Årstiderna i fyra stockholmsmotiv
Under det sena 1800-talet präglades konsten av tidens nationella strömningar och konstnärerna lyfte fram det svenska landskapet och folklivet. Stilen kallas idag för nationalromantik. Årets olika årstider avbildades ofta i den här typen av konst.
Olika typer av landskapsmåleri utgör drygt hälften av Thielska Galleriets samlingar på uppåt 600 konstverk. En stor del av dessa motiv är hämtade från olika delar av Stockholm. Här berättar vi om fyra konstverk - ett från varje årstid.
Vår
Våren är en årstid som ofta skildras inom såväl litteratur som bildkonst. Det brukar ses som livets återuppvaknande efter vintersömnen. I Blåsippor har konstnären Eugène Jansson hittat ett Djurgårdsmotiv från sluttningen vid Villa Alnäs, som ligger nära Biskopsudden. Vårsolen har lockat fram blåsipporna bland de vissna brungula löven. I backen strövar en pojke i sjömanskostym och en flicka i vit hatt. I den här målningen har Jansson låtit färgen skapa motivet. Det kom att bli ett utmärkande drag för hans konstnärskap.
Sommar
En vacker sommarnatt målade Eugène Jansson ett bostadskomplex. Framför husen syns klippor och i bakgrunden är det skog. Husens skarpa vinklar och släta fasader är målade i kontrast till sensommaren och skymningen som faller. Vi ser en nymåne som lyser svagt, och som samtidigt understryker den nya tidens intåg. Jansson kallade målningen Utkant, men även Manhem, som var ”människornas värld” i de isländska sagorna.
Namnet Manhem hänger även ihop med byggnadsbolaget Byggnads AB Manhem. Under industrialiseringen behövde allt fler arbetare lägenheter med billig hyra och Manhem byggde upp förorter som Aspudden och Midsommarkransen. Eugène Jansson rörde sig gärna mot periferin i utkanten av staden. I det här fallet skildrade han sannolikt de så kallade Manhemsfastigheterna på Södermalm. De husen finns idag inte längre kvar.
Höst
Hösten brukar ge oss brandgula löv. I målningen Allén har August Strindberg fångat månaden oktobers färger i klart orange och gult. Platsen är antagligen den höga allén vid Djurgårdsbrunn nära Rosendals trädgård. Det brukade vara slutmålet för Strindbergs dagliga morgonpromenader, framför allt hösten 1903 då författaren var ensam efter att hans hustru Harriet Bosse lämnat honom.
Det sägs att Ernest Thiel, som köpte målningen 1905, brukade träffa på Strindberg på sina promenader i samma trakter. Författaren Strindberg vägrade dock hälsa eftersom Thiel inte skänkt pengar till Strindbergs Intima teater. August Strindberg lät ofta himmelns orosmoln dominera sina konstverk, över en lågt placerad horisont. På den punkten skiljer sig hans målningar från många andra konstnärer vid samma tid. I Allén är bakgrunden är täckt av svartgrå molnmassor. Strindberg beskrev en gång molnen som ”det stora okända i bakgrunden”.
Vinter
I Vinterdag vid Uggleviken känner man verkligen att det är bister kyla och vargavinter, helt inpå Stockholms knutar. Över det hårdfrusna snölandskapet ligger blågrå skuggor. Vi ser en tall och ett par granar. En sista solstrimma lyser över skarsnön i bakgrunden.
Målningen är gjord av Karl Nordström som företrädde tidens nya landskapsmåleri. Tidigare hade det varit vanligt att måla naturen i ljusa färger, men Karl Nordström föredrog en dunklare färgskala. Det syns i Nordströms målning, trots att det är snö ute. Skymningsmotiv blev populära och målningarna tolkades gärna i symboliska termer. Parallellt blev det populärt att måla landskap ur minnet i stället för på plats. Så antagligen stod Nordström inte och förfrös sina fötter i Uggleviken utan målade den i sin ateljé.
