Vintern 1742 är prästerna i stadens kyrkoöverstyrelse, Consistorium, oroliga. Den ökände religionsbrottslingen Thomas Leopold har placerats på Danvikens Hospital varifrån han sprider sina irrläror.

När Thomas Leopold (1693-1771) flyttas till Danvikens Hosptial 1741 har han redan suttit fängslad i 12 år, först på Bohus fästning, sedan på Kalmar Slott. Hans brott är att han öppet förnekar prästerskapets och kyrkans auktoritet i trosfrågor, hans ”invärtes ljus” är mer att lita på en till och med bibeln anser Leopold. Dessutom sprider Leopold sina egna tolkningar av den heliga skrift, såväl muntligen som skriftligen.

På Danvikens Hospital har Leopold alldeles för fritt spelrum. Där finns ingen egentlig vakt, utan endast de sysslokvinnor som hjälper till med vardagens bestyr. Därför skriver Consistorium till Överståhållaren Rutger Fuchs och ber om hjälp. Leopold måste isoleras effektivare från omvärlden!

Brevmanuskriptet renskrivet:

Til hr Baron och Öfverståthållaren

Högvälborne hr B: och Öfverståthållaren lärer tilförene vara bekant, huruledes en student vid namn Thomas Leopold, som, för sina grofva villfarelser i vår rena Evangeliska lära tilförene setat under förvar på Calmare Slott, förledit år, efter hans kongl. Maytts nådiga befallning blifvit transporterad til Danviks Hospitalet här i staden, at af Presterskapet niuta undervisning til sin rättelse. Consistorium har också, efter hans ankomst, genom åtskilliga thes ledamöter låtit honom besöka; men har thervid beklageligen måst förfara, at han ej allenast nekar ock grufveligen försmädar vår dyra gn [?] tro och lära om then heliga Trefaldighet, utan äfven genom sina ganska underliga åtbörder, samt illa sammanhängande tal, gifver nogsamt tilkänna at han intet aldeles måtte vara vid sit förstånd hvaraf så väl som then inbillning hvilken han siels giort sig, om sin diupa insigt i gudomliga saker, kommer det han ej eller låter något hos sig gälla, hvad honom til undervisning af skriften blifver förehållit. Vid så beskaffat mål, och som man tillika af ärfarenheten lärdt, hvad thet för skadeliga påfölgder med sig hafver, i fall sådana personer efterlåtes, at idka et fritt umgänge med enfaldigt och nyfikit folk, som intet veta at nog taga sig til vara för theras villfarelser, så har Consistorium ej undgå kunnat genom en underdånig föreställning hos hans Kong Mtt anhålla, thet inga andra, förutan the, som å ämbetes vägnar med thenna Leopold hafva at syssla, måtte tillåtas med honom umgå eller eljest någon brefväxling föra, hvilket hans Kong Mtt genom nådigt svar af d 13 sistlidne Novembris, ej allenast funnit skäligit at bifalla; utan också i nåder gifvit tilkänna at ordres therom tå redan til vederbörande voro afgången. Men som Consistorium sedermera förspordt, at han, Leopold, oaktadt alt sådant, ännu skall betjena sig utaf mycken frihet til sin skadeliga läras utspridande, och thet som bedröfveligast är, nu nyligen tagit sig före, at sammanskrifva en förklaring öfver then h. Bibelen, hvilken han styckevis ibland folket utgifver; så har Consistorium, til fullgörande af sin skyldighet, nödigt aktadt sådant högvälborne hr B: och Öfverståthållaren at i ödmiukhet tilkännagifva, med lika anhållan, thet högvälborne Hr B. och Öfverståthållaren täktas hög-gunstigast så föranstalta, at honom, Leopold, såsom en ganska vansinnig, samt efter al liknelse vanvettig person, antingen kunde någon säkrare arrest, eller nogare bevakning tilordnas så at altförbudit umgänge och skrifvande blefve honom betagit hvarigenom alt vidare förargelse, som här utaf i guds församling kunde åstadkommas, blefve tilbakahållen.

Förblifve med högaktning

Högvälbarne x

Stockh. d 22 Feb 1742

Thomas Leopold var en del av den pietistiska rörelse som ifrågasatte kyrkans auktoritet under 1700-talet, och han var en av många som satt lång tid i fängelse för sin tros skull.