Hur upplevde stockholmarna dagarna då andra världskriget tog slut? Här är en dagbokskildring av de dramatiska dagarna då budskapet om tyskarnas kapitulation kom. Dagboken är skriven av den då 57-åriga Inge Bahnson-Rosenborg. Hon var född i Danmark men gift med den svenske författaren Einar Rosenborg.
Bitte förekommer flitigt i dagboken. Det är Inges dotter Britt Jörgensen, 32 år vid tillfället. Niels (Jörgensen) är Bittes make, en dansk tidnings- och motståndsman om vars svåra tid i tyskt fångläger vi får höra litet om i dagboken.
Så här lyder dagboken mellan den 4 och 9 maj 1945 (anteckningarna den 6 maj dock ej renskrivna här):
4/5 I kväll budskapet om tyskarnas kapitulation i Danmark, nordv. Tyskl. O. Holland. Från o. med i morgon bittida kl. 6 är Danmark fritt igen! Och Niels därhemma, fri! Vi satt på varsin stol o. bara tjöt. De avbröt svenska radioprogrammet för att meddela detta, sen återutsändes det danska budskapet från Londonradion, där hallåmannen slutade med att säga: ”våra tankar är med Norge!” Och sen spelades ”Kong Kristian”. Det var ett stort ögonblick! Hade inte Einar varit totalt slut efter att endast ha sovit 3 timmar i natt, haft ett stort sammanträde i Musikförl:fören. o. stim i morgon bittida kl. ½ 9, hade vi samlat våra danska vänner till en segerbägare. Einar ville det, men jag motsatte mig det, han är för slut, det skulle varit ansvarslöst. Men vår telefon blockerades genast av lyckönskande vänner, t.o.m. Anna Rosenborg – men inte Roger och Sune. Vi ville i st. samla några danska vänner imorgon, men det lyckades inte, så vi bad blott Sara och Hallenbergs komma till en enkel middag.
5/5 En härlig dag. Strålande sol. Flagga p. bussar o. spårvagnar, flaggor p. de flesta byggnader. Och det hade gått hål på Stockholmarna. Redan när brevbäraren kom på morgonen, knackade han på dörren o. sade ”det här brevet till fru Britt kanske jag inte behöver lämna 5 tr. upp, för idag är det väl fest här u huset. Och när jag sedan vid 4-tiden varit nere i staden, där det ingenstans stod att uppdriva en röd ell. vit blomma, tog jag spårvagnen hem för att ta en titt på Strandvägen, där många båtar hade flaggspelet uppe. Norrbro hade Dannebrog o. sv. flagga omväxlande, Nord. Museet en dannebrog o. en sv. flagga, fast på privatbyggnaderna en o. annan flaggstång stod tom. Jag stod p. förperrongen o. då vi nalkades Karlaplan kom även konduktören fram o ställde sig där, han hade nog sett Kongemarket jag hade på kappan o. började: ”Ja, tyska flaggan syns ingenstans, den är borta” – ”Ja och den tyska flaggan skall aldrig komma igen” sade jag. – ”Det är många flaggstänger stå tomma”, sade chauffören, - ”det är väl sympatisörerna, det. Sven Hedin han flaggar väl på halv stång idag”, menade han ”det måste då vara en jäkla dum karl, fast han skall vara lärd o. allting.”
Bitte och jag var över till Lornovs [möjligen, svårtytt namn] på morgonen för att lyckönska dem med en orreforsvas med röd-vita blommor. Endast George var hemma – Bibi var tydl. ute o. handla. För de skulle ha främmande till middag o. George verkade mycket dämpad, nästan sömngångaraktig.
Vår telefon har knappast stått dagen i ända och blommor har strömmat in. Niels ringde från H-horn o. Bitte hade glädjen få tala vid honom. Till middagen kom Hallenbergs, Sara samt Amélie Bendz, som varit den första att ringa i morgse redan kl. 8. Hon har ju alltid varit så dansksinnad med liv och själ.
Hur gränslöst tacksamma bör vi inte vara: Danmark fritt o. förskonat för förhärjningar, fast HIPO-männens skott alltjämt knallar därnere. Niels fri och frisk. Måtte nu också Norge och Tjeckoslovakien snart befrias!
