Den 7 maj 1945 kom nyheten till Stockholm om vapenstilleståndet i andra världskriget. En enorm feststämning utbröt på Kungsgatan då många människor samlades för att fira freden. Här är fyra ögonvittnen som genom dagboksanteckningar eller senare anteckningar skildrat hur det var på Kungsgatan denna dag.
"Detta är V-dagen! Kriget är slut! Kriget är slut! KRIGET ÄR SLUT!
Klockan 14.41 (tror jag) undertecknades kapitulationen i ett litet rött skolhus i Reims /…/ varigenom alla tyska styrkor i hela Europa ger tappt. Norge är alltså också fritt nu. Ett vansinnigt jubel ligger i detta nu över Stockholm. Kungsgatan är täckt av ett flera centimeter tjockt papperslager, alla människor bär sig åt som om dom var tokiga. Vi sjöng ”Ja, vi elsker” på jobbet efter radioutsändningen klockan 3. Sture är inte hemma till middag, men han skickade hem en flaska sherry för att vi skulle kunna fira freden. Just nu spelar dom Stjärnbaneret på radion. Jag har druckit sherry med Linnea och med Lars och är något yr. Det är vår och solen skiner denna signade dag och kriget är slut. Jag skulle inte vilja vara tysk. Tänk, kriget är slut, Hitler är död (nu jublas det och hurras i radion; Stockholm är komplett från vettet)."
7 maj 1945 ur Astrid Lindgren, Krigsdagböcker (Salikon Förlag 2015).
"Jag gick på STHLMs stads yrkesskola på Polhemsgatan. Vi hade svetsning på skemat den dagen men, när beskedet om vapenstilleståndet kom fick vi ledigt. Jag cyklade hem, bodde på Grevturegatan. På vägen hem via Kungsgatan såg jag att det samlats folk och att det var feststämmning i luften. Parkerade cykeln hemma och gick tillbaka till Kungsgatan. Papper flög i luften när papperskorgar tömdes genom fönstren.Trängseln tilltog och folk hurrade och skrek. Några gengaslastbilar trängde sig långsamt genom folkhavet. På flaken stod folk med Norska flaggor i händerna. Jag gick gatan upp och ner mellan Stureplan till Sveavägen i några timmar. En upplevelse man inte glömmer."
Kjell Hagman, brev till Stockholms stadsarkiv den 2 maj 2015.
"Stureplan är ett svallande människohav. Man sjunger, jublar och hurrar. Hela Kungsgatan snöar av trasiga papperslappar, som virvlar kring i vinden. Man ser svenska, norska, danska flaggor som svängs under jubel. Spårvagnarna och bussarna står i långa rader, hejdade av människomassorna. Kungsgatan erbjöd verkligen en sällsam anblick när jag cyklade hem vid ½ 4 tiden. Alla fönster var fulla av människor, band i svenska, danska o norska färger fladdrade, mångenstädes hördes radiomusik. Och luften var full av virvlande papperslappar. De såg ut som milliontals fjärilar i solskenet. En rad unga män hade hängt löpsedlarna på bröstet och åkte fram, sjungande och ropande. På sedlarna stod i decimeterhöga bokstäver: Fred i Europa. Ännu har man inte fattat hela innebörden av det inträffade och ens sinne, som alltsedan september [augusti överstruket] 1939 vant sig vid idel gräsligheter, oro och sorg, kan inte ögonblickligen känna den lättnad, som vore mest naturlig."
7 maj 1945 ur Fritiof Englunds dagböcker, Stockholms stadsarkiv.
"När jag kom tillbaka från Anna, var Kungsgatan ett sjudande hav av människor, luften uppfylld av kringvirvlande pappersbitar, remsor fr. räknemaskinerna, ja biljettpappersrullor, som fladdrade i blåsten. Spårvagnar o. bussar hade i hast flaggprytts, överallt vajade flaggor o. Drottninggatan dekorerades med flaggor. Jag ville ha varit ner t. förlaget för att ge personalen lov, men kunde omöjligt ta mig fram genom människomassorna, fick jag telefonera från en cigarrbutik, att herr Karlsson gav personalen ledigt. Alla människor var smyckade med bandrosetter i en del – eller alla – nordiska färgerna och överallt strålade en härlig majsol."
7 maj ur Inge Bahnson-Rosenborgs dagbok, Stockholms stadsarkiv.
Citaten användes i Stadsarkivets Facebook-serie med ögonvittnesskildringar från Fredsdagen i Stockholm, mellan den 22 april och den 11 maj 2015.
Bilden kommer från Stadsmuseet (F 68123) och har modifierats.
