I Stadsarkivet finns en arkivlåda från Äldre poliskammaren med "handlingar angående stämplingar mot Karl XIV Johan". I den finns en samling dokument från 1819-20 om den 45-årige lantmätaren Carl Fredrik Löfqvist, 45 år, som fängslades misstänkt för konspirationer mot kungen. Bland handlingarna finns en serie brev från Löfqvist till pigan Johanna Segerström. Breven beslagtogs av allt att döma när polisen sökte genom Johanna Segerströms bostad, där man fann dem bakom en kakelugn.
I ett tidigare brev hade Löfqvist hotat ta livet av sig. I det här tackar han Johanna för att hon hindrat honom att begå självmord. Meddelandet skrevs från fängelsecellen efter att Löfqvist gripits. Brevet renskrivet:
”Lef väl, enda Vän på jorden, lef väl! Jag är förlorad för tid och evighet; hvad hälst må hända mig, tro at du är ändamålet för min tacksamhet, och om du någon gång tänker med miskundsamhet på en olycklig vän, O! så skal vist mit hjerta ana detta och känna lindring uti dessa plågor. – Jag har sjelf frivilligt, och med möda störtat mig uti den afgrund jag är, dens Konster som nämt dig, har därtill varit hufvudorsaken: Jag har låtit öfverlista mig af en Marie: derföre borde jag straffa mig sjelf – det har jag gjordt. – Mina förbindelser emot dig äro gränslösa: ty du har förhindrat mig at ge Marie den eviga triumph at hafva dödat mig för henne. Det hade varit för mycken heder för en så listig qvinna!
Dit hjerta är fritt: du känner icke annan behagsjuka än den som ligger uti dit yrke. – Akta dig för Guds skull Johanna, at aldrig leka med någon passionerad mans känslor, du kan af mit exempel döma huru långt detta kan leda! – Njut, var god, mensklig och öm: akta din hälsa och trakta efter den anständigaste utkomst du kan ärna.
Den sista tjenst jag ber dig om är, att taga till dig alla mina halsdukar, skjortor, kragar, nattkappor, strumpor, stöflar, kläder och min kappråck: när mit öde en gång blir bestämt så skall jag låta afhämta et och annat.
Lef väl emedlertid – och förlåt alt besvär jag gjort dig! – hälsa din fru och din far. Lef väl – på det vänligaste, lef väl,
Loefquist”
På första sidans kant har Löfqvist lagt till:
"Kom aldrig mera till Högvakten: Jag ber dig därom alvarligen!"
