Stigbo barnhem
Under Förintelsen tillät svenska myndigheter att 500 barn från judiska familjer i Tyskland och Österrike kom till Sverige som flyktingar. Villkoret var att deras föräldrar inte följde med och att de skulle resa vidare till ett annat land senare. Några av barnen kom till Stigbo barnhem utanför Stockholm.
Hösten 1938 lyckades Stockholms judiska församling övertyga de svenska myndigheterna att åtminstone låta 500 barn från judiska familjer i Tyskland och Österrike få komma till Sverige. Barnen fick uppehållstillstånd i Sverige i två år, på villkor att de kom hit utan sina föräldrar. Tanken var att barnen skulle återförenas med föräldrarna i något annat land så småningom. En del barn fick bo i fosterfamiljer, men det startade också särskilda barnhem för att ta emot flyktingbarnen.
Stigbo barnhem i Vallentuna startade sin verksamhet våren 1939. Då kom de första fem barnen dit. Det var flera syskonpar som bodde på Stigbo, men några barn kom ensamma dit.
När barnen kom till Stigbo blev de undersökta av läkare. Flera var undernärda. Nazisterna begränsade judarnas möjligheter att köpa mat, och under andra världskriget var det brist på mycket. Många råvaror var ransonerade.
På Stigbo fick barnen näringsrik mat. Matsedeln berättar att köket inte höll kosher, de följde inte de judiska matreglerna. Till exempel blandades kött och mjölk vid måltiden.
I ansökningshandlingarna där föräldrarna bad att deras barn skulle tas emot på barnhemmet, står ibland att barnen är "evangeliska" - det vill säga att de är kristna - eller om någon av föräldrarna är "arier". Nazisterna gjorde skillnad på "heljudar" och "halvjudar", och spår av det syns i ansökningarna.
Stigbo-hemmet grundades av Signe Lamm, Tony Bonnier och Ingrid Sachs. Genom Signe Lamm finns flera brev och ansökningar till barnhemmet bevarade. Hennes man Olof var generalkonsul, och dokumenten finns i hans personarkiv på Stockholms stadsarkiv.
Styrelsen för Stigbo samlade in pengar till sin verksamhet från olika privatpersoner och företag i Stockholm. Några barn reste vidare så småningom, och en del fick senare bo i fosterfamiljer. 1942 flyttade de barn som var kvar på Stigbo till nya, mindre lokaler inne i Stockholm istället. Flera av barnen stannade kvar i Sverige efter Förintelsens slut. De flesta återsåg aldrig sina föräldrar igen. De som blev kvar i Tyskland mördades sannolikt i Förintelsen.
