896, var han en välbeställd konstnär, men glömde inte sin fattiga barndom.
