På 1730-talet fanns en starkt kyrkokritisk rörelse i Stockholm. Inspirerade av den pietistika väckelserörelsen förnekade många stockholmare behovet av prästerskap och kyrkliga ceremonier som nödvändiga medel för att nå saligheten. Stadens kyrkliga överstyrelse, Konsistorium, även kallad Domkapitlet, hade ett ständigt jobb med att försöka få dessa religiösa fritänkare att återvända till statsreligionen. Några av de ”irrläriga” sattes i fängelse för sin tros skull. I den här rapporten berättar kyrkoherden i Maria Magdalena församling om när han åker ut för att tala några feltroende personer vid namn Erichsson till rätta. Hos Erichssönerna stöter Hermonius även på en dödssjuk man, Lindgren, som han börjar tala med.
Hermonius berättelse renskriven:
P.M.
Utaf thet tillfellet, at iag tillika med kyrkioherden herr Mag. Pet. O. Eckman af Ven. Consistorio war befalt at tala med the ifrån Österbottn hijt till staden ankomne Erichsönerne, theras willfarelse i läran angående; märkte jag en gång, då iag med them war allena, at i thet andra rummet låg en siuk menniskia, som svårligen hostade; hwarför ock iag vid min utgong frågade, hwem then i andra Cammaren liggande siuke war? och fick till swar: en som heter Lindgren, hwilken ock Bergström, som iag mötte på hemwägen, sade wara tijt flyttadt ifrån S. Catharina. Dagen therpå fölljande, som war then 3 die Maji, tå Kyrkioherden och iag slutit wårt samtal med Erichssönerne, giack iag in till then siuke, sedan iag förut begiärdt af hr Kyrkioherden Mag. Eckman, thet wille han komma eftter. Mitt tahl till honom begynte iag med betygande af medömkan öfver hans krops opasslighet, samt önskan till et Christeligit tålamod, förnöijelse i gudi och en rättsinnig beredelse till en salig död och hädanfärd etc. men fick till swar: han hade hördt af mina discourser med Erichsönerne, at iag och min Camerade ej var på then rätte wägen. Wj borde bedia gud, så skulle wj snart få then kundskap och lius, som han sade sig äga, och then han sade sig nu nogs[amt] hördt oss intet hafwa; utan wara willfarand[e] iag sade honom, at then rätta och saliggiörande kundskapen, skall under trogen och ifrig bön, om guds uplysande nåd, hemtas utur then h. Skrifft; [elliest] om man går therifrån, och will hafva saligheten[s] kundskap från något annat ställe, hielp[er] eij några böner; ty i en sådan händelse, är[o] the icke inrättade efter guds sinne, eller fästade på then rätta grunden, med mera: men han blef med ifwer ståndande i sin mening, at wj i wårt samtal hade wijk[it] ifrån sanningens wäg.
derpå frågade iag honom om han wille haf[wa] någon Präst, mig eller någon annan, så wille iag therom draga försorg, på thet han således efter guds ordning af thet h. Predikoembetet motte få tillbörlig underwijsning, tröst och wederqweckelse under sitt instundande dödsarbete? och om han icke wille låta sig spijsa med herrans högwärdiga Nattvard förr än han lider hädan! till thet förra swarade han absolut Neij, förmenande sig sielf wara sin egen Präst, och at han en annan eij behöfwer. äfwen neij, till det senare; Ty, sade han, iag håller dagerligen nattvard i mitt hierta.
Rätt som iag nu korteligen, och med all moderation honom, Lindgren, förestält hade hans galenskaper, och han nu starkare begynte anfächtas af sin swåra lungsot och andtäppa, kom herr Mag. Eckman in och soutenerade mig i then påbegynte discoursen, och läste för honom af Num 255 den 10de Versen: Styrk mig allenast i then tro, at tu har för mig lidit, etc då wj ock af thet tillfellet honom grundeligen förhållo nödwändigheten at hålla sig till Jesum, såssom sin förlåssare, och hans dyra blodz och dödsoffer, såssom en för Gud antagen fullkomlig försoning för synden, med en som tro sig tillägna, om man i sin dödzstund will blifwa wiss om saligheten. Men han blef wid sitt: wj wore ej på then rätta wägen, hade eij thet rätta förståndet. Till hwilket förwitande han tagit sig tillfelle, af then åhörda discoursen och Disputen med Erichssönerne, de cultu Dei externo, de vi et efficaccia Verbi divini et sacramentorum, de poedobaptismo etc. ty emellan rumet wj wore inne uti med Erichssönerne, och ther han låg, war allenast et tunt träplank, at han alt wäl höra kunde, hwarföre ock han war färdig, at straxt iag inkom, med en sådan ifrig gensägelse mig bemöta. Derpå togo wj afskied, då wj märkte oss aldeles int[et] kunna uträtta.
Efter högwördige herr Biskopens, Präsidi[…] Ven. Consistorii befallning är thenna sannfärdiga berättelse upsatt och lemnad af
Michael Hermonius
Stockholm d. 17 Junii 1734
