I skriften ”Minfru, fru eller fröken” ger författaren och samhällsdebattören Frida Stéenhoff (1865-1945) ett förslag till reform för tilltalsorden. Hon tyckte att det skulle räcka med en titel för alla kvinnor som en del i kvinnors frigörelse.
Och det var främst, menade Stéenhoff, inom den feministiska rörelsen som kvinnor engagerade sig för en reform på området.
”Det är huvudsakligen inom feministiska kretsar en stävan pågår, att få införd en gemensam titel för hela kvinnokönet. Man finner det nuvarande bruket att med olika begrepp särskilja gifta och ogifta kvinnor redan i princip osympatiskt samt därtill i praktiken besvärligt. Onekligen är det hindersamt i umgänget att först nödgas ta reda på, om en person är gift eller ej, innan man törs – för att ej vara oartig genom felaktig titulering – ledigt samspråka.”
Det var alltså högst ”osympatiskt”, skrev Frida Stéenhoff, att alltid beskriva med orden fröken eller fru, hur en kvinna står i förhållande till det andra könet. Det, menade Stéenhoff, var ett värderande av den enskilda individen som kunde vara nedsättande.
Kvinnor var i första hand människor och skulle behandlas likvärdigt, skrev Stéenhoff. Därför ville hon ha en gemensam titel för alla kvinnor. Hon diskuterar de båda orden fru och frökens olika innebörder och menar att fröken är en slags förminskning av fru. Ordet fröken inger därför inte respekt och passar inte alls för en vuxen kvinna, menade hon. Istället tyckte hon att ordet minfru (sammanskrivet) kunde användas för alla kvinnor.
Stéenhoff skriver vidare om det hon benämner som ”kvinnotortyr” och som hon menar förekommer i hela samhället. Speciellt var de ogifta mödrar som var utsatta för ”psykisk tortyr”.
”Av alla olika slags kvinnotortyr är det psykiska och fysiska marterandet av ogifta mödrar det vanligaste och mest upprörande. Det är så alldagligt, att det rent av undgår uppmärksamhet hos flertalet, så förvand är allmänhetens ögon och sinnen vid dess ständiga skådespel.”
Frida Stéenhoff passar också på att skriva några rader om feminismen som rörelse och vad hon vill att den ska åstadkomma. För att kvinnor ska bli jämställda med männen hjälper det inte enbart med rösträtt för kvinnor, utan kampen måste föras på flera plan, menade hon.
I ett demokratiskt samhälle skulle även kvinnan vara fri att på alla områden leva sitt liv som hon själv önskade, menade Stéenhoff. Hon var förespråkare för kärlek utanför äktenskapet och för preventivmedel.
”Men antingen skall demokratiens principer förvisas från utvecklingen eller också skall de segra och befria även kvinnan. Hon skall nå full självbestämningsrätt att utvecklas till människa och leva även sitt erotiska och sexuella liv efter eget val.”
1903 introducerade Frida Stéenhoff ordet feminism i Sverige i föredraget ”Feminismens moral”. Se under ”Mer i Stockholmskällan”.
