Signe Bergman
Signe Bergman var feminist och rösträttsaktivist. Hon var en av de ledande medlemmarna i organisationen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och även dess ordförande åren 1914-1917.
Signe Bergmans hjärtefråga var rösträtten
När Signe föddes 1869 var Sverige ett mycket ojämställt land. Kvinnor fick inte välja vilket yrke de ville och de fick inte rösta i valen till riksdagen. Signe Bergman trotsade många av tidens normer. Hon bodde och jobbade ett antal år i Storbritannien där kvinnor fick rösträtt 1918. Där fick hon kontakt med engelska suffragetter och blev en viktig länk för arbetet med kvinnors rösträtt i Storbritannien och i Sverige.
Efter att riksdagen röstat nej till Carl Lindhagens motion om kvinnlig rösträtt för andra gången började hon engagera sig för rösträttsfrågan.
Rösträttsbyrån och kampen för kvinnlig rösträtt
Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, FKPR, grundades 1902. När den blev landsomfattande 1903 bytte den namn till Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, LKPR. Signe Bergman gick med i LKPR 1905 och var styrelseledamot i Stockholmsavdelningen 1906-1914. Hon blev även dess ordförande 1914-1917.
Föreningen grundade "Kvinnornas rösträttsbyrå". Den fungerade som arbetsplats, möteslokal och sambandscentral för det landsomfattande rösträttsarbetet, men också som expedition med öppettider varje vardag. Så småningom fungerade också Rösträttsbyrån som redaktion för LKPR:s egen tidskrift "Rösträtt för kvinnor". Tidningen gavs ut två gånger i månaden åren 1912-1917. Rösträttsbyrån har funnits på olika adresser i Stockholm. Längst låg den på Lästmakaregatan 6, åren 1908-1917.
På den tiden var det svårt och tidskrävande att samla in namn till upprop och petitioner då man var tvungen att skicka ett brev från person till person. Med Rösträttsbyrån kunde man erbjuda en lokal där varje svensk kvinna kunde skriva under en namninsamling om hon önskade.
