Den 12 åriga pojken Elis hade, enligt sin lärare, uppfört sig mycket illa i skolan. Han skulle också ha dåligt inflytande på sina klasskamrater. Därför tyckte läraren att Elis skulle få en plats på en uppfostringsanstalt.
I arkivet efter Uppfostringsanstalten för gossar finns ett brev från Elis lärare där hon beskriver honom. Så här skrev läraren:
"Att gossen Elis Jansson-Söderberg född den 12/11 1876 och styfson till arbetaren Erik And. Jansson, under det år han tillhört undertecknads afdelning i Maria förs. Folkskola visat sig högeligen vanartig och haft ett högst förderfligt inflytande på sina skolkamrater. Vänliga förmaningar hafva visat sig fruktlösa och stränghet likaså. Hans våldsamma sinnelag och öfverlagda elakhet hafva förorsakat mig den största oro för hans framtid hvarföre jag på det varmaste vill förorda hans intagande på någon förbättringsanstalt.
Stockholm och Maria folkskola den 10 okt.1888
Rosalie Lindgren
Lärarinna"
Uppfostringsanstalten för gossar tog emot pojkar i åldrarna 10-15 år. De flesta var så kallade vanartade pojkar, som hade uppfört sig illa enligt tidens rådande normer och värderingar. Men även pojkar som inte hade någon som tog hand om dem kunde få en plats på uppfostringsanstalten. De flesta pojkar som var intagna på anstalten utackorderades till familjer på landsbygden. Fosterfamiljen hade ansvar för barnet tills det var 15 år. I kontraktet ingick att barnet fick tillräckligt med mat och även tillgång till skolundervisning.
Det fanns också en uppfostringsanstalt för flickor.
