Denna skrift behandlar något som var mycket aktuellt på 1810-talet, nämligen polisbrutalitet och tryckfrihet. I samhället debatterade man flitigt ett speciellt fall där polisen varit mycket brutal mot några gripna. Skrifterna om detta hade fällts i domstol. Författaren försvarar rätten att skriva negativt om ett av samhällets viktigaste institutioner som polisväsendet ändå är. Han menar att det är sunt att reagera när någon blir orättvist behandlad. Han tycker att de brutala polismännen kom allt för lindrigt undan.
Han har också åsikter om andra ting i samhället. Här får staden sig en rejäl känga när det gäller dålig renhållning, usla krogar och dåliga transporter...De "vilda" roddarmadammerna borde hållas under polisuppsikt. Svordomar och grovt språk som hörs på gatorna borde förbjudas, och så vidare. 62 sidor. Frakturstil.
PS Denna lilla skrift tycks ha råkat ut för censuren. På sidorna 30 och 53 är text borttagen och ersatt med streck.
