I Stadsarkivet finns en arkivlåda från Äldre poliskammaren med "handlingar angående stämplingar mot Karl XIV Johan". I den finns en samling dokument från 1819-20 om den 45-årige lantmätaren Carl Fredrik Löfqvist, 45 år. Bland annat finns en serie brev från Löfqvist till pigan Johanna Segerström, som Löfqvist påstår sig älska. Breven beslagtogs av allt att döma när polisen sökte genom Johanna Segerströms bostad, där man fann dem bakom en kakelugn.
I det här brevet hotar Löfqvist att kasta sig i Norrström. Brevet renskrivet:
”Min Johanna
Det är idag som frälsaren gick till Fadren? jag går som en olycklig varelse till mit intet tilbakas – jag skall igenfinnas uti Norrström. När du, min söta Johanna läser dessa rader är jag icke mer …. Icke uphört at älska dig.
En qvinnas svartsjuka och oerhörda hämd har beröfvat mig min manlighet och min physiska Krafft och gjordt mig genom hemliga medel oförmögen at njuta, hvad du – älskade flicka! törhända hade bevilliat mig.
Förfölgd och olycklig har jag intet annat hopp än döden, En tår från dit öga skall bli min vackraste grafvård. I evighet farväl.
Charles Lofquist”
På baksidan av brevet står:
”Tillskrift
Ännu en elak qvinna som jag älskat gränslöst; som jag hatar likaledes. En Kötslig Cousine – Marie Kiellström är hufvudorsaken till det steg jag tar – Skulle min Johanna nånsin stöta på henne, så visa henne till förakt min ring: hata den nesliga!!!
Jag ärnade på hennes fars graf taga mit afsked från henne och verlden – men – jag känner en bättre väg – Evig god natt
Ingen menniska vet hvad jag lämnat dig:
behåll hvad du då har – souvenir af en Vän.”
