Kopparslagare S.W. Hertzman hade besvär med sin son Karl. Han bad därför Karls lärare att skriva några rader om sonen så att han skulle kunna få plats på en uppfostringsanstalt.
Karl hade bland annat skolkat mycket och vid ett tillfälle, för eget behov, lånat pengar av bekanta till föräldrarna.
Så här beskrev läraren Karl och de problem som pappan hade med honom:
"På begäran af Kopparslagare S.W. Hertzman får jag härmed om hans son Karl Emil Oskar Hertzman lemna följande upplysningar. Gossen Hertzman har enligt föregående terminsbetyg under hela sin skoltid visat anlag för skolkning och håglöshet. Under innevarande termin har han upprepade gånger utan skäl uteblifvit från skolan. Vid närmare undersökning har det befunnits, att han af föräldrarne blifvit skickad till skolan, men att han istället tillbragt tiden på annat håll. Vid ett tillfälle har han hos föräldrarnes bekanta för deras räkning anhållit om lån af penningar och, då sådana erhållits, användt dem för egen del. Nu önskar föräldrarna att få in honom på någon förbättringsanstalt, och anser jag mig så mycket hellre kunna tillstyrka en sådan åtgärd, som jag är övertygad derom, att gossen i annat fall för framtiden kommer såsom i moraliskt afseende förderfvad att falla samhället till last.
Stockholm den 15 Maj 1888
Alfr. Ekblom
Lärare"
Brevet finns i arkivet efter Uppfostringsanstalten för gossar.
Uppfostringsanstalten för gossar tog emot pojkar i åldrarna 10-15 år. De flesta var så kallade vanartade pojkar, som uppförde sig illa enligt tidens rådande normer och värderingar. Men även pojkar som inte hade någon som tog hand om dem kunde få en plats på uppfostringsanstalten. De flesta pojkar som var intagna på anstalten utackorderades till familjer på landsbygden. Fosterfamiljen hade ansvar för barnet tills det var 15 år. I kontraktet ingick att barnet fick tillräckligt med mat och även tillgång till skolundervisning.
