Pesten 1710
Stockholm har drabbats av pestepidemier flera gånger sedan 1300-talet. Sista gången pesten belägrade staden var 1710 då dog en tredjedel av Stockholms befolkning.
Pesten, eller digerdöden som den kallades under medeltiden, slog till mot Stockholm flera gånger från 1300-talet och framåt. Sista gången den aggressiva sjukdomen belägrade staden var dock 1710, då den kom med skepp från Livland i Baltikum och härjade som mest under hösten. Närmare en tredjedel av Stockholms befolkning (ca 22 000) dog. Sverige och Stockholm var utarmat efter år av krig, missväxt och svår hungersnöd så allt kan inte skyllas på pesten. I den trånga staden spred sig smittan fort. De som styrde staden införde restriktioner för att minska smittspridningen. Extrainsatta läkare och präster sattes in i stadens tjänst.
Regler och restriktioner för att hindra smittan
Den allmänna uppfattningen var att pesten spreds via djur, så befolkningen uppmanades att avliva alla sina djur. Genom att röka ut boenden och allmänna platser med en stickande rök av enris och svavel, ansåg man kunna rensa ut luften på sjukdom. Sängkläder och gångkläder som använts av en avliden person fick inte återanvändas förrän de blivit ordentligt rökta. Den som trotsade förbudet fick livstidsstraff. Det gällde även om du umgicks med en pestsmittad eller om du som pestsmittad vistades på allmänna platser.
Ett vitt kors ritades på ytterdörren till det hus där pestsmittade bodde och all förflyttning förbjöds. Den som tog bort sitt kors eller ritade dit på hus utan pestsmitta dömdes till döden. Genom att hänga ut ett vitt tyg genom sitt fönster kunde man tillkalla en läkare eller barberare som kunde hämta ut medicin till den smittade. Fester, gästabud och banketter var strängt förbjudna.
Symptom och skydd
Den som smittats av pesten fick till en början hög feber, huvudvärk och förstorade lymfkörtlar. Senare kunde den som var sjuk få bölder som sprack. Det var de fattigaste som drabbades allra värst av smittan, och en näringsriktig kost ansågs skydda mot att bli sjuk. Mot slutet av december 1710 började smittan att avta och den 31 januari 1711 drogs de extrainsatta läkarnas och prästernas uppdrag in.
