En stor mängd parkerade bilar på ett torg framför en stor kyrka
Parkerade bilar på Birger Jarls torg, Riddarholmen. Fotograf: Herbert Lindgren, 1961, Stadsmuseet i Stockholm.

Bilar

De första bilarna började rulla på Stockholms gator omkring sekelskiftet 1900. Till en början var intresset för bilar i Sverige inte stort. Bilen var en lyxprodukt - men när masstillverkningen tog fart under 1900-talet kunde både medelklassen och arbetarna köpa bil. I början var olyckor vanliga, men ordningsregler och säkerhetsåtgärder infördes för att minska risken att skadas i trafiken.

Första fortkörningsboten blev 10 kronor

Den 26 maj 1900 åkte den första stockholmaren fast för fortkörning med sin automobil. ”Fartdåren” som han kallades i polisrapporten, åkte hela 10 kilometer i timmen och dömdes till 10 kronor i böter.

Först 1906 kom den första automobilförordningen för hela landet. 1907 fanns 420 personbilar registrerade i staden och det var hög tid att styra upp trafikreglerna. Samma år blev det krav på körkort och registreringsnummer.

Till trafikreglerna i Stockholm hörde också att visa hänsyn. Den yrkeschaufför som råkade stänka upp vatten eller gatusmuts på en gångtrafikant kunde till exempel bli åtalad i domstol.

Antalet bilar i Stockholm ökade kraftigt under 1900-talet, särskilt från 1950 och framåt. Vägarna och trafiklösningar var underutvecklade för den ökade biltrafiken. Under 1900-talets andra hälft byggde Stockholm ut vägnätet för att anpassa sig till massbilismen och minimera olyckor.

Trafikolyckorna ökade med fler bilar på vägarna

1914 började polisen registrera och utreda trafikolyckor i Stockholm. Det året inträffade 600 olyckor och 20 personer dog. Det var lika många som dödades i trafiken år 2000.

Utvalt källmaterial om bilolyckor

Biltrafiken ökade under 1950- och 1960-talet

I Stockholm körde alla bilar, bussar och cyklar fram till 1967 på vänster sida av vägen. Under 1950- och 1960-talet ökade antalet bilar i Sverige och fler började åka mellan olika länder. Det gjorde att Sverige behövde anpassa sig till trafiksystemet i resten av Europa, där man i de flesta länder redan körde på höger sida. I de allra flesta bilarna i Sverige satt dessutom ratten till vänster – precis som idag. Sitter föraren till vänster och samtidigt kör på vänster sida av vägen ser hen inte särskilt bra när hen kör om andra bilar. Att köra på höger sida om vägen var därför säkrare.

Högertrafik diskuterades i riksdagen

Högertrafikomläggningen diskuterades i riksdagen vid flera tillfällen från 1920-talet och framåt. 1955 hölls en rådgivande folkomröstning där en majoritet av Sveriges befolkning röstade nej till att införa högertrafik. Trots detta beslutade riksdagen 1963 att Sverige skulle gå över till högertrafik 1967. Det här var egentligen andra gången Sverige införde högertrafik. Officiellt hade Sverige nämligen högertrafik mellan 1718 och 1734, men eftersom ingen följde det bytte man tillbaka till vänstertrafik igen.

Informationskampanj inför ”Dagen H”

Innan högertrafikomläggningen genomfördes många stora informationskampanjer om hur förändringen skulle gå till. Många människor var oroliga inför ”Dagen H”, som dagen kallades. Många trodde att det hela skulle bli kaos på vägarna med många trafikolyckor. Det visade sig vara fel för ett halvår efter trafikomläggningen hade trafikolyckorna minskat istället. Det berodde förmodligen inte bara på högertrafikomläggningen. Sverige införde samtidigt nya trafikregler, avskaffade fri fart på landsvägar och strukturerade om trafiken på vägarna. Informationskampanjen inför trafikomläggningen gjorde också att människor i allmänhet blev bättre på att köra bil.

Den 3 september 1967 klockan 05.00 körde alla bussar, bilar och cyklar över från vänster till höger sida på gatorna i Stockholm. Sverige övergick då från vänstertrafik till högertrafik.

Utvalt källmaterial om Högertrafikomläggningen 1967

Parkeringsvakter styrde upp parkeringskaoset

Det växande antalet bilar betydde också att polisen inte hann utfärda böter för felparkering. År 1957 beslutade Stockholms stadsfullmäktige att bilda en trafikväktarkår. Enbart kvinnor anställdes, fram till 1977. De kallades populärt för ”lapplisor”.

Första kvinnliga taxichauffören började 1956

Den första kvinnliga taxichauffören i stockholmstrafiken var Maud Hansson-Fagerberg. Tre dagar efter hennes debut började ytterligare två kvinnliga taxichaufförer.

Flyger bilarna i framtiden?

Hur ser framtidens bilism ut i Stockholm? Under 2020-talet experimenterar vi med förarlösa fordon. Elbilarna blir fler och vi tänker på slitaget som fordonstrafik orsakar på vår stadsmiljö. På 1930-talet trodde man att framtiden skulle innebära flygande bilar. Utvecklingen lär fortsätta.

Utvalt källmaterial om bilar

Uppdaterad