I Stadsarkivet finns en arkivlåda från Äldre poliskammaren med "handlingar angående stämplingar mot Karl XIV Johan". Däruti finns en samling dokument från 1819-20 om den 45-årige lantmätaren Carl Fredrik Löfqvist, 45 år.
Under vintern 1820 häktas Löfqvist sedan misstanke väckts om att han konspirerar mot kung Karl XIV Johan. Väl i häktet skriver han en rad brev till pigan Johanna som kommer med mat till honom. I breven, som är odaterade men uppenbarligen skrivna 1820, förklarar Löfqvist sin kärlek till Johanna. Dessutom berättar han vad han vill ha hjälp med. Polisen hittade senare breven bakom en kakelugn i Johannas hem. I detta brev är Löfqvist svartsjuk.
Brevet renskrivet:
”Genom hvad underwärk, Kom du at få tala vid mig Johanna? skulle jag fråga om jag icke sedt hvad föregådt. Det var mig likväl både kärt och oförmodat. Tack, för det nöjet du, din far, och din fru gjorde mig igår morgons! Tack! Jemväl, du hölt dig på afstånd och vände mig ryggen och Knapt såg åt mit fönster. Din Fru var vänskapligare: hon gick directe till Trappan och såg bara op till mit och ej till något annat fönster, nickade mig flere gånger och Kastade mig en fingerkyss till. Ser du så gick det till! När jag fick middagen i går, trodde jag at någonting blifvit därifrån tagit under talriken och var rädd at du hade skrifvit och icke rätt kunnat fästa det. Jag blef däruti tro styrkt när din far i går afton i förbigående såg så lessen till mig upp och allahanda tankar Kommo mig i sinnet. Igår aftons gjorde de två unga officerarne jagt omkring och vid mit fönster, jag viste ej hvad jag skulle tänka. Men när i dag jag ser dig springa förbi, och hör dig ropas af den unga Löitnanten, ser dig stanna och aftala med honom under mit fönster, gå förut trapporne ner och han efter utan at någondera mer komma tillbakas; så förtviflade jag. Frun följde efter med servietten i hand; men vände om vid trappan, när hon såg er gå bort. –
Du vet bättre än jag Johanna at dit upförande aldeles icke angår mig, men du kan tro at det förtröt mig at du icke en gång såg opp till mig och jag skulle se dig försvinna så underligt och sjelf stå inom et järngallrat fönster. –
Men huru flat blef jag icke sedan när jag hörde dig tala uti förstugan eller Coridoren vid mit rum. Gud tänkte jag hvem går hon nu till, emedan Löitnanten ville draga dig åt andra sidan, och se du kom till mig! Jag hade under den halfva timman beslutat at icke mera skicka till dig och se, du kom och öfverraskade mig så angenämt! Tack derföre min enda Vän! Jag var vid så elakt lynne at jag ej kunde tala vid dig, annars var det et godt och oskyldigt tillfälle. Sök en gång et dylikt, till exempel i morgon söndag kl. 2 eftermiddagen då kommer ingen mer opp på Högvakten och under Körkotiden har du ingenting at försumma hemma, jag Skall uplysa dig om det kan löna mödan at försöka, och det sålunda at om någon af de beskedliga Officerarne äro då på vagt som äro så förnuftiga at inse at jag aldeles icke kan hafva några hemligheter med dig annat, än om mat, tvätt, och en Kyss at begära; emedan du hela tiden förut kommit till mig, så ger jag det dig således tillkänna at när jag i morgon Kl. 1 skickar efter mat så sänder jag dig en handduk med om det lönar mödan at komma, och då ger du budet flaskan och bouteillen och svarar budet at maten icke är färdig, at den skall komma efter: och när du kommer går du först in till Löitnanten eller ropar ut honom. Sänder jag ingen handduk så kom ej. Onekligen vore det bättre likväl, om du i morgon middag efter ombytet af vagten kom sjelf och affordrade din servett och tallrikar och då undersökte hvad som vore at göra. Jag önskar at du kunde öfvertala en af dem at få tala vid mig en fjerdedels timme för at med dig aftala om alla mina angelägenheter rörande tvätt, mat och så vidare. Andra saker hafva vi aldrig haft att tala om och det vore då på en gång afgjordt emedan det är osäkert huru ofta jag kan få skrifva dig till. På detta sätt önskade jag at du i morgon bittida Kl. 9 när badet kommer ville sända mig emellan tvänne tallrikar en liten bit salt lax med et par råa rödlökar och mycket ättika på. Som du då kunde hämta talrikarne Kl. 1 och de om möjligt vore at komma in till din vän! [svårtytt] och då döma om du kunde bära till mig middagen sjelf och få språka med mig. Skulle du kunna i hast i afton läsa detta så veckla in uti papper, det vill säga uti 2 ark tillsammanliggande hvitt rent skrifpapper dessa smörgåsar blott at ej smöret kommer åt papperet. Skrynkla dem så mycket du vill jag skall nog få dem släta igen, ty papper börjar at tryta mig. Sänd mig också några Knappnålar och litet salt och et par rödlökar. Inneliggande lapp ger du åt min systerson. Härmed följer tusende Kyssar för dig – vänlig hälsning till din fru och till din far. –
Gör alt hvad du kan för at komma in till mig, blott glöm ej at se på mit fönster när du går – förbi! –
Din uprigitiga Vän
C.L.”
