Pojken August Wilhelm Boström bodde hos sin mormor som var änka. Då mormodern var gammal och sjuk, och inte tyckte att hon kunde ta hand om August, önskade hon att han skulle få plats på en uppfostringsanstalt.
Det var August lärare som skrev rekommendationsbrevet, där det bland annat står att August var olydig och inte lyssnade på mormodern.
Så här skrev läraren:
”Gossen August Wilhelm Boström, som vistas hos sin Mormor, Enkan Larson hvilken är gammal och sjuklig, ser sig oförmögen att vaka och vårda öfver gossens uppfostran, ty han ville inte vara lydig hennes förmaningar, och hon anser för att rädda honom, att bönfalla om en plats på något räddningshem för honom, gossen har för övrigt inga olater, men behöver en jemn vård, och dertill är Mormodern för gammal, hvarför det är af stor vigt att gossen i tid räddas.
Intygas på begäran
Stockholm den 31 Januari 1888
Ida Raab
Lärarinna uti Skolan vid Högbergsgatan No 24"
Brevet finns i arkivet efter Uppfostringsanstalten för gossar.
Uppfostringsanstalten för gossar tog emot pojkar i åldrarna 10-15 år. De flesta var så kallade vanartade pojkar, som uppförde sig illa enligt tidens rådande normer och värderingar. Men även pojkar som inte hade någon som tog hand om dem kunde få en plats på uppfostringsanstalten. De flesta pojkar som var intagna på anstalten utackorderades till familjer på landsbygden. Fosterfamiljen hade ansvar för barnet tills det var 15 år. I kontraktet ingick att barnet fick tillräckligt med mat och även tillgång till skolundervisning.
Det fanns också en uppfostringsanstalt för flickor.
