Författaren och debattören Frida Stéenhoff (1865-1945) använder ordet ”könslaveri” för att visa hur ojämlikt förhållandet mellan män och kvinnor är. I artikeln ”Könsslaveri” från 1913 tar hon upp många exempel på förtrycket av kvinnorna som hon betecknar som slaveri.
Med könsslaveri menade Frida Stéenhoff ”[…] den sociala företeelsen att kvinnan på grund av sitt kön förlorar sin självbestämningsrätt och blir livegen, dels under individer, dels under staten”.
Ett exempel är att kvinnor varken skulle behöva leva i tvångscelibat eller tvingas till prostitution, skrev Stéenhoff. Kvinnor skulle vara ”sexuellt fria” precis som männen. Det är ”könsslaveriet” som styr vad som är tillåtet eller inte för kvinnorna:
”Det är den som bestämmer, vad kvinnorna får och icke får, ej deras egen rättskänsla och omdöme. Den tvingar massor av kvinnor till underkastelse under handlingar, som är dem orena och motbjudande, den tvingar andra massor av kvinnor att försaka sitt livs glädje, kärlek och moderskap, och sårar däremed på det djupaste individens självmedvetande.”
För att komma tillrätta med prostitutionen var det viktigt att kvinnor fick yrkesutbildning och tillräckligt betalt arbete så att de inte skulle tvingas att prostituera sig för att försörja sig, menade Stéenhoff. Det gällde också att få alla att inse att prostitutionen var en ”social olycka”.
Att kvinnor skulle bli försörjda av männen i stället för att tjäna egna pengar bidrog också starkt till deras underordning, skrev Stéenhoff. Bara om kvinnor blev ekonomiskt oberoende kunde det bli jämlikhet mellan könen.
”Detta att kvinnan medelbart och godtyckligt, allt efter sin fysiska tjusningskraft, skulle ta sin bärgninng ur mannens hand, istället för att få den direkt såsom arbetsvinst eller arbetslön, har varit henne en ödesdiger utvecklingspers. Hon har därigenom blivit så förfärligt smidig, hon anpassar sig till vad som hälst, hon ljuger bort sin själ, om det gäller, hon kysser, när hon ingenting menar, hon sätter en ära i att inte ha någon vilja, någon stolthet, någon egen mening, hon koketterar med sitt slavmärke och blir ond på dem, som vill revolutionera henne.”
Feminismen, påpekar Frida Stéenhoff vidare, är inte ute efter kamp mellan könen. Det är inte meningen, menar hon, att kvinnorna ska ta över makten eller som hon uttrycker det:
”Den maskulina demokratin skall ersättas med den humana demokratien – icke av den feminina. Om en sak är halv så kompletterar man den, men man ersätter den ej med andra hälften.”
Trots allt är Frida Stéenhoff förhoppningsfull inför framtiden. Hon tror på det hon kallar ”människorätten” där också kvinnors rättigheter ingår. ”Människorätten” är, menar hon, grunden i den demokratiska och historiska utvecklingen. ”Idag gäller, och i framtiden skall gälla, att vi är den nya tidens människor i den mån vi tar det demokratiska idealet på allvar.”
1903 introducerade Frida Stéenhoff ordet feminism i Sverige i föredraget ”Feminismens moral”. Se under ”Mer i Stockholmskällan”.
