Anna Sophia Tunell var ogift och hade det svårt ekonomiskt. Hon hade också ett så kallat oäkta barn, som barn som var födda utom äktenskapet kallades.
Sonen Carl Julius var 12 år och hade inte uppfört sig väl enligt tidens rådande normer och värderingar. Han ansågs missanpassad, eller vanartad som det kallades. Mamman Anna Sophia hade till exempel ordnat arbete åt sonen på ett flertal platser, men han hade inte blivit kvar på någon av platserna. Därför skulle han nu tas in på Uppfostringsanstalten för gossar så att han kunde räddas till ”flit och ordning”.
Uppfostringsanstalten för gossar tog emot så kallade vanartade pojkar i åldrarna 10-15 år. De flesta pojkar som var intagna på anstalten utackorderades till familjer på landsbygden. Fosterfamiljen hade ansvar för barnet tills det var 15 år. I kontraktet ingick att barnet fick tillräckligt med mat och även tillgång till skolundervisning.
Så här står det i skrivelsen från Hedvig Eleonora församlings ordningsnämnd angående Carl Julius:
"Ogifta quinnan Anna Sophie Tunell, stadd i medellös belägenhet med en oäkta son, Carl Julius, 12 år gammal, har för denne flerfalldiga gånger föranstaltat om hans anställande i lära hos hantverksmestaren. Då sonen icke synes vilja egna sig åt en gagnelig werksamhet utan öfvergifit flera gånger de platser modern lyckats åt honom anskaffa läro det vara hög tid att gossen, genom en bättre skolning och tillhållning till flit och ordning räddas, från totalt förderf. Därtill kan modern föga medverka nu mera, utan synes ändamålet svåreligen kunna winnas annorlunda än genom gossens intagande för någon tid , å en allmän uppfostringsinrättning hvartill han följaktligen på det allvarligaste rekommenderas.
Stockholm den 22 Mars 1860" [oläslig namnteckning] Ordförande i Hedv. Eleon. församlings ordningsnämnd och ordningsman i dess 19e distrikt.
