I Tensta bor de två bönderna Anders Pärsson och Jan Jansson. Någon gång i början av året 1780 lånar Anders Pärsson ut sin häst till Jan Jansson. Med sin egen och Pärssons häst har Jansson hoppat i släden och begivit sig till Stockholm. Där har han plockat upp några resande som velat ha skjuts till Fittja men på vägen hem har Pärssons häst gått genom isen i en öppen vak på Riddarfjärden.
I en skrivelse menar Jansson att "thet omkomne Hästkreaturet/.../warit gammalt, utswultit och orkeslöst, samt utan fäste i fötterne, hwarigenom, wid tillfälle at det uti waken skulle dricka, det theruti nedhalckat, utan at thess räddning tå warit möijelig". Det var hästens eget fel och inget Jansson bör hållas ansvarig för.
Under rättegången berättar Jansson litet mer: När de stått på den av is täckta Riddarfjärden hade han bestämt "att wattna sin egen häst", det vill säga låta den dricka, i en isvak. Men Pärssons häst har Jansson inte velat ge vatten "af fruktan, at den, såsom efter skjutsningen warm och swettig, af en sådan tidig wattning, ey skulle må wäl." Pärssons gamla häst ska då ha varit fastbunden vid släden men därifrån "slitit sig lös, och sprungit till waken, theri han straxt nedfallit, utan at Swaranden kunnat till hans räddning det minsta bidraga".
Domstolen bestämmer att Jansson ska ersätta Pärsson för halva hästens värde. Man resonerar som så, att hästen var hans ansvar, men att dess död ändå var olycklig och inte skett med Janssons uppsåt.
