Den 7 maj 1945 kom beskedet att Tyskland kapitulerat på alla fronter. I Stockholm, liksom på många andra ställen, firades nyheten om freden. Här kan du läsa notarien vid Stockholms rådhusrätt Fritiof Englunds anteckningar i sin privata dagbok denna dag. Roger är en fransk flykting som Englund blivit förtjust i.
Måndag morgon, 7/5 45.
I går kväll ringde jag Roger. Han hade fått brev från sin legation, berättade han. Jag kommer bort till er, sade jag, så får vi talas vid.
Han visade mig brevet. Det innehöll ungefär följande:
”Med detta vilja vi meddela att ni åter räknas till franska legationen. Ni bör emellertid lämna Stockholm och uppsöka en plats belägen minst 300 km. från huvudstaden. Uppge er nya adress så skall ni få er tillsänt nödiga papper.” …
Nu hade Roger skrivit till förre franske legationssekreteraren, som är gift med en svenska och bor i egen villa i Båstad samt bett honom skaffa rum åt Roger i staden.
Vidare skulle han snarast uppsöka legationen och utverka flyktingsbidrag ev, om möjligt retroaktivt från januari.
”Har ni pengar nu,” frågade jag.
”Jo, han hade.”
Jag tog emellertid upp en 100-lapp och gav honom, samt förklarade, att man kände sig mycket säkrare, om man hade pengar i fickan. Då kunde man stå på sig bättre. Han tog sedeln. (Vi slog upp stå på sig, det hette ”tenir bon”.)
Nu skall jag gå till Nilsson o Lindman och ordna med kläderna, ty han reser – måste antagligen resa i slutet av veckan.
Jag var fylld av tacksamhet mot försynen av kärlek och ömhet, när jag kom hem i går kväll!
Måndagen den 7 maj 1945
Kriget i Europa är slut!
Kl. 2.41 fransk tid kapitulerade alla i Europa stridande tyska trupper utan villkor.
Just nu kl. 4 talar statsministern Per Albin Hansson.
Nu sjunger en stor kör ”Du gamla du fria”, följd av kungssången.
Nu kommer ett norskt program. ”Ett ord finns i dag på alla norrmäns läppar: Hjem, hjem, hjem!”
Nu talar norske ministern Esmarck. Han läser någon* [Halfdan Christensson], en underbar norsk dikt, tydligen skriven för i dag.
Nu sjunger kören ”Ja, vi elsker ..”
_ _ _
Stureplan är ett svallande människohav. Man sjunger, jublar och hurrar. Hela Kungsgatan snöar av trasiga papperslappar, som virvlar kring i vinden. Man ser svenska, norska, danska flaggor som svängs under jubel. Spårvagnarna och bussarna står i långa rader, hejdade av människomassorna.
Kungsgatan erbjöd verkligen en sällsam anblick när jag cyklade hem vid ½ 4 tiden. Alla fönster var fulla av människor, band i svenska, danska o norska färger fladdrade, mångenstädes hördes radiomusik. Och luften var full av virvlande papperslappar. De såg ut som milliontals fjärilar i solskenet.
En rad unga män hade hängt löpsedlarna på bröstet och åkte fram, sjungande och ropande. På sedlarna stod i decimeterhöga bokstäver:
Fred i Europa.
Ännu har man inte fattat hela innebörden av det inträffade och ens sinne, som alltsedan september [augusti överstruket] 1939 vant sig vid idel gräsligheter, oro och sorg, kan inte ögonblickligen känna den lättnad, som vore mest naturlig.
Själv tänker jag på min pojke, som en dag som denna står och torkar tallrikar mellan kl. 8 och ½ 1 i kväll på Sturehov. Fjärran från sitt land och sina kära.
Men Roger, du är ung du, och din tid randas nog, när du får njuta av frihet, kärlek, lycka i eget land!
_ _
Gatulivet är obeskrivligt här i centrum av stan. Man rullar upp dussintals pappersrullar till räknemaskiner och hänger och hänger ut dem genom fönstret som långa böljande vimplar; nyss såg jag en flicka till cykel; hon var klädd i vit jacka, en kjol som var röd, blå och vit i 3 lika breda horisontella ränder och en liten pillerburksmössa i norska färgerna. Allt säkert sytt för den dagen Norge blev fritt.
Jag stod utanför porten härnere, för en stund sen, när någon kom och kysste mig på kinden mitt i människovimlet. Det var Ingrid Johnsson. Och fru Hillbom berättade att obekanta människor glatt och vänligt klappat henne i ryggen på gatan.
Jag känner en inre lycka, som inte kan beskrivas, men den beror inte på freden: den har sin källa i kärleken till Roger. Och att jag kunnat göra något för honom. Darling boy!