8/5 [här berättas dock om vad som hände både den 7 och 8 maj]
Kapitulation. Fred i Europa
Jag skulle gå t. Fries f. att få insprutat difterireagens (om jag hade anti-kroppar, för annars skall jag vaccineras. På Värtavägen mötte jag Albert Liljenberg, som jag tackade för deras vackra rosor till Bitte. Han sade då ”Ja nu är även klart med Norge, flaggan gick just nu i topp på Norrmalmstorg.” På Strandvägen mötte jag ett par norrmän med röd-vit-blå bandrosetter och frågade dem och fick det bekräftat. När jag kom från Fries, skulle jag t. Anna Rosenborg på Sveavägen o. då var löpsedlar ute om Tyskarnas allmänna kapitulation, fred i Europa. När jag kom tillbaka från Anna, var Kungsgatan ett sjudande hav av människor, luften uppfylld av kringvirvlande pappersbitar, remsor fr. räknemaskinerna, ja biljettpappersrullor, som fladdrade i blåsten. Spårvagnar o. bussar hade i hast flaggprytts, överallt vajade flaggor o. Drottninggatan dekorerades med flaggor. Jag ville ha varit ner t. förlaget för att ge personalen lov, men kunde omöjligt ta mig fram genom människomassorna, fick jag telefonera från en cigarrbutik, att herr Karlsson gav personalen ledigt. Alla människor var smyckade med bandrosetter i en del – eller alla – nordiska färgerna och överallt strålade en härlig majsol. Vi samlade på kvällen Hultenbergs och Gladys Thomson till ett glas champagne, alla andra var omöjliga att få tag i – de var alla ute och jublade eller upptagna på annat håll. Vi hade en trevlig stund tillsammans på denna stora dag. Plötsligt ringde H-horn, det var Nationaltidendes växel som meddelade att Niels var på väg hit upp för vidarebefordran t. Norge. När han skulle komma till Sthlm, visste de inte. B. var emellertid nere t. morgontåget kl 8 och ½ 9 ringde de på dörren här. Niels var lik sig m. undantag av håret, som endast var på framväxande. Han var rund i kinderna men alldeles förstörd i sin mage, som inte kunde tåla vanlig mat [svårtytt ord] I början hade han visst fått upp allting, men nu hade han rinnande diarrehé. På gr. av vitaminbrist var han alldeles död i sina fingertoppar o. hade benägenhet att få bölder. Han hade kommit över illegalt i en motor-[]båt utan pass eller papper. Så hela dagen gick med att via legationen ordna allt, pass, inresetillstånd, pängar licens p. resemat, jag packade ett stort paket med bröd, smör, sardiner i olja, kex honung, te marmelad, socker o. 20 ägg. Dessutom fick vi honom t. Moa o. beställa en kostym, för han var i en illa sittande, trång kostym o. en gammal lortig cotton coat som han lånat av redaktör i Horsens som skaffade honom civila kläder. Bitte for med honom kl. 3. t. Värmland. I Arvika sitter ett norskt militärkommando som visst skall hjälpa honom över gränsen, men så långt skulle Bitte inte med, hon återvänder i morgon. Måste det inte hända honom någonting i Norge.
9/5 Bitte kom hem v. middagsdags mycket medtagen, hade inte sovit p. natten p. järnvägshotellet i Kil o. uppskakad efter vad N. berättat. Här hemma slog han bort det mesta, men p. tåget , ensam m. B. kom det fram, hur fruktansvärt de haft det. Han sade att var dag var ett problem, hur man skulle komma igenom den, lång som sju år. Att ständigt se människor dö och brytas ner o. själv försöka hålla sig uppe, trots svält o. slavarbete. I [svårtydd ort], där de först var, hade han inga alls paket fått, o. inga livstecken fr. sina anhöriga. De måste upp mitt i natten efter endast en kopp illaluktande surr o. ut t. hårt arbete m. att köra makadam i tippvagnar, släpa räls o. syllar, jämt m. S-S-männens batonger vinande över huvudena. ”Tempo, tempo!” De tyska medfångarna var lika vidriga som S-S och framför allt om de såg någon fånge var svag eller rädd f. dem, slog de honom. ”Det gör att man hatar dem dubbelt”, sade Niels. Även polackerna var, sorgligt att säga, mycket underhaltigt folkmaterial, både fysiskt o. moraliskt. De fuskade p. arbetet, var dåliga kamrater, kverulerade o. bråkade. N. har endast med sin stora viljestyrka o. systematiska skötsel så långt det bara gick, kunnat hålla sig, alla hans o. hans kamraters förfärliga lidanden kommer han väl själv att berätta om i den bok han nu skall skriva, det är därför, han har så brått att komma hem. I somras var han nära döden, han stod först p. listan ö. de som skulle fusiljeras, det var folkstrejken, som räddade dem, då avskaffades krigsrätterna f. några månader. Krigsrätterna behandlade näml. varje mål så, att de lät skjuta 3-4 alltefter sakens vikt, gav sedan 10-16 års straffarbete, åt ngra o. benådade en ell. två i slutet för att det skulle se rättvist ut. Så det är nog ett under att N. är här, måtte Gud bevara honom o. han o. Bitte få goda o. lyckliga år tillsammans! Hon måste beundra N., hans osjälviskhet, hans viljestyrka, mod, andliga balans, godhet o. rättrådighet. Men i praktiska ting är han en lustig blandning: samtidigt otroligt rådsnar med en sagolik förmåga att klara upp oväntade situationer, men i andra ting så alldeles bakom flötet, i synnerhet när det gäller pängar. Han blossar nog bort lika mkt pängar som Sune, men skillnaden är att han ger inte ut dem p. sig själv, utan han förstår helt enkelt inte pängars värde. Bara han inte rökte så mkt! Det är skadl. för honom själv, hans familj o. ekonomi och så ser det så otäckt ut med de bruna fingrarna.
Paret Bahnson-Rosenborg bodde på Valhallavägen 160, 4 trappor upp i dåvarande fastigheten Ryttaren 13.
