I början av 1900-talet , och kanske särskilt åren innan första världskriget, pågick en intensiv debatt om försvarspolitiken. Den växande arbetarrörelsen med Socialdemokraterna i spetsen var i regel negativt inställde till en upprustning då de ansåg att kostnaderna främst skulle drabba de fattiga.
Socialdemokraten Carl Lindhagen ger här sin syn på försvarsfrågan och förklarar bland annat varför han tycker att frågan om militarismen är en klassfråga:
”De medlemmar av samhället som lida mest av dess missförhållanden, de som bära den sko som klämmer och som således tryckas mest av de militära bördorna, de tänka mest på freden, och äro de största fienderna till själva militarismen. Men i samma mån som man stiger upp mot högre samhällslager, där dessa missförhållanden icke kännas så tunga, förändrar sig åskådningssättet, och när man till sist kommer upp till höjderna, där militarismen företrädesvis är en källa till makt, glans och ekonomiska fördelar, så möter man en försvarsvilja som är rent av fruktansvärd.”
![Manifest till Sverges folk [Socialdemokratisk protest mot kung Gustav V:s tal under Bondetåget 1914]](/skblobs/4b/4bce9824-7bae-4d38-9369-cf9801095e56.jpg?preset=pl-220)
